På en annan blogg, http://aramise.bloggagratis.se/, har vi nyligen haft en liten diskussion kring vilket som är att föredra, den genom rollkür ihopdragna hästen eller den som går med halsen som ett kvastskaft som min stallkamrat Liv benämner det (stjärnkikaren).
En skibent hävdade att (citat) ” det är mycket skonsammare för hästen att gå med huvudet rakt upp och med sänkt rygg än att gå i en ihopdragen form utan eftergift och ryggverksamhet”.
Huruvida skribenten har några vetenskapliga belägg för sitt påstående vet jag inte men själv vill jag nog påstå motsatsen, dvs att det är den ”ihopdragna” hästen som har det ”bättre”, i alla fall om vi pratar om att hästen samtidigt ska ha en ryttare på ryggen.
Vid longering eller tömkörning kanske ”huvudet rakt upp” inte påverkar hästen särskilt negativt men med även en människa på ryggen vill jag hävda att det gör stor skillnad.
Som många av er vet har jag stått uppstallad på en ridskola i många år (över 20) och har haft ”förmånen” (hmmmm) att följa väldigt många lektionsryttare under denna tid.
Varje gång en lektionshäst skulle köpas in har jag lite raljerande sagt: ”se till att köpa en tillbockad” och med detta menat att det är långt bättre att i ryttar-utbildningssyfte köpa en häst som har lätt för att gå i form eller också bakom lodplan hellre än en som hela tiden stretar emot och söker sig uppåt likt ett teleskop.
Vissa hästar går ju av sig själva i en lite rollkür-aktig form, släpper bettet och biter sig själv i bringan nästan men jag vill mycket hellre sätta en lektionsryttare på en sådan häst än på stjärnkikaren.
Efter att ha studerat den oerfarna ryttaren i många år kan jag konstatera att hästar som stretat uppåt à la kvastskaft oftast blir mycket obekväma att sitta på.
Ryttaren sitter i de värsta fallen och studsar hårt på hästens rygg, flaxar med benen, klamrar sig fast med hjälp av sporrar om sådana finns, håller balansen i tyglarna osv osv.
Ju värre obalans ryttaren hamnar i desto obekvämare blir hästen att sitta på för den försöker värja sig mot det obehagliga på ryggen och så är den onda cirkeln i full gång.
Många av dessa ryttare vill ju dessutom gärna få hästen att gå i form så som de har förstått att hästar ska gå och att försöka uppnå detta samtidigt som man knappt kan hålla sig kvar i sadeln är/ blir näst intill omöjligt.
Visst är inte heller ”bring-bitaren” den optimala hästen att rida på och givetvis förordar jag inte att man ska rida på detta vis men i ärlighetens namn är en sådan häst långt bekvämare för den oerfarna ryttaren att sitta på.
Och kan man sitta ordentligt så kan man också inverka lättare och så blir det en god cirkel av det hela i stället.
För att undvika onödiga missförstånd så handlar alltså detta inlägg inte om att jag tycker att det är bra att rida rollkür eller att jag rekommenderar folk i gemen att sitta och dra ihop sina hästar, nej- det enda jag ville belysa är att jag tror att hästen i valet mellan pest och kolera föredrar (om man nu kan använda ordet föredra om något negativt) att vara ihopdragen framför att springa med huvudet i vädret, helt enkelt därför att det för ryttaren är lättare att rida då/så.
Vad tror/ tycker ni?
Du har plockat ett citat ur sitt sammanhang från mitt inlägg på din kompis blogg. I den diskussionen handlar det inte om en häst som böjer på nacken kontra stjärnkikare. Där var det ju diskussioner angående rollkur/LDR vilket är en extremt ihopdragen form där nackbandet på hästen blir extremt belastat. I ditt inlägg så skriver du exempel på hästar som själva ”väljer” sin form. En lektionshäst som knäpper av och nästan biter sig själv i bringan gör detta ”frivilligt”. Denna hästen är förmodligen byggd på ett sådant sätt att den själv känner sig bekväm med att knäppa av i nacken. Därmed inte sagt att den använder sin rygg på rätt sätt men självklart är det bekvämare för ryttaren. I rollkur drar du med våld ihop hästen. Jag tycker det är en farlig jämförelse du gör. Jag tycker absolut att en häst kan gå mjukt inspänd med elastiska inspänningstyglar för att en oerfaren ryttare ska få en bättre känsla. Men att därifrån dra diskussionen till om att hästen ska gå i rollkur eller som en stjärnkikare känns som alltför stora ytterligheter för att kunna jämföras. Och ja, det finns mängder med vetenskapliga studier angående hästens form.
Jag kanske är alltför otydlig trots allt men jag ville verkligen inte diskutera rollkürens vara eller icke vara i inlägget utan ”bara” göra jämförelsen med vilken form-ihoprullad eller mycket fri- som blir bäst för en häst med ryttare på ryggen.
Kanske var det dumt att blanda in rollkür-diskussionen från Livs blogg men det var den som fick mig att börja tänka i dessa banor.
Enligt den forskning som gjorts på hur hästen påverkas fysiskt av olika huvudställningar (Roepstorff m fl)är ”stjärnkikarpositionen” den enda som inverkar negativt. De psykiska effekterna behandlas inte i studien. Enligt mitt sett att se så är det allvarligaste i LDR-diskussionen huruvida hästen tvingas ner i formen med kraftig inverkan i stången eller inte. Nospositionen är också mindre intressant än vinkeln i ganaschen.