Igår berättade en arbetskamrat (samma tjej vars make förser Soya med kebab-kött från sin pizzeria) att hon ska köpa hund.
Vi hade några dagar tidigare diskuterat tik vs hane och även hon ville köpa en tik vilket jag uppmuntrade.
Jag har förvisso haft 2 hanhundar som var helt underbara på alla sätt och vis men jag tycker mig ändå se fler problem med hanhundar än tikar om jag ska generalisera.
Jag har mycket oftare mött hanhundar än tikar som har haft svårt/svårare i umgänget med andra hundar och vissa gossars ständiga småskvättande och ibland juckande mot allt och alla hade i alla fall jag funnit smått enerverande.
Den enda nackdelen jag kan se med en tik är löpen och det kan ju förvisso vara ett stort minus om man är mycket intresserad av att tävla med sin hund och den ”råkar” löpa just när det finns som mest intressanta events som man vill åka till.
På tal om denna diskussion om vilket som är att föredra, tik eller hane, läste jag igår en, tycker jag, otroligt rolig diskussion på nätet som gör att jag är ännu gladare över min tik (även om jag faktiskt aldrig någonsin hade detta problem med mina hanar).
Läs och skratta:
http://www.vinthund.net/forum/index.php/topic,7436.msg62788/topicseen.html#msg62788
De bästa du kan ha är en kastrerad hane. Då slipper du alla bekymmer 🙂
Håller med om att det känns lite lättare med tik. Vi är lyckliga ägare till vår andra Goldentik.
Går ej att läsa på forumet om man inte är medlem.
Va? Kan du inte öppna länken?
Kan inte heller öppna länken. :/
Konstigt?!?
Den handlar hur som helst om att vissa hanhundar kissar på sina ben, dvs ”siktar dåligt” när de lyfter på benet :)!
Jag har hört att det är vanligt att whippethanar kissar på sina framben. Kan det stämma?
Jag har nämligen en ben-kissande hane, och jag tycker det är skitjobbigt!
Han är 2 år och kissar på frambenen nästan varje promenad.
Om han ska kissa mot något (träd, lyktstolpe m.m) så lyfter han på benet, men innan han kissat klart så sänker han benet och kissar resten på frambenen.
Om han ska kissa på gräsmattan så sätter han sig ner, men samma sak här: Innan han är klar så åker rumpan upp igen och han står och kissar på benen och magen!
Jag vet inte om Danny tycker det är jobbigt. Men det verkar som han skäms lite när vi kommer in och jag plockar fram den blöta frottéhandduken och skrubbar hans ben och mage.
Han tittar på mig som om ”Förlåt för att jag är så jobbig… ”
FINNS det något man kan göra åt detta? Kan man träna honom att kissa rätt?
Det kanske låter som ett fånigt problem, men det är inte så fräscht när man är på väg hem till nån, och så är Dannys framben helt gula av kiss.
Ovanstående är en kopia av inlägget- orkar inte kopiera in alla roliga svar också.
jag kan bara hålla med tidigare kommentarer om kastrering. lite lustigt att hundägare inte kommit till insikt såsom hästdito. det är ju aldrig så att man som hästköpare väljer enbart mellan sto och hingst.
/prick
Jag instämmer också.
Det enda negativa jag hört från hundägare som kastrerat sina djur är att en del hundar går upp mycket i vikt och att en del fortsätter att vara hundilskna även efter kastreringen ( vilket väl är det främsta skälet till ingreppet).
Fler roliga svar om benkisseri:
”En av mina whippetpojkar är en benkissare av stora mått. Ibland så försöker jag knuffa lite på honom så han ”kommer i bättre läge” , men jag vete 17 om det hjälper. Han verkar inte vara et minsta brydd över detta.
Jag har tyvärr ingen lösning å problemet… mer än att kanske duscha av hunden för att få slippa pinklukt.”
”Min hane pinkar inte på sina ben utan på sin bröstkorg. Antingen har han en för liten snopp eller för stor bröstkorg eller så är han otroligt dålig på att sikta.”
Föredrar tikar, har sett en del sådana där hanar som pinkar på både sina egna ben och bröstkorg (whippethanar). Sedan känner jag en som hade en hanhund, visserligen en jakthund, men han sa: ”Aldrig mer en hane! De löper så fort det är en tik i närheten som löper!” Mina tikar löper två gånger om året och det räcker.
Det här med kastrering är något som jag tänkt en del på. Kommer från ”kattsidan” och har haft raskatter och uppfödning av siameser. På kattsidan är det ju mer regel än undantag att man kastrerar alla djur som inte ska gå i avel. Hanarna är sällan fertila mer än ett år om de inte är avelshanar, då är de kanske fertila så länge som de sköter sig fint. D.v.s. inte markerar överallt. På hundsidan verkar det vara lite tabu det här med kastrering, eller har varit i alla fall. Vet flera som har kastrerat sina hanhundar och detverkar ha gått bra.
Det här med att de skulle bli tjocka efter kastreringen kan stämma till viss del. Åter till mina erfarenheter från kattsidan. Där har katterna blivit lite mulliga några veckor till månader efter, men sedan har de återfått sin slanka figur när hormon nivån och aptiten hunnit reglera sig efter kastreringen. Det har tagit ett halvår ungefär. Vet inte om det är likadant på hundsidan!
Hälsningar
Görel, Hilda, Zahra och alla kastratkatterna 😉
Instämmer i ”tabu-resonemanget”- framför allt KARLAR verkar tycka att manligheten sitter i kulorna och jag har hört flera som tycker det är såååå hemskt med kastrering utan att egentligen kunna ge några logiska skäl!