Månadsarkiv: juli 2010

Den nya lagen närmar sig

På flera håll i massmedia har man uppmärksammat det som jag skrev om i bloggen redan för flera månader sedan, dvs de nya reglerna för ute respektive inne-vistelse för hästar som börjar gälla från den 1 augusti.

De nya hästhållningsreglerna säger

• Stallinredning ska tåla hästsparkar.

• Boxväggar, boxdörrar och skiljeväggar mellan spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.

• Hästar ska dagligen få möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

• Hästar får inte stå uppstallade i spilta mer än 16 timmar per dygn.

Det ska bli intressant att se om reglerna kommer att innebära någon förändring för våra hästar i realiteten eller om detta bara är en ”pappers-produkt” som svårligen går att kontrollera eller som det ens finns resurser att lägga på att kontrollera.

Som den cyniker jag i många fall är tvivlar jag på att det kommer att bli några större revolutioner, i alla fall i privatstallen.

Ridskolorna kanske dels inte vågar vara lagbrytare och dels kanske har en annan kontroll på sig, vad vet jag, men vem ska kontrollera vad som sker ute i buschen och om alla hästar har fått vara ute i tillräckligt stora hagar varje dag?

Missförtå mig inte; jag tycker att lagen är ett utmärkt steg i rätt riktning mot att hästar ska få vara ute mer och kunna röra sig fritt men jag tvivlar som sagt på att det går att kontrollera så att den efterlevs.

Och vem ska avgöra om en hage är tillräckligt stor för att en häst ska kunna ”röra sig fritt i sina naturliga gångarter” i den?

Kanske borde man angett någon form av minimi-mått för rasthagar också, precis som man har gjort med takhöjd i stall osv?

Ja, ja…inte vet jag men vi får väl se om vi märker någon skillnad om några dagar eller inte…

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/nu-slapps-hastarna-loss_4268861.svd

http://www.vf.se/nyheter/allman/friare-hastar-med-nya-lagar

Onsdag- en flitig och en lat i stallet

Idag tyckte jag att Archie hade gjort sig förtjänt av en vilodag- därav rubriken- det var trots allt över en vecka sedan han vilade sist.

Så medan han gick i hagen passade jag på att göra något som jag slarvat med sedan länge; box och krubbtvätt!

Archie både äter och dricker som en gris; vattenkoppen är ständigt full av ensilage och när han äter sin mikroskopiska mängd kraftfoder utblandat i betfor så skvätter han runt detta i stora cirklar vilket gör att långt ifrån allt hamnar i gapet utan även på väggarna.

Som med en del annat som har med städning att göra har jag dragit mig för detta helt i onödan; en spann med skållhett vatten fick hur snabbt som helst bort alla ”bevis på min gris” (det rimmade) och nu har jag lovat mig själv att vara mer noga framöver och inte låta det gå för långt mellan tvättarna.

Så här mycket (läs: lite) gräs har vi i våra hagar numera.

För min välnärda fd fånghäst gör det inget att gräset inte når till kotorna men liiite mer kunde gott få spira fram- hur nu detta ska gå till när det inte regnar.

Stallägaren har fått in en riklig första-skörd ensilage som räcker mer än väl och det är verkligen tur eftersom det inte blir mer skördat i år.

Ser ni lilla Soya långt bort i bild?

Hon har verkligen blivit superduktig med att inte springa in i hagarna hur som helst, något hon ägnade den första tiden hos oss åt.

När jag hade Archie på ridskolan kunde hon ibland rusa in i en hage och tokskälla på någon häst och gärna springa efter den också.

Livsfarligt för både hund och häst så klart och jag är otroligt tacksam över att hon helt slutade med detta efter att hon en dag sprang in i staketet och fick sig en ”ström-kyss”.

Tyvärr lär sig inte alla hundar lika lätt; min första hund, schäfern Ketty blev både sparkad och sprang in i staket utan att ta lärdom och det var så klart allt annat än roligt.

Soya stannar numera på behörigt avstånd när jag går med hästar till hagen och jag kan få henne att komma till mig om jag verkligen ropar övertalande på henne men helst håller hon sig som sagt undan. Klok doggy!

Tisdag- ändrade planer

I morse red jag ett dressyrpass som planerat med Archie och han kändes fin och ”med”.

Vi gjorde ungefär samma saker som Ebba hade gjort igår och efter 50 minuter var jag nöjd och avslutade passet.

Sedan blev det gräshage- fast i ärlighetens namn är det numera inte så mycket gräs över eller snarare sagt i våra hagar.

Som ni vet har det inte regnat på veckor mer än vid 2 korta tillfällen och även vår egen gräsmatta hemma är helt sönderbränd.

Om man ska se det från den positiva sidan så behöver man inte lägga någon tid på att klippa den i alla fall….

Efter mina stallbestyr begav maken, Soya och jag oss iväg med bil; planen var att besöka ön Ven utanför Landskrona dit det tar ca 30 minuter med båt.

Maken och jag har varit där vid ett tillfälle för många år sedan men nu ville vi åka dit med Soyis och gå i de vackra omgivningarna.

Med tanke på att det är tisdag, att vädret var lite halvdisigt och att väl mångas semester är slut trodde vi inte att vi skulle mötas av den enorma anstormning med människor vid kajen och eftersom vi inte ens kunde hitta parkering till bilen valde vi att inte köa (kanske förgäves) utan la om rutten mot Söderåsens nationalpark i stället.

Som synes på bilderna nedan kan man där vandra i mycket kuperad skog vilket passade oss utmärkt särskilt eftersom vi kunde ha Soya lös.

Ta i trä följer hon oss mycket bra, det finns så mycket att nosa på och markera sitt revir på (maken till små-kissande tik har jag aldrig varit med om) och eftersom det inte finns kaniner i skogen 🙂 springer hon inte iväg hur som helst.

Efter en timmes vandring ansåg vi att vi var värda en lunch på ”Kalle på Spången”- det är där en del av Edvard Perssons filmer är inspelade.

På tal om Edvard Persson tycker jag att texten i en av hans låtar säger mycket om skåningar och deras inställning till sig själva eller vad sägs om ”ja, låt dom bara gå på- vi klarar oss nog ändå” :)!

Måndag- alla fick motion

Solen måste ha läst gårdagens inlägg för den förlät mig och kom tillbaka idag!

Maken, Soya och jag begav oss på morgonen till vårt nya promenadställe, naturreservatet vid Dalby dit det tar ca 15 minuter att köra.

Efter 1½ år som hundägare börjar vi tröttna något på grusvägarna i närområdet, även om de är jättebra på många vis kan det ändå bli lite tjatigt om man går där 2-3 gånger om dagen vecka ut och vecka in.

I naturreservatet finns så vitt jag kunnat bedöma inga kaniner och då håller sig Soya hela tiden väldigt nära oss även om hon skulle kunna springa iväg flera kilometer utan att komma till någon väg vilket känns tryggt.

Efter 1½ timmes promenad i både skog och på öppna fält, ibland ganska kuperade, så var vi välmotionerade alla tre och Soyas tunga hängde som en slips i värmen.

Idag såg vi inga badande vid kalkbrottet- kanske har många börjat arbeta eller så tyckte de inte att det var tillräckligt varmt idag. Det är skönt att kunna växla mellan skog och öppna vidder, i skogen är det så skön luft, mycket svalare än på fälten.
Nu närmar vi oss slutet på promenaden och Soya börjar se lite trött ut.

På eftermiddagen var det dags att åka till Ebba- denna gången för att hon skulle rida.

Det har nog säkert gått 2 månader sedan Ebba red men det märktes ingen ”ringrostighet” mellan henne och Archie utan han gick tvärtom jättebra på alla sätt och vis.

Skolor, skänkelvikningar och galopparbetet flöt på utan minsta problem och det är nyttigt för mig att se att det i alla fall inte är Archie det är ”fel på” när det gäller att flytta sig åt sidan.

Med Ebba i sadeln går det hur lätt som helst och jag kan nog inte bara skylla på att det skiljer 7 hål mellan våra stigläder :).

Några byten blev det också, varav de flesta var rena så det hoppas jag att vi ska jobba vidare med framöver.

Nu blir det tyvärr ingen mer träning denna veckan eftersom Ebba ska resa bort men nästa vecka hoppas jag på 2 pass som vanligt igen.

Avslutningsvis en bild jag glömde publicera igår; ett litet försök till gruppfoto från gårdagens promenad med hundarna.

Det roliga med bilden tycker jag är att, precis som Görel påpekade igår, Soya är den enda hunden som tittar på fotografen, dvs sin ägare :).

Längst till vänster i bild är Zelda med sina ägare, sedan håller Jonathan Soya och Lilli och därefter syns Robban och Åsa med sina doggys Bubben (en sloughi), Gandalf, Trillik och Corre.

Veckan som gått

Under min första semestervecka har jag hunnit med en mängd roliga aktiviteter som involverat både hunden och hästen och jag har också träffat många vänner-en precis lagom mix som bara varit rolig och inte uttröttande.

Ibland vill man hinna med så mycket på sin ledighet att det bara blir stressigt och någon gång har jag nästan försjunkit i ett aldeles för förslappat tillstånd så det gäller att hitta en balans.

Archie går för fullt nu och med honom var jag hos Ebba två gånger under veckan. Första tävlingen på vad som känns som en evighet blir förhoppningsvis första helgen i augusti.

För Archies del, dvs för att få ett mjukare utomhusunderlag önskade jag mig regn i veckan men det kom inte en droppe.

Däremot var skogsstigarna vi red på i söndags då vi åkte till Susanne mjuka och sviktande så i alla fall där märktes inte den långvariga torkan.

Soya lärde sig att bada med den äran i veckan och vi har redan preliminärbokat nästa beach-party med Åsa och hennes hundar.

Ett besök på hundkappbanan hanns också med i veckan liksom en lång promenad i naturreservatet vid Dalby.

Själv fick jag rasta plånboken i torsdags då ett av årets 3-4 Ullaredsbesök klarades av.

Jag blev otroligt nöjd med många av inköpen och har även preliminärbokat nästa resa dit; i
november. Tur att man känner lika Ullaredsbesatta människor (hej Petra) så att man alltid har sällskap på resan upp (som tar ca 2 timmar).

Hemma tvättade maken och jag vår ”stuga”, det förråd vi har på tomten, och det var en skön känsla att betrakta det glänsande vita slutresultatet.

Även om jag inte vill ägna hela semestern åt ”slit och släp” så är det ändå skönt att hinna med sådant som man gärna drar sig för när man jobbar och kommer hem trött på kvällen.

Kommande vecka innehåller en hel del ”kuligheter” varav en del tyvärr är lite väderberoende så vi får väl se hur det blir med den planeringen….

Söndag- förlåt solen; jag tar tillbaka allt!

Efter en mulen dag med KONSTANT ihärdig blåst ångrar jag mina klagovisor om värme och för mycket sol!

Fick gå och rida med jacka för första gången på flera veckor och det vill jag helst slippa framöver.

Så solen; vänligen återvänd snarast, fast om du vill kan du gärna låta din vän regnet besöka oss i natt.

Idag var Soya och jag liksom förra söndagen på hundkappbanan i Landskrona och det gick som det brukar :).

Soyas väninna Lili sprang för första gången och gjorde det jätteklokt och bra så jag hoppas och tror att hennes ägare Jonathan fick blodad tand.

Efter träningen begav vi oss till Järavallen för en timmeslång promenad; det var Åsa och Robban med sina 4 hundar, jag och Soya, Lili och Jonathan och ett par med sin whippettik Zelda (tror jag den hette).

Alla såg ut att trivas och eftersom vi gick i skog kände vi inte alls av blåsten.

Någon blåst märkte jag knappt senare på dagen heller då jag åkte till min vän Susanne för att rida med henne i skogen i närheten av hennes gård.

Vi var ute i nästan 1 1/2 timme men skrittade mest och pladdrade på som vanligt förstås :).

Nu är klockan snart halv åtta och jag är rätt så mör efter så många utomhustimmar men eftersom jag har semester gör det inget!

Lördag- vi är flitiga

I morse gjorde jag som jag brukar- fortsatte med de övningar jag gjorde hos Ebba igår.

Och eftersom jag idag red ute och vinden fläktade oss så var Archie betydligt piggare och det blev ett bra pass där vi gjorde en hel del skolor, skänkelvikning, övergångar mellan galopp-skritt-galopp och en del annat smått och gott som ingår i bla LA:4 och LA:6.

Efter hagutsläpp, persedelvård och veckohandling unnade jag mig en powernap innan jag och maken gav oss i kast med något som stört mig länge; den tidigare vita stugan på vår tomt som vintern gått hårt åt och som varit fläckad av gröna alger och smuts.

Jag undrar ofta varför man lägger så mycket energi på att reta sig på något och tänka på hur jobbigt något ska bli att göra när det sedan visar sig att tiden det tar att göra det är betydligt kortare än den tid man lagt på att just fundera och skjuta upp.

Maken och jag tvättade ner hela stugan på mindre än en timme och den blev så otroligt fin efteråt.

Vi har ju ingen källare till huset (tack och lov- avskyr dessa fuktsamlare som folk mest verkar använda till att förvara skit som de inte vet vad de ska göra av) så vi har stugan som ett förråd där vi förvarar allt som vi inte vill ha in i huset och jag vill gärna att även denna lilla byggnad ska hålla ett hyfsat skick, särskilt som dess fasad är det första jag ser när jag parkerar mot den dagligen :).

Men nu skiner stugan alltså vit och vi är jättenöjda. Och det bästa med sådant trist arbete är att det lär dröja ett bra tag tills vi behöver göra det igen!

Numera åter vit stuga.

Ett sista inlägg om mina Ullaredsfynd :)!

En mycket vanlig fråga då jag diskuterar ”Ullareds-fenomenet” med folk som aldrig varit där är:

”Men blir det inte så att man köper en massa skit bara för att det är så billigt?”

Jag både förstår och förstår inte frågan för inte går man väl runt i en vanlig affär och köper sådant som man inte behöver bara för att det är billigt, eller….det finns det kanske folk som gör?

Hur som helst så tillhör jag inte den kategorin och jag kan helt ärligt säga att de saker jag köpt i Ullared och som jag i efterhand varit missnöjd med kan räkna på ena handens….inte fingrar utan fing-er :)!

Nä…tvärtom inträffar det (tyvärr) desto oftare att jag vid hemkomsten i stället tänker ”varför köpte jag inte fler/ mer av xx”.

I torsdags köpte jag exempelvis ett brunt dressyrschabrak för 79 kronor. Om ni kanske kommer ihåg köpte jag ett liknande på Hööks för någon månad sedan för 179 kronor och det satt så illa att jag ville lämna tillbaka det (nu fick jag inte det utan valde att GE tillbaka det till skit-affären i stället).

Ullareds-schabraket (av märket Globus) sitter till skillnad från Hööks-skräpet utmärkt och jag ångrar alltså att jag inte köpte fler.

Även nedanstående tröja i ett väldigt bra svett-genomsläppligt material borde jag ha köpt en till av- den passar fint till mina gråa ridbyxor (för 299 kronor) och kostade bara 49 kronor.

Till makens kontor köpte jag ett trasmatta för 59 kronor. Den snygga ryamatta jag hade köpte till honom ett halvår tidigare för 5 gånger så många pengar var förvisso just snygg men tyvärr väldigt opraktisk. Den lämpade sig inte att köra en kontorsstol fram och tillbaka över och såg väldigt luggsliten ut efter bara ett kort tag.

Även sängöverkastet på bild nedan blev jag jättenöjd med, det kostade 500 kronor.

Men resans i särklass bästa köp (och billigaste) måste jag ändå utse mina flugfångare till!

Ni vet sådana där långa klisterremsor som man har i stall ibland och som flugorna fastnar i?

Sådana köpte jag 8 stycken för 8.95- vad sägs om det? Jag hade i ärlighetens namn gärna betalat detta pris för en fångare och inte 8.

Eftersom Archie slabbar en hel del med sin betfor är just hans box extra populärt tillhåll för flugor- men inte nu längre, he he….

Det nya sängöverkastet
Och den ”bra-iga” ridtröjan :)!