Idag börjar årets upplaga av Falsterbo Horse Show (FHS), för vilket år i ordningen har jag tappat räkningen på.

När jag stod uppstallad på ridskolan var detta event ett samtalsämne året runt bland vissa ungdomar- först pratades det i evighet om hur mycket de såg fram emot tävlingarna och när dessa var slut var det ett evinnerligt tjatande om allt de hade upplevt under veckan.

Missförstå mig inte; jag är ingen glädjedödare som missunnar andra att ha roligt bara för att jag sjäv inte finner FHS särskilt upphetsande men med vetskapen om vad som försiggår ”bakom kulisserna” så hade i alla fall jag, om jag hade barn, inte släppt iväg dessa så lättvindigt som jag genom åren sett att vissa föräldrar har gjort.

Jag berättade om detta redan i förra årets inlägg om FHS och hur ungdomar minst lika mycket (om inte mer faktiskt) som att titta på hästar ser fram emot hångel med hemvärnskillarna och att supa skallen i bitar på campingen på kvällarna och nätterna.

Hörde så sent som härom dagen en ungdom diskutera FHS och säga till en annan tonåring:

”Ja, fast det var faktiskt liiite jobbigt förra året- tänk dig själv att vara full varje dag i en hel vecka i sträck”!

Häpp!!!!

Nej, det är nog tur att jag inte har några barn- de stackarna hade väl varit helt utmobbade bland sina jämnåriga för att de har en stenåldersmorsa, nykterist till råga på allt elände, som vill stoppa allt kul…..

Själv har jag som sagt för länge sedan tröttnat på FHS.

Det är tämligen omständigt att köra de få milen dit, sitta i bilkö, sedan i kö för att få parkera, sedan gå en evighetssträcka från bilen till själva tävlingsområdet, betala ett hutlöst inträde, sedan betala hutlöst för att få sitta på en läkare.

Vill man gå på toaletten så är det också köande som gäller, samma sak om man vill köpa något att äta, till hutlösa priser ska tilläggas.

Förvisso finns det förutom själva tävlingarna massor av olika saker till försäljning men dels så säljer många stånd samma ”krafs” och dels är det inte så billigt om man jämför med tex GEKÅS i Ullared. Och skulle man köpa något som sedan skulle visa sig inte passa så kan det vara tämligen omständigt att lämna tillbaka varan, vare sig man måste åka tillbaka till FHS eller skicka tillbaka den med posten.

Som ni hör har positiva Birgitta talat:)!

Nåja, lite skämt och lite allvar….det kan nog tänkas att jag åker med någon kompis till FHS i alla fall en dag och då främst för att titta på stallkamraten Livs skulpturer som jag hittills bara sett på bilder men som jag misstänker är ännu underbarare IRL.

Hennes utställning på mässområdet är väl det som lockar mest men kanske finner jag även något annat intressant som jag i så fall absolut kommer att delge er.

På en annan blogg, http://aramise.bloggagratis.se/, har vi nyligen haft en liten diskussion kring vilket som är att föredra, den genom rollkür ihopdragna hästen eller den som går med halsen som ett kvastskaft som min stallkamrat Liv benämner det (stjärnkikaren).

En skibent hävdade att (citat) ” det är mycket skonsammare för hästen att gå med huvudet rakt upp och med sänkt rygg än att gå i en ihopdragen form utan eftergift och ryggverksamhet”.

Huruvida skribenten har några vetenskapliga belägg för sitt påstående vet jag inte men själv vill jag nog påstå motsatsen, dvs att det är den ”ihopdragna” hästen som har det ”bättre”, i alla fall om vi pratar om att hästen samtidigt ska ha en ryttare på ryggen.

Vid longering eller tömkörning kanske ”huvudet rakt upp” inte påverkar hästen särskilt negativt men med även en människa på ryggen vill jag hävda att det gör stor skillnad.

Som många av er vet har jag stått uppstallad på en ridskola i många år (över 20) och har haft ”förmånen” (hmmmm) att följa väldigt många lektionsryttare under denna tid.

Varje gång en lektionshäst skulle köpas in har jag lite raljerande sagt: ”se till att köpa en tillbockad” och med detta menat att det är långt bättre att i ryttar-utbildningssyfte köpa en häst som har lätt för att gå i form eller också bakom lodplan hellre än en som hela tiden stretar emot och söker sig uppåt likt ett teleskop.

Vissa hästar går ju av sig själva i en lite rollkür-aktig form, släpper bettet och biter sig själv i bringan nästan men jag vill mycket hellre sätta en lektionsryttare på en sådan häst än på stjärnkikaren.

Efter att ha studerat den oerfarna ryttaren i många år kan jag konstatera att hästar som stretat uppåt à la kvastskaft oftast blir mycket obekväma att sitta på.

Ryttaren sitter i de värsta fallen och studsar hårt på hästens rygg, flaxar med benen, klamrar sig fast med hjälp av sporrar om sådana finns, håller balansen i tyglarna osv osv.

Ju värre obalans ryttaren hamnar i desto obekvämare blir hästen att sitta på för den försöker värja sig mot det obehagliga på ryggen och så är den onda cirkeln i full gång.

Många av dessa ryttare vill ju dessutom gärna få hästen att gå i form så som de har förstått att hästar ska gå och att försöka uppnå detta samtidigt som man knappt kan hålla sig kvar i sadeln är/ blir näst intill omöjligt.

Visst är inte heller ”bring-bitaren” den optimala hästen att rida på och givetvis förordar jag inte att man ska rida på detta vis men i ärlighetens namn är en sådan häst långt bekvämare för den oerfarna ryttaren att sitta på.

Och kan man sitta ordentligt så kan man också inverka lättare och så blir det en god cirkel av det hela i stället.

För att undvika onödiga missförstånd så handlar alltså detta inlägg inte om att jag tycker att det är bra att rida rollkür eller att jag rekommenderar folk i gemen att sitta och dra ihop sina hästar, nej- det enda jag ville belysa är att jag tror att hästen i valet mellan pest och kolera föredrar (om man nu kan använda ordet föredra om något negativt) att vara ihopdragen framför att springa med huvudet i vädret, helt enkelt därför att det för ryttaren är lättare att rida då/så.

Vad tror/ tycker ni?