Eftersom jag inte planerade att rida förrän någon gång under eftermiddagen tog jag sovmorgon till 07.00 🙂 och ska jag vara ärlig kände jag mig inte det minsta mer utvilad/ piggare än då jag stiger upp 2 timmar tidigare så jag kommer nog att fortsätta att satsa på mina morgonritter.
Jag tycker att jag får mer ut av dagen om jag har ridningen ”avklarad” och jag slipper att ha den ”hängande över mig”. Nu låter det som att jag ser på ridningen som en börda eller något som bara måste klaras av och så är det verkligen inte men jag vill som sagt ”ha det gjort” :).
För att inte dega ihop aldeles körde maken och jag till Dalby med Soya och gick den numera vana rundan som vi har utformat.
Man kan ju gå hur länge som helst och åt alla möjliga håll och kanter men vår egenkomponerade rutt tar ganska exakt 1 timme och då går man i väldigt blandad natur och får också klättra lite.
En annan whippetägare frågade mig via Facebook om det fanns backar i Dalby så om du läser detta Jeanette så hoppas jag att bilderna nedan ger dig svaret:).
Den enda ”person” vi brukar möta på våra vandringar är mannen nedan och han är ju tämligen harmlös :).
På eftermiddagen blev det alltså uteritt men först efter att jag fått stor-skura hästen.
Han mötte mig full av våt lera över hela kroppen och jag insåg snabbt det omöjliga i att försöka borsta honom ren.
Efter tvätt kunde vi bege oss ut och red då en runda där jag insåg att en vallningstävling pågick för fullt.
Visslande ägare, lydiga bordercollies och vallade får mötte oss på håll och jag insåg att jag skulle få rida en omväg för att inte hamna mitt i denna ”smet”.
Det blev en tur på över en timme, mest i skritt och jag höll på att bli TOKIG på alla tripsar som jag frenetiskt försökte klia bort ur ansiktet.
De finns i miljarder nu och jag är bara glad att varken Soya eller Archie verkar besväras av dessa små äckelkryp.
Annars är det relativt insektsfritt fortfarande, framför allt tidigt på morgonen finns inte en fluga- ytterligare ett skäl att hålla sig till morgonritterna insåg jag idag!
