Igår på hundkappträningen deltog en ny hund (en italienare) och hans ägare hade påpassligt nog kameran med sig.
Även Soya lyckades bli förevigad och titta på dessa bilder!
Vad är den gemensamma nämnaren?
En utstickande tunga….
En till……….
Och ta mig tusan…ytterligare en tredje tung-bild?
Vad är detta för löpstil?
I min värld borde det vara jobbigare att springa på detta vis- är det kanske därför det oftast går i snigelfart på banan (tänk vad bra om jag har hittat något att skylla på- något som dessutom aldrig i livet går att träna bort)?
Eller var det tungan som faktiskt hjälpte Soya att vinna loppet för dels har jag aldrig sett henne ha den ute förut och dels har hon aldrig heller kommit först i mål :)!
Vilka härliga bilder! Och nog kan man se att Soya njuter av att vara först och att ha trasan så nära. När hon blir efter så är det ju längre till trasan! Tror nog att hon begrep att hon var först i mål, precis som Hilda gör när hon är först. Det händer inte så ofta, men lite då och då, och när det gäller. 😀
En stor kram till Soya, från syster Zahra med matte Görel och kompisen Hilda!
Ha ha ja nog ser det roligt ut, men som fru till en fotograf så tror jag att de handlar om tiondels sekund just i bildsekvens.
Men roligt såg det ut och ett stort garattis