I morse red jag i min reparerade sadel och kunde konstatera att fullständig tystnad rådde, dvs inget knirrande och knarrande. DET var skönt men efter att ha provridit i Alton i veckan är jag nu som en bortskämd barnunge som vill ha den nya sadeln nuuuuu!
Det blev hur som helst ett lugnare dressyrpass enligt massörens anvisningar och imorgon är det dags för en LA:4 klass.
Glädjande nog hade stallägarna redan tagit i all halm kvällen innan, planen var annars att vi skulle ha fortsatt med detta under förmiddagen.
Nu är loftet så fullt av halm att man inte skulle få plats med ett löv däruppe (varför man nu skulle vilja förvara löv på ett loft….) och det känns betryggande.
Eftersom det inte blev något halmintag kunde jag ägna förmiddagen åt städning hemma innan det var dags att bege sig till Landskrona och Soyas tredje tävling.
Tyvärr blev det inte ”tredje gången gillt” utan hon kom även denna gång hopplöst sist- lika glad som vanligt!
Det är bara att konstatera att loppet hade behövt vara några kilometer och inte 550 meter för att Soya kaaaanske skulle ha en chans att hinna ifatt någon hund.
Hon är lika snabb ut ur startboxarna som alla andra men redan efter 50 meter sackar hon efter och sedan ligger hon lååångt efter alla hundarna i ungefär 400 meter då hon börjar närma sig liiiite i taget:)!
Ja, den lilla svarta är en komisk figur på banan men vi älskar ju henne vanvettigt ändå :)!
Nu återstår hagintag av Archie och Rigoletto om någon timme på mitt schema- sedan är djurdagen till ända.
Heja Soya! Oavsett var hon kommer är hon bäst. 😉 Det skulle vara skoj att se Zahra och Soya springa tillsammans! Undra vad de skulle kunna sporra varandra till?
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Ja, det hade varit roligt att se!