I bakgrunden- min nya ridbana :)!
När jag kom till stallet i eftermiddags bekräftades det som jag anat en tid- Archie har börjat sätta vinterpäls.
Suck….var min spontana reaktion för även om just min häst är perfektionen personifierad (han är sååå snäll) när det gäller klippning och jag har en egen bra klippmaskin så tycker jag ändå att det är rätt så drygt att hålla på med detta.
Men det blir till att plocka fram saxen ganska snart känner jag, vill inte rida på en hårboll som dessutom blir genomsvettig.
Innan jag började ridpasset hann jag tänka lite ironiskt att om Archie är lika seg idag som inne på dressyrbanan igår så kan ju dagens bloggrubrik vara ”Björnen sover” med tanke på pälsen.
Men än har björnen inte gått i ide för Archie traskade på så fint på min nya dressyrbana, se ovan.
Jag nämnde det redan förra året när jag precis hade flyttat Archie till Grevie och jag vidhåller: att rida på stubbåkrar är utmärkt.
Stubbåkrarna är ju ofta ”indelade” i långa fåror och detta kan man utnyttja till att både arbeta med rakriktning (inte så behövligt i vårt fall) och sidvärtsrörelser (mycket välbehövligt i vårt fall).
Har man en åker på 200 meter har man lika lång sträcka på sig att ”få till” det man vill utan att det kommer en vägg/ ett hörn och ”stör” som i ridhuset.
Och bara vetskapen att man kan rida långa raksträckor utan avbrott fungerar i alla fall utmärkt för min del och jag får till sidvärtsrörelserna bättre.
Nu menar jag förvisso inte att man ska sitta och rida 200 meter skänkelvikning gånger 10 typ men om man inte får till det bra de första 10-20 metrarna så har man ändå en bit på sig att försöka göra det bättre :).
Hur som helst fick jag ett bra pass på kandaret idag och jag ska absolut åker-rida fler gånger framöver :).
