Månadsarkiv: augusti 2010

Måndag- schemaändring men det löste sig ändå

Min plan för morgonen var att rida ut med Soya och Archie men då jag spetsade öronen från sängläge kunde jag tydligt höra regnsmatter vilket fick mig att ligga kvar.
Sååå roligt är det inte att rida ut när regnet vräker ner, i alla fall om man inte måste och Soya hade nog kysst marken jag står på om hon hade vetat vad jag lät henne slippa.

Hur som helst åkte jag ändå ut till stallet för att fodra, mocka och sätta på Archie ett regntäcke och det måste ha gjort susen (att komma dragandes med täcket) för det slutade regna efter bara någon timme.

Efter hagintag halv tre kunde jag återuppta mina planer och vi fick en skön tur där till och med solen tittade fram lite.

Eftersom det finns för och nackdelar med allt, så även gårdagens myckna regnande, är ridvägarna nu mjuka och bra att rida på, nackdelen är att halmen som ligger ute på fälten kan vara i farozonen och våra grushagar är numera gyttjepölar.

När vi var klara med ridningen släppte jag ut Archie och Rocky i var sin hage igen och det ska bli spännande att se om Archie ägnat sig åt gyttjebrottning med sig själv medan han stått ute.

Som tur är finns det schampo och vatten…..

Konsten att leta stallplats (och behålla den), del 2

I del 2 i denna lilla serie ska jag ge dig lite tips på hur du lättast ska smälta in och trivas när du väl har hittat en stallplats där du vill ha din häst.

Mina råd är högst personliga och får därför tas med en nypa salt :), det som passar min personlighet kanske inte passar dig men så här tycker jag:

Som ny i ett stall bör man så snabbt som möjligt försöka sätta sig in i de regler, både skrivna och oskrivna som råder och de rutiner som finns.

Så fort som möjligt, och vid lämpligt tillfälle bör man också gå runt och presentera sig, det behöver inte vara något märkvärdigt utan kanske i stil med:

”Hej! Jag heter Birgitta och har precis flyttat hit med min häst Archie. Det är den där stora, bruna valacken som står i hagen närmst ridhuset”.

Hur man därefter ska prata med övriga inackorderingar är omöjligt att svara på men jag skulle vilja tipsa om att ”lagom är bäst”.

Själv skulle jag kunna prata ihjäl vem som helst men jag har så klart märkt att detta verkligen inte uppskattas av alla.

Någon vill prata i det oändliga, någon inte alls och sedan finns det allt däremellan och innan man lär känna de olika människorna bör man som sagt vara lite ”lagom”.

Min erfarenhet är att de som kommer nya och som är helt tysta uppskattas lika lite som de som genast högljutt skrävlar om allt mellan himmel och jord för precis som folk i gemen inte gillar de som helt ”tar över” så gillar de inte heller att inte alls veta vad någon tycker och tänker om något- det skapar en osäkerhet och ibland också misstänksamhet.

Ett annat big NO-NO är att som ny genast börja ha åsikter om allt från hur stallet till de enskilda hästarna sköts.

Så vida man inte uppmärksammar rent djurplågeri bör man behålla sina åsikter kring hur (illa) andra rider, fodrar, mockar osv för sig själv- annars är det lätt att man blir utpekad som en ”skitsnackare” direkt.

Att vara ”normalt hjälpsam” utan att vara lismande och fjäskande uppskattas också och givetvis att uppfylla de krav som ställs på en som hästägare utan en massa krångel.

Finns det någon form av schema för utsläpp/ intag, fodringar osv bör man verkligen passa detta och inte komma för sent, glömma bort att komma överhuvudtaget osv.

Att hänga upp använda redskap ordentligt, tömma gödseln på anvisad plats, inte låta sina saker drälla omkring, sopa stallgången efter sig osv är också sådant som för vissa är självklarheter medan andra slarvar och därmed lätt skapar en grogrund till irritation.

I många stall finns en whiteboard- ”den feges sätt att kommunicera och leka mini-Hitler” skulle jag i många fall vilja kalla den.

En plats där man kan meddela RELEVANTA eller för den delen trevliga budskap till varandra är utmärkt men när den börjar användas just som ett ställe att spy galla över andra och till sådant som man inte vågar säga rakt ut tycker jag att man ska säga stopp!

Man blir inte poppis genom att skriva insinuanta och spydiga kommentarer till andra på tavlan- trust me- och jag brukar dessutom tänka att förmodligen ingen med vilje tex lämnar en stor bajshög på stallgången- således behöver detta inte påpekas i ett argt meddelande på tavlan.

Ja, detta var några tips- en del egenupplevda och andra inhämtade från ”tillförlitliga källor” :), hoppas de var till nytta för någon!

Konsten att leta stallplats (och att behålla den), del 1

Som utlovats i tidigare blogginlägg ska detta och kommande alster handla om hur man hittar en stallplats som man är och förblir nöjd med- mycket nöje med läsningen och kom gärna med egna synpunkter och reflektioner!

Ja, hur gör man då för att leta upp en lämplig stallplats till sitt djur?

Har man tillgång till Internet (och vem har inte det idag?) så kan man lämpligen kolla på Blocket (där det vimlar av annonser) i första hand och på Bukefalos i andra hand.

Tyvärr är annonserna inte alltid så uttömmande, ibland är de gräsligt felstavade osv och det är lätt att missa ett potentiellt guldkorn om man bara snabbt bläddrar vidare.

Mitt tips är att i varje fall skicka ett mail med kompletterande frågor och givetvis helst ringa så att man närmare kan höra vad det hela handlar om vid minsta intresse för en annons.

Innan man tar en sådan kontakt bör man ha tänkt igenom vissa frågor och också ställa/ berätta om dessa:

– Vad är jätteviktigt för mig
– Vad är sådant som jag kan ge avkall på
– Vad förväntas av mig som hyresgäst
– Vad är den totala månadskostnaden och vad ingår i denna (foder, strö, utsläpp osv)
– Hur lång uppsägningstid har man

Dessa frågor bör man sedan komplettera med sådant som intresserar just mig som hästägare och det kan ju skilja sig åt från person till person.

Några exemel:

– Finns det ridhus? Storlek? Hur ofta harvas det? Hur många brukar rida där? Är det uppbokat några speciella tider/ dagar?

– Hur är uteridningsmöjligheterna?

– Hur ser tillgången på hagar ut? Storlek? Går hästarna tillsammans eller en och en? Vilka tider för utsläpp och intag gäller?

– Är det tillåtet att ha med hund och måste den i så fall vara kopplad?

– Får man röka på anläggningen?

– Ingår det skåp eller annat där man kan förvara sina hästsaker?

– Får man ha transporten uppställd på anläggningen?

osv osv…

Om man fått de svar man önskat är det dags att boka tid för ett personligt besök så att man med egna ögon får se det som det har berättats om.

Ett annat, egentligen bättre alternativ än att leta stallplats via nätet är om man känner någon som kan tipsa en om stallplats.

Även om vi människor kan tycka olika om det mesta i livet så är det ändå en liten fördel om man kan prata med någon som kan berätta lite grann om aktuellt stall även om man sedan själv får bilda sig den slutgiltiga uppfattningen.

Här kan det tex vara av intresse att veta om det sker stora in och utflyttningar i stallet vilket för mig är en liten varningsflagga.

Jag var tex och tittade på ett stall där typ 10 av 15 inackorderingar hade flyttat på mycket kort tid och det säger något tycker jag. Att så många lämnar ett stall är enligt min uppfattning inte bara en tillfällighet utan då ligger det annat bakom och hade man ringt på en sådan annons hade man troligen inte fått veta något av stallägaren gissar jag.

Oavsett om man hittar ett stall via annons eller på rekommendation bör man, när man kommer dit för att titta ta reda på vilket ”klientel” som har sina hästar där.

Är det uteslutande hopp eller dressyryttare, ”skogsmullar”, tävlingsfanatiker, en salig blandning av allt möjligt eller vad?

För vissa spelar detta roll och för andra inte men min erfarenhet är att det till viss del ligger något i uttrycket ”lika barn leka bäst”. Inte för att alla behöver vara tränings-narkomaner tex men kommer man som ensam ”skogsmulle” kan man ibland känna sig lite utanför, sakna någon att rida ut med eller uppleva att man betalar för en del ”faciliteter” som man egentligen inte har behov av (ridhus, speciella kraftfoder osv).

Även som ensam dressyrsatsande ryttare kan det kännas tråkigt om hela stallet är fullt av promenadryttare, då har man ingen att diskutera och utbyta träningstips med och planera och åka på tävlingar med.

När man har besökt stall som man är intresserad av, jämfört dessa med varandra och förhoppningsvis hittat något som passar anser jag att det bästa är om man kan förhandla sig till en ”provmånad”, dvs att man står i stallet på prov denna tid.

Det finns vissa stall med upp till 3 månaders uppsägningstid och skulle man efter någon vecka märka att man inte trivs kan det bli rätt så kostsamt innan man kan flytta.

Att jag skriver om en provmånad beror på att det ju tyvärr är så att hur bra något än verkar ”på pappret” så kan verkligheten visa något helt annat och det kan man i vissa fall inte förutse hur noga man än har varit i sitt urval.

Utifrån andras erfarenhet har jag förstått att det inte är helt ovanligt att ”guld och gröna skogar” utlovas innan man kommit med hästen medan dessa skogar inte ens visar sig vara en liten skogsdunge när man väl är på plats.

Det kan också visa sig att man inte alls trivs med övriga inackorderingar eller att det när man kommit på plats börjar dyka upp oskrivna regler som man inte alls fått veta i förväg och som man inte heller kan förlika sig med.

Ett mycket intressant fenomen som jag har stött på (även i arbetslivet tyvärr) är människor med vad jag kallar ”den lynniga personligheten” och kan man som jag inte uthärda dessa människor kan man också se sig nödd att flytta.

Människor med ”den lynniga personligheten” kännetecknas av att man aldrig vet ”var man har dom”- ena dagen är de sprudlande pratsamma (kanske i kombination med att vara allmänt glada) medan de nästa dag är buttra, tysta och man går omkring med känslan av ”vad är det nu jag har gjort”.
Min erfarenhet har visat att det inte alls behöver vara något man själv har gjort (snarare tvärtom) för att detta surdegs-beteende ska uppvisas men det gör det inte desto mindre tråkigt och ibland rent av obehagligt tycker jag.

För många år sedan tränade jag frekvent på en anläggning där stallägaren hade denna personlighetstyp och det var verkligen inte roligt att aldrig veta vad man skulle mötas av, särskilt som man kom dit som ”gäst” och jag kan som ett annat exempel på fullt allvar berätta att jag en gång i tiden avstod från en mycket, mycket attraktiv stallplats just eftersom jag visste att även den stallägaren hade en lynnig personlighet.

Nå…detta var ett litet sidospår, man kan givetvis råka ut för även andra personligheter som man inte klickar med, man kan känna sig utfryst, påhoppad, rent av mobbad och allt möjligt annat och det är ju inte heller något som man kan veta i förväg.

Som ni förstår kan man i ett så här kort blogginlägg inte beskriva alla apsekter i ett stallsökande och inte råda kring allt men om jag ändå ska försöka mig på en sammanfattning så skulle det vara:

Försök att ta reda på så mycket som möjligt i förväg, gärna genom ”kontakter”, och försök också att vara så ärlig och tydlig med dina krav och förväntningar gentemot stallägaren redan innan du flyttar dit så är risken för obehagliga överraskningar som minst tror jag.

Så…det blev långt det här men jag hoppas att ni orkade läsa för nästa gång ska det handla om dig själv och hur du förhoppningsvis får en trivsam stallatmosfär som gör att du både vill och får stanna kvar som hyresgäst!

Veckan som gått

Veckans bästa: att jag har en semestervecka kvar!

Veckans sämsta: att jag bara har en semestervecka kvar av 4. Varför går tiden så fort?

Veckans väder: ostadigt. Regn och sol har turats om att besöka oss.

Veckans försening: våra äpplen! Förra året började jag fodra Archie med 1-2 äpplen om dagen redan i juli, de äpplen som nu hänger på trädet är så små och sura att det kommer att dröja veckor innan de är i ”ätbart skick”.

Veckans ”var tog ni vägen”: mina hallon. Hade hoppats på en ännu rikligare skörd än förra året men den kom av sig helt. Är det vädret som har spelat hallonen (och i förlängningen mig, som skulle äta dom) ett spratt?

Veckans mest använda produkt: Soyas tikskydd och trosskydd. Det går åt en hel del varje dag men jag är glad över att hon låter det vara och inte som en kompis hund som sliter sitt tikskydd i stycken så fort hon lämnas obevakad.

Veckans promenadstråk: naturreservatet vid Dalby där maken och jag rastat Soya flera gånger denna och förra veckan.

Veckans möte: besöket som Soya och jag fick av Görel och Soyas kullsyster Zahra. Så kul att träffas IRL och konstatera att hundflickorna är kopior av varandra och att både Görel och jag gärna träffas igen.

Veckans godis: det hemmagjorda choklad som Görel hade tillverkat och tagit med sig. Mums! Receptet ska provas inom kort!

Veckans överraskning: att något jag länge önskat blir verklighet inom kort (nej, jag är inte gravid ha ha).

Veckans besvikelse: filmen ”Precious” som vi hyrde härom dagen. Helt klart överreklamerad.

Veckans ”det ser jag fram emot”: nästa veckas besök av min goda vän dressyrryttaren Ann. Vi träffas allt för sällan.

Veckans ”nära skjuter ingen hare”: Archies och min prestation i dagens LA:4.

Veckans flopp: Archies och mitt resultat i dagens LA:6 (fast den partiska ryttaren var nöjd ändå).

Veckans älsklingar: som alltid min trio maken, Arch och Soyis. Jag älskar er!

Söndag- usch vilken våt tillställning!

Idag var jag och Archie hos Dagstorportens ryttarförening, en privat anläggning som i alla år varit väldigt trevlig att besöka och välskött på alla vis.

Prognosen hade lovat (eller snarare hotat med) regn och tyvärr stämde den bara alltför väl.

Jag skulle rida LA:6 före LA:4 och till denna klassens framridning (dessutom inomhus) kom det bara lite regn och när det sedan var min tur att beträda ute-tävlingsbanan räddade min gloria mig och det blev ett kort regnuppehåll.

Archie kändes fin på både framridningen och ute på banan och jag var mycket mer nöjd med denna vår andra start i LA:6 än i debuten där vi fick 59 %.

Tyvärr var domaren inte alls lika nöjd med vår insats och vi slutade näst sist på skamliga 55 %! Det var länge sedan jag kunde ”stoltsera” (hmm…) med ett så uselt resultat men till mitt försvar får jag väl säga att 8 av 20 ekipage hade 59 % eller därunder så det finns kanske anledning att misstänka att detta var en ”hård” domare :)?

Det som framför allt sänkte procenten var föga förvånande skolorna (utom vänster öppnan) så det är bara att träna vidare på dessa.

Till andra klassen hade glorian åkt hem och när jag fick klara mig utan den gick det mindre bra regnmässigt. Jag blev rejält blöt under min ritt som även den, liksom den föregående kändes helt OK.

Visst fick Archie gräva sig loss lite ur 10 metersvolterna i samlad galopp men jag kan bara tänka mig hur det blev för de sista ekipagen i klassen för då vräkte regnet ner fullständigt och banan måste ha blivit ännu mer påverkad då.

Om det finns grader av genomblöt så blev jag ”bara” just genomblöt medan vissa andra ryttare måste ha varit fullständigt dränkta efter sina ritter.

Så klart kan det inte bli speciellt rättvist om några rider när det är uppehåll och några när regnet forsar ner men så är det ju när man väljer att tävla i en bedömningssport och dessutom utomhus.

Själv kan jag inte påstå att jag hade någon nackdel av regnet mer än att det så klart var otroligt trist att behöva rengöra allting hur omständligt som helst efteråt.

I LA:4, som alltså egentligen inte kändes mycket bättre än LA:6 (men det är dock ett lättare program) fick vi 62 % och var andra ekipaget utanför placering. Så klart var det retligt, framför allt eftersom vi tex fick en 4:a på den ökade skritten bara för att jag skulle försöka ”engagera” den mer (eftersom detta var vad föregående domare hade klagat på) men det går ju inte heller att hålla på och tänka ”om inte det och det hade varit” eller ”om jag bara hade fått 2 poäng till” eller så.

Det känns bra att i alla fall ”vara med” kring placeringarna och nästa gång är det kanske vår tur?

Jag är hur som helst mycket nöjd med Archie som jag tycker gick väldigt bra hela tiden jag satt på. Jag tycker mig känna att han har utvecklats och att vi är på rätt väg, nu ska vi bara komma igång mer med både träningar och tävlingar.

Idag passade vi på att inviga täcket Archie vann sist han tävlade.

Så här bedrövligt såg det ut när vi körde hem från tävlingarna.

Lördag- lite tävlingsförberedelser

I morse red jag ett dressyrpass utan att träna på byten och valde i stället att koncentrera mig på olika linjer ur LA:4 och LA:6-programmen som jag är anmäld till imorgon.

Det mesta kändes väl sådär, framför allt skolorna skulle behöva förbättras en del, nu är de för raka åt alla håll och kanter utom vänsteröppnan som känns bra. Vi får väl se vad betygen säger imorgon- om jag har klart för mig eller inte.

Jag njuter stort av att kunna rida dressyr utomhus just nu men en nackdel är absolut att jag inte har någon spegel att titta i. Kanske kommer jag ångra att jag inte ridit i ridhus annat än på Ebba-träningarna de senaste 3-4 veckorna?

Efter ridningen släppte jag ut Archie i hagen som vanligt och putsade till all utrustning inför morgondagen.

Jag vill gärna ha så mycket förberett som möjligt så imorgon återstår endast att bada och fläta själva Archie.

Tävlingen är på förmiddagen så det lär bli några timmars hagviselse på eftermiddagen som vanligt och ni kommer, också som vanligt, att få en rapport!

Sommar-tider= flytt-tider

Efter att ha läst annonser på Blocket i några dagar tycks det mig som om sommaren är den stora flytt-tiden för många hästägare eller snarare sagt deras hästar.

Var och varannan annons erbjuder stallplats, jag har faktiskt aldrig varit med om maken till utbud och frågan är om det finns tillräckligt med hästar för att fylla alla dessa stallplatser?

Troligen inte men det möjliggör också en stor omflyttning på gott och ont.

På gott eftersom man som hästägare kan välja och vraka och inte behöver stanna på ett ställe där man inte trivs och på ont eftersom överetableringen samtidigt också gör att det i vissa stall är svårt att få ”stabilitet” (och hästar är trots allt vanedjur) om det hela tiden kommer och går nya hästar (och deras ”tillbehör” dvs ägare, ryttare med flera).

Som näringsidkare med vilja att göra rätt för sig kan man också känna det hopplöst att konkurrera på samma spelplan som de som tar stallhyreintäkterna och stoppar dom rakt ner i fickan- det säger sig självt att de sistnämnda kan erbjuda helt andra priser på sina tjänster eftersom ingenting beskattas.

Det finns otroligt mycket att ta i beaktande när man letar stallplats tycker jag och även en hel del att tänka på när man väl är på plats och har installerat sig så att säga.

Diskussionsforum på näten är fulla av frågor i ämnet (”vilken av dessa 2 stallplatser tycker ni att jag ska välja?”) och många öser också galla och frustration över stall där de står, stallkamrater de avskyr eller stallägare som de inte begriper sig på. Bara för att nämna några av de otaliga exemplen.

Själv har jag under mitt mer än 20 åriga hästägarskap haft lyckan (för det är så jag ser det) att endast ha haft häst uppstallad i 2 olika stall vilket också för mig är ett bra betyg på dessa för trivs man brukar man inte flytta så vida inte andra omständigheter gör att man måste (om man tex byter bostadsort).

Jag tänkte i 2 kommande blogginlägg (publiceras i nästa vecka) tipsa om både vad man ska tänka på när man letar/ hittar stallplats och vad som kan vara bra att tänka på när man väl har flyttat dit.

Som vanligt är det kul om ni kommenterar!