Dagens motståndare- tiken Zelda. I ärlighetens namn bjöd Soya inte mycket till motstånd- Zelda ledde från start till mål.
En greyhound-valp som redan väger dubbelt så mycket som Soya och som jag snabbt döpte till ”Jätte-Soya”.
På väg till bilen vid Järavallen hittade vi detta äppelträd så även Archie fick glädje av promenaden.
Och när vi körde hem kunde Birgitta 12 år inte motstå frestelsen att köra en liten omväg på någon minut/ kilometer för att från bilen titta på sin häst….
Idag var Soya och jag på hundkappbanan i Landskrona och där var det inget nytt under solen för vår del kan man väl säga- Soya Sprang, Sågs och Segrade (NOT).
Medan jag väntade på hennes tur och kände hur det började värka i mina trumhinnor kom jag på att jag ju kunde föreviga detta gapande för eftervärlden- de som inte sett Soya annat än hemma hos oss eller i stallet skulle nog inte känna igen det gäll-skrikande monster som ni kan beskåda på filmen.
Och då ska ni ändå betänka att hon hade hunnit gasta sig liiiite trött när jag väl kom på att jag kunde filma henne så hon kan ”bättre” (läs: värre) än så här om hon vill :).
Denna 30-sekunders film illustrerar om inte annat att man absolut inte bör rekommendera någon som går i whippetköpar-tankar att åka till en LC eller hundkappträning, i alla fall om detta då kommer att bli ens första möte med rasen.
Blir man inte avskräckt av detta gapande så är man nog döv sedan tidigare eller så köper man någon annan vinthund i stället för det är i ärlighetens namn nästan bara whipparna som hörs.
Jag fnyser då jag minns makens fråga till mig när vi hade haft Soya i några månader och innan vi började med dessa träningar.
”Tror du hon kan skälla” frågade han då helt berättigat för dittills hade hunden varit tyst som en mus.
Nu VET vi att hon både kan och vill skälla, tack och lov aldrig till vardags- då hade jag gjort mig av med henne.
Är det några ljud jag aldrig kunnat uthärda så är det när småbarn ”kinkar” eller hundar gnyr/ gnäller.
Pinsamt nog stavade jag fel på min egen hunds namn på Youtube och vet faktiskt inte hur man ändrar det igen. Får skylla på att jag höll på med detta samtidigt som jag vandrade omkring på Järavallen.
Efter träningen åkte Soya och jag och tog en timmes promenad på Järavallen- det gäller att passa på när vi ändå hade vägarna förbi och det är så skönt att vara på ett ställe som man vet är inhägnat eftersom det dräller av kaniner.
Idag dök de alla (kaninerna) snabbt ner i sina hålor när de såg oss så Soya roade sig mest med att dyka ner i dessa och kolla läget.
*Fniss* Så där och lite till lät Zahra under Whippet Race SM. Det var inte länge hon var tyst, medan försök och finaler höll på. Och inte fick hon springa heller eftersom hon inte har licens. Då var det riktigt synd om Z.. omgivningen tror jag. 😉 Alla trumhinnor inom 50 meters omkrets eller mer måsta ha varit spräckta eller var de åtminstone lätt lomhörda. 😀
Hemma är Zahra också väldigt tyst, förutom ett förnöjt gnisslande när hon snuttar och mår bra.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Ja, vem kunde tro att våra försynta flickor kan åstadkomma sådana öronbedövande ljud?
Att du står ut med sånt oljud är verkligen oväntat, haha 😉
Själv hade jag blivit TOKIG!
Att jag uthärdar beror nog på att det är min egen hund men i ärlighetens namn är det otroligt störande ibland.
Jag hade ju aldrig stått ut till vardags!
Som tur väl låter de flesta whippar mycket, så man har ju inte någon unik hund. Hilda skäller frenetiskt när hon är i närheten av banan, men hon har en röst med lägre tonläge. Fast det kan vara nog så irriterande, men hon är tyst i bilen, det är inte Zahra. Hilda skäller mer hemma, tyvärr. Zahra säger nästan aldrig något, utom om det kommer en katt, ett rådjur, igelkotte eller något annat intersant vilt när vi är på promenad. Då skäller även Zahra och blir till sig, ungefär som på kaplöpningsbanan.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Ja, du har helt rätt Görel, man är tack och lov långt ifrån ensam:).
Jag minns hur naiv jag var när jag var på den första träningen med Soya.
”Alla” andra hundägare var mycket imponerade över min knäpptysta hund medan deras egna vrålade och stod i.
”Jaaa, så här är hon alltid” svarade jag mycket stolt på deras fråga om Soyas tystnad men det var innan jag begrep vad som väntade.
Så fort Soya fattade vad man gör på träningarna, dvs typ andra gången, blev hon också en vrålande furie :)!