Just nu florerar denna text på massor av bloggar, facebook, diskussionforum osv:
Polisen har på grund av tråkiga omständigheter omhändertagit alla hundar på en vinthundskennel i Skåne därav ett flertal salukis. Salukiringen har beslutat att bistå Polismyndigheten i den uppkomna situationen. I första hand till att hitta övergångshem som omgående kan ta hand om de två valpkullarna på 8 och 7 valpar. Kullarna kan placeras i övergångshem om 4 alternativt 3 valpar, i väntan på att nya ägare hittas till valparna. Det bästa är givetvis att hitta permanenta hem till alla valparna i första hand. Valparnas mammor, två kullsystrar, på snart 7 år söker också nya hem. Info finns här: www.saluki.se
Alla salukis finns f n i ett hundhem i Skåne och måste hämtas personligen.
Vid intresse kontakt Tomas Jeansson Tel 0416-321 31, 0761-098590
eller saluki@yashars.se som är Polismyndighetens kontaktperson.
Alltid när man läser dylika upprop så väcks i alla fall funderingar hos mig kring VARFÖR?
Och man (läs: jag) kan i alla fall inte låta bli att spekulera i om det är någon form av missförhållande som lett till en så drastisk åtgärd, konstigt vore väl annars?
I just detta fallet kan jag absolut inte uttala mig, jag har ingen aning om vad som hänt men det är annars väldigt lätt när man läser/ hör om omhändertagna djur att man blir helt rabiat och undrar hur i he..vete folk är funtade som kan låta kor drunkna i sin egen skit, hästar få grimmorna att växa in i huvudet och få hovar så långa att de knappt kan gå osv osv.
Min högst personliga och obekräftade teori är att det är extremt ovanligt med människor som medvetet plågar djur (dvs som någon form av sadistisk gärning).
I stället misstänker jag att det i de flesta fallen ligger ålderdom och/ eller psykisk sjukdom bakom, människan har helt enkelt blivit för gammal, senil och / eller galen för att längre veta vad den gör.
I alla fall vill jag tro att det är så- det skänker en viss ”tröst” (för då har det skett oavsiktligt) även om det verkligen inte hjälper de stackars djuren!
Håller helt med dig, jag tror också att det i många fall kan röra sig om kanske depression, alkoholism och narkotikaberoende. Jag har hört om ett fåtal fall där barn medvetet skadat djur, men dessa barn har varit mycket svårt skadade i sitt inre och ofta själva fått utstå sådana påfrestningar som vi andra bara kan drömma om. Jag tror, precis som du, att en i övrigt ”frisk” människa aldrig skulle få för sig att medvetet skada ett djur.
Ni kan inte tänka så långt som att det är välskötta djur som under tragiska omständigheter mist sin ägare?
Visst kan det inträffa att ett välskött djur mister sin ägare men i de fall jag tänker på har det funnits någon ANSVARIG (ägare eller ej) som inte har skött sina åtaganden gentemot djuret/ djuren.
Det har klart framgått av medias bevakning att det i dessa fall alltså finns någon som i alla fall jag vill benämna djurplågare.
Men visst inträffar det säkert att en på alla vis bra djurägare avlider och lämnar efter sig djur som på grund av att ingen upptäcker deras döda ägare och/ eller vet om att och var djuren finns far illa.