Månadsarkiv: september 2010

Dagens (I-lands)fråga

Varför utspelar sig alltid något av dessa scenarion när man har bråttom:

~man hamnar i en kassakö där någon köper en vara som saknar prislapp så att kassörskan måste anropa en kollega som sedan får gå och leta i en halv evighet innan köpet kan genomföras.

~man hamnar i en kassakö där någon framför en får fel på sitt kort så att det tar en halv evighet innan man har fått rätt på detta.

~man hamnar i en kassakö där kassörskan slår in något fel på kvittot som kunden sedan upptäcker, påtalar och varefter det tar en halv evighet innan köpet är avklarat.

~man hamnar i en bankomatkö där personen framför en vill ta ut pengar från 4 olika kort.

~man hamnar i en bankomatkö där bankomaten upphör att fungera när det är personen framför dig som ska ta ut pengar och du redan har sett 15 personer nöjda få ut vad de vill ha.

~man hamnar i en bankomatkö där någon (påverkad, gammal och darrfingrig eller bara rent ut sagt TRÖG) gång efter annan misslyckas med att knappa in rätt kod för att få ut sina pengar.

Är den enkla svaret: ”lagen om alltings djävlighet?”

Veckan som gått

Ännu en vecka har passerat och jag minns knappt vad som har hänt under den höll jag på att säga :).

Jo…två träningar hos Ebba har det blivit, en mini-hoppträning på egen hand, uteritt i skritt och lite annat har avverkats för Archie del.

Det mesta har flutit på bra eller till och med riktigt bra och det känns så klart väldigt kul.

När ridningen inte fungerar blir jag otroligt deppig, det finns nog nästan inget som är en sådan humörsänkare för min del som just detta (tyvärr får man väl säga för egentligen är det ju ett ”I-landsproblem”).

En tävling hanns också med och tyvärr blev det ingen rosett men däremot en ritt med OK känsla även om vi kan ÄNNU bättre.

Även Soya tävlade och jag vet inte om hon hade en OK känsla där hon sprang i ensamt majestät, typ 50 meter efter alla andra hundar men min känsla var att detta inte är något vi ska ägna oss åt framöver så vida inte något världsrevolutionerande sker, typ att flera ”snigelhundar” tar tävlingslicens till nästa år (tveksamt) eller att Soya genomgår en metamorfos och plöstligt börjar springa som om djävulen var efter henne (högst osannolikt).

Nej i Soyas fall är det nog som med ”kärlek och pengar”- det sägs ju att man inte kan ha tur i båda.

Och så otroligt underbar, snäll, vacker och BÄST som hon är i min och makens ögon så vore det nog att begära för mycket om hon skulle vara en framgångsrik snabbspringare också :).

Hmmm…när jag nu tänker ett varv till på detta så är det just det jag begär av Archie- han är både otroligt vacker och dessutom vill jag att han ska vara framgångsrik på tävlingsbanan.

Nåja- han får vara undantaget som bekräftar regeln- i det fallet väljer jag att ”gapa efter mycket” :)!

Söndag- låååångsamt framåt

Idag har snart ”minsta” lilla anläggning 2 ridhus- så även Eslövs Ridklubb som dock inte verkar vara helt färdiga med sitt nybygge eftersom min klass hölls utomhus. Tack och lov var det hela 15 grader men vinden gjorde ändå att det var ganska ”ruggigt”.

Rubriken skulle man kunna tolka på olika vis eftersom jag ju då och då klagat på att ”det” (läs: Archie) går just (för) långsamt framåt både bildligt och bokstavligt.

Men just idag får jag säga att jag mest tycker att det går framåt i bemärkelsen ”bättre och bättre” även om takten med vilken förbättringarna sker kunde vara lite hastigare.

Jag hade hoppat på bättre resultat så här i slutet av tävlingssäsongen men det känns som att det har gått troll i hela ridåret och det är inte mycket att göra åt det mer än att fortsätta att träna.

Min vana trogen…höll jag på att säga….blev jag åter första ryttare utanför placering i dagens LA:4 och det var ju mindre kul.

Om jag ska se det positiva så var det att Archie gick jättefint på framridningen och bättre på banan än på senaste tävlingen. Vi slog flera (enligt mig i alla fall) fina hästar som fick ännu sämre procent än vi (62,4%).

Snälla Liv från stallet kom och filmade ritten och även om den inte fick mig att rysa av välbehag så blev den en bra ”reminder” på vad jag måste tänka på nästa gång jag beträder en dressyrbana (läs: att sitta stilla med skänklarna).

På framridningen tänkte jag på det men så fort jag kom in på banan så var just den tanken som bortblåst och det är ju däri en del av svårigheterna med att tävla ligger- få rider lika bra inne på banan som utanför :).

Halva klassen ungefär red på under 60% liksom de som red LA:1 och jag tror faktiskt att det är en kombination av att domarna dömer hårdare och använder skalan mer idag och att vissa ekipage helt enkelt inte är ”mogna” för klassen. I LA:1 var det tex hela 4 ekipage som hade under 49 %, något som för några år sedan var mycket ovanligt enligt min erfarenhet.

Nu återstår bara 2-3 tävlingar för i år- trist på ett sätt men samtidigt så börjar det kulna vädret göra att i alla fall jag tycker att lite med tävlandet mister sin tjusning :).

Varför blir man en djurplågare?

Just nu florerar denna text på massor av bloggar, facebook, diskussionforum osv:

Polisen har på grund av tråkiga omständigheter omhändertagit alla hundar på en vinthundskennel i Skåne därav ett flertal salukis. Salukiringen har beslutat att bistå Polismyndigheten i den uppkomna situationen. I första hand till att hitta övergångshem som omgående kan ta hand om de två valpkullarna på 8 och 7 valpar. Kullarna kan placeras i övergångshem om 4 alternativt 3 valpar, i väntan på att nya ägare hittas till valparna. Det bästa är givetvis att hitta permanenta hem till alla valparna i första hand. Valparnas mammor, två kullsystrar, på snart 7 år söker också nya hem. Info finns här: www.saluki.se

Alla salukis finns f n i ett hundhem i Skåne och måste hämtas personligen.
Vid intresse kontakt Tomas Jeansson Tel 0416-321 31, 0761-098590
eller saluki@yashars.se som är Polismyndighetens kontaktperson.

Alltid när man läser dylika upprop så väcks i alla fall funderingar hos mig kring VARFÖR?

Och man (läs: jag) kan i alla fall inte låta bli att spekulera i om det är någon form av missförhållande som lett till en så drastisk åtgärd, konstigt vore väl annars?

I just detta fallet kan jag absolut inte uttala mig, jag har ingen aning om vad som hänt men det är annars väldigt lätt när man läser/ hör om omhändertagna djur att man blir helt rabiat och undrar hur i he..vete folk är funtade som kan låta kor drunkna i sin egen skit, hästar få grimmorna att växa in i huvudet och få hovar så långa att de knappt kan gå osv osv.

Min högst personliga och obekräftade teori är att det är extremt ovanligt med människor som medvetet plågar djur (dvs som någon form av sadistisk gärning).

I stället misstänker jag att det i de flesta fallen ligger ålderdom och/ eller psykisk sjukdom bakom, människan har helt enkelt blivit för gammal, senil och / eller galen för att längre veta vad den gör.

I alla fall vill jag tro att det är så- det skänker en viss ”tröst” (för då har det skett oavsiktligt) även om det verkligen inte hjälper de stackars djuren!

Den sista idioten är inte född än (hundinlägg)

Vad säger ni om detta?

http://www.expressen.se/halsa/1.2046791/nya-hundtrenden-i-kina-skonhetsvard

Förhoppningsvis bryr sig inte hunden om vilken färg den har på pälsen men bortsett från allt annat (att pälsen tex kan ta skada av att färgas) så anser i alla fall jag att man har hund av helt fel orsaker om detta är det man tycker man vill ägna sig åt!

Djuuuup suck!

Sluttävlat?


För ovanlighetens skull blev det både fullt lopp (6 hundar) och 3 svarta whippar i detta.
Nummer 5 vann och nummer 3….tja…det är Soya det…

Idag var det dags för Soyas sista tävling på rundbana, om inte för alltid så i alla fall för i år.

Jag behöver kanske inte orda mer om resultatet mer än att göra jämförelsen att det gick för Soya som det hade gått för Archie om han hade tävlat mot Totilas (för er som bara läser bloggen för hundinläggen och inte vet ett dugg om hästar är Totilas en av världens nu bästa dressyrhästar).

Jag ska inte sticka under stol med att rundbanetävlandet inte har motsvarat mina förväntningar; jag kunde väl aldrig tro att det inte finns en enda i Skåne tävlande hund i Soyas (sär)klass och att se sin hund komma låååångt efter alla de andra är inget som jag är det minsta road av i längden- inte ens om det var gratis och det ska gudarna veta att det inte är.

Så i stället för att betala 220:– för att Soya ska agera klassutfyllnad med allt vad det innebär så kommer jag troligen bara att träna med henne för 20:–/ gång och då låta henne springa ensam så att hon får känna sig som en vinnare hon också.

Alternativet är att träna med de italienska vinthundarna och det finns faktiskt en sådan ägare som tyckte att det var helt OK för hennes del så vi får väl se hur det löser sig.

Hur som helst var Soya minst lika nöjd med dagen som alltid och det är snarare så att hon blir mer och mer upphetsad för varje gång vi åker till Landskrona.

Jag börjar faktiskt undra hur det ska sluta för nu börjar hon gnälla redan när vi svänger av vid avfarten till Landskrona (och har några kilometer kvar till banan) och sedan piper hon halva vägen hem!

Fick idag skruva upp volymen på radion rätt rejält för att slippa höra detta ljud som ironiskt nog är ett av de värsta jag vet!

Dagens (häst)fråga

Varför måste vissa till VARJE pris köra om ens hästtransport (även om man redan ligger över högsta tillåtna hastighetsgräns) för att därefter lägga sig på bromsen direkt så att JAG ”måste” köra om DOM?!?!

Lördag- fortsatt flit

Som vanligt på lördagarna var det tidig (05.10) uppstigning och avfärd till stallet som gällde.

Dressyr i ridhuset stod på schemat och det gick bra tycker jag.

De små galoppvolterna som vi tränat på ett tag nu kändes riktigt fina och lätta att ”få till”, även i vänstergaloppen som ju alltid varit lite sämre.

Tränade också speciellt på bakdelsvändningar då dessa ingår i morgondagens program (LA:4), även de kändes bra men kan på tävling bli hur som helst, ibland 7:mässiga och ibland bara värda betyg 5.

Efter 1 timme i ridhuset blev det bara en kort vända till stallet för att ta av sadel och träns och sedan gick jag ner med Ri och Arch till gräshagarna.

Även Livs andra häst Aramis fick göra dom sällskap och när jag var färdig med allt det sedvanliga i stallet ägnade jag en stund åt att ”städa” Archies box lite.

Vi tvättade ju hela stallet för inte så länge sedan men har man en häst som äter med hela huvudet och dessutom stänker betfor i en stor radie omkring sig så gäller det att hålla efter boxen så att den inte sunkar igen totalt.

Tvättar man av väggarna relativt ofta hinner smutsen inte bita sig fast och det går snabbt och lätt att åter få en fin box.

Efter väggtvätt, vattenkoppstvätt (den används av Archie till att blötlägga stråfoder så den behöver också hållas efter ofta), upprullning av en mängd lindor, puts av sadel, träns och stövlar samt städning och sopning kring gödselstacken var jag äntligen klar och nu återstår att vila sig i form tills det är dags för nästa event; Soyas tävling i Landskrona i eftermiddag.

Rapport kommer senare, jag förstår att spänningen över resultatet är olidlig!