Månadsarkiv: september 2010

Speciella annonser del 160, kom aldrig till start!

I den förra annonsen gällande kavajer vi läste hade ju plagget rönt stor framgång och placerat sig i bägge starterna (speciella annonser del 156).Denna kavaj kom tydligen aldrig ens till start:

http://www.blocket.se/klippan/Hej_nu_saljer_jag_min_gammla_tavlingskovaj_29264018.htm?ca=23_11&w=3

 
Sedan måste jag säga att jag aldrig har förstått vitsen med att säljaren anger ett pris men skyndar sig att tillägga att varan kan prutas ner?

Ekologisk transport?

Om ägaren till denna transport låter den hållas lite till misstänker jag att transporten snart blir ”ett med naturen”, det ser redan ut som att grönskan håller på att uppsluka den.

Själv ser jag två val beroende på vilken personlighetstyp man är:

1. Sätta in en annons och sälja som ett renoveringsobjekt så man slipper se och reta sig på eländet.

2. Ägna en hel dag åt att skura, skura och åter skura för att därefter få fram (misstänker jag) en helt ok transport.

Onsdag- mera mygg

Mygginvasionen håller tyvärr i sig och jag har förstått att det inte bara är mitt närområde som drabbats. Flera bloggläsare vittnar om samma sak-mycket trist!

Sedan Archie klipptes är han en tacksammare måltavla- idag såg jag några ”blaffor” på hans hals och själv har jag också bett både här och där.

Med tanke på myggen känns det inte så frestande att rida ut så det blev ett ganska kravlöst pass i ridhuset i stället.

Om det var träningsvärk efter att Ebba ridit 2 dagar i rad vet jag inte men Archie kändes styv som en planka i halsen när jag började passet.

I slutet mjuknade han men det var inte ett pass i min smak precis. Får hoppas att han känns bättre imorgon.

Generation lat- myt eller verklighet (del 2)

Vad gäller dagens ungdomars slöhet i stallmiljö tycker jag att det är minst lika illa som ute i samhället där det enda jag aldrig hört ungdomar tycka är jobbigt är att:Handla kläder

Festa

Sitta framför nätet

Jag tycker mig se stora skillnader i hur ungdomar ”är” i stallet om jag jämför med när jag själv tillbringade all ledig tid där på högstadiet och i gymnasiet.

Ibland förklaras denna skillnad i diskussioner med att ungdomar idag har ett större UTBUD av nöjen än ”på min tid” (för ca 25 år sedan) och att det därför inte är lika attraktivt att hänga i stallet i ”timmavis”- då fanns inte dvd, mobiler och framför allt internet- men jag tror faktiskt inte att det är hela sanningen.

Att ungdomar inte vill tillbringa lika mycket tid i stallet som när jag var ung köper jag mot bakgrund av ovanstående (internet osv) men varför är de så LATA när de väl är ”på plats”?

Många ungdomar sitter bara av tiden i stallet- de GÖR ingenting!

Jag minns hur det var när jag började rida på ridskolan som knappt 15-åring.

Fick man någon gång frågan om man ville SKRITTA en lektionshäst som var halt så visste lyckan inga gränser och man behövde inte ens fundera innan man accepterade.

Idag vill ungarna knappt RIDA– det skylls på att de inte har tid, inte orkar osv.

Jag blir faktiskt helt chockad!

Även de som har den stora lyckan (fast alla verkar inte uppskatta det eller förstå vilken ynnest det är) att ha en egen häst/ ponny verkar knappt ha lust att rida annat än sporadiskt.

Det sitts och slöas i stallet i en evighet och när det börjar bli dags att åka hem får ungen plötsligt eld i baken och longerar hästen en liten stund eller går ut och leder den runt stallet.

Jag kan inte annat än tro att dessa ungdomar är LATA för hur ska jag annars tolka beteendet?

Jag skulle kunna ge många, många fler exempel på hur JAG anser att slöheten breder ut sig men det är kanske bara något som just jag har fått för mig och inte alls speciellt vanligt?

Är det jag som överdriver, inbillar mig och hittar på eller hur ÄR det egentligen?

Vad säger ni?

Tisdag- hos Ebba igen

Även idag var vi hos Ebba och trots att säkert halva passet genomfördes i skritt så innebar det ingen vila för Archie precis.

Ebba fortsatte med bakdelsvändningsträningen sedan gårdagen och tränade också på att speeda upp Archies känslighet för hjälperna genom att ständigt växla mellan höger sluta och vänster sluta, framdelsvändningar för höger och sedan vänster skänkel osv. Kvickt skulle det gå- några steg åt sidan för den ena skänkeln och sedan direkt åt andra sidan för motsatt skänkel.

Vi måste försöka bryta mönstret med att jag sitter och ”klämmer” på Archie och driver mest hela tiden och jag ser ju också från marken att det går att få väldigt bra fart på honom utan ett ständigt jagande.

Galoppen är väl den som har förbättrats mest tycker jag, Archie formligen flyger fram emellanåt och det ser, som jag redan nämnt, väldigt trevligt ut.

Jag måste förutom att inte sitta och driva hela tiden också rida/ hålla ihop Archie bättre- ju längre han blir desto långsammare går det- men samtidigt akta mig för att dra tyglarna bakåt utan bara ge ett mjukt stöd med hästen kort framför mig.

Inte helt lätt att hålla ordning på allt men vi tränar på!

Generation lat- myt eller verklighet (del 1)

Idag funderar jag över om det är en myt eller sanning när äldre människor säger att ”det var bättre förr” och om det i alla tider varit så att äldre klagat på den yngre generationen?

Även om jag fortfarande känner mig extremt ungdomlig måste jag ofta med sorg inse att jag inte är 20 längre och trots att JAG tycker att jag har hur mycket gemensamt som helst med ungdomar så är jag i deras ögon säkert en ”tant” som de inte skulle välja som umgänge framför jämngamla kompisar.

Och om jag då ÄR en tant så är det väl lika bra att jag på tanters vis (?) klagar lite på ”dagens ungdom” för ärligt talat så tycker jag ”det var bättre förr”- i alla fall när det gäller det här med aktivitetsnivån på det yngre folket (säg de i åldern 12-24 för enkelhetens skull).

Om jag ska uttrycka mig övertydligt anser jag helt enkelt att många unga i dag är extremt LATA och för att ytterligare spetsa till det anklagar jag ingen annan än den ÄLDRE generationen i allmänhet och föräldrarna i synnerhet för detta.

För jag tror att det handlar mycket om vad ungdomar TILLÅTS vara/ göra och sänder samhället ut signalen att det är ok att vara lat så tror jag att många människor väljer just detta- den enklaste vägen så att säga.

Jag tror att föräldrarna formar ungdomar väldligt mycket (eller i alla fall BORDE de göra det), skolan och umgänget med jämnåriga likaså.

Är föräldern själv en latmask på olika vis tror jag att risken är stor att barnet blir likadant- i alla fall om det inte finns starka motverkade krafter någon annanstans som visar på andra sätt att leva.

Som ett skräckexempel på hur jag misstänker att en förälder kan påverka sitt barn negativt kan jag ta något jag hörde ett mellanstadiebarn berätta för mig för något år sedan.

Enligt flickan hände det ibland att mamman tyckte att det vore bättre att stanna hemma från jobbet tillsammans med barnet och föräldern ringde då och sjukanmälde dom båda så att de kunde vara hemma och ”mysa” (barnets ord).

Jag ryser och undrar i mitt stilla sinne vilka signaler man som förälder sänder ut om man lär sitt barn att:

1. Det är ok att ljuga- dvs säga att man är sjuk fast man inte är det

2. Om man inte har lust att gå till jobbet/ skolan så är det ok att låta bli

På jobbet har jag genom åren sett otaliga exempel på yngre kollegor som sjukskriver sig för minsta småkrämpa (detta är samma människor som tycker att de har såååå dålig ekonomi) och/ eller som är borta minst en gång i månaden pga ”sjukdom”.

Till saken hör att jag på både nuvarande och föregående arbetsplatser haft det väldigt ”fritt” i den mening att man själv i mångt bokar in hur många hembesök osv man ska göra just den veckan/ dagen och det är inte precis något fysiskt tungt arbete som gör att man inte skulle orka gå dit några timmar om man verkligen ansträngde sig.

Men hos en del finns helt enkelt inte så mycket arbetsmoral och man kan ju undra var denna inställning har grundlagts? Kanske som i exemplet med den mysande mamman och dottern ovan?

I del 2 av detta inlägg ska jag redogöra för min syn på de lata ungdomarna i stallet– håll utkik!