Månadsarkiv: september 2010

Måndag- flott!

Idag var det dags för ett nytt besök hos Ebba och en ridtur för henne på min lille häst.

Det såg minst lika trevligt ut som i fredags och Archie fick jobba så att svetten lackade.

Jag var mycket tacksam över klippningen igår och det medhavda vattnet så att jag kunde tvätta bort all svett efter lektionen.

Eftersom jag fått 5:or på flera bakdelsvändningar de 2 senaste tävlingarna bad jag Ebba att kontrollera dessa.

Archie kan vända hur bra som helst men kan ibland lika gärna låta ett ben somna mitt i en vändning och det vill man ju inte :).

Det som imponerade mest även idag var galoppökningarna- otroligt flotta och med en helt annan gest än vad jag själv lyckas rida fram.

Överhuvud taget lyckas Ebba få bättre fart på min ibland väl långsamma häst och det är så som hon rider honom- lättare för hjälperna och utan att jobba så mycket själv som jag strävar efter.

Utvärdering- sadelklister


Som tidigare utlovats kommer här en utvärdering av ovanstående ”sadelklister”- det vanligast förekommande på marknaden om jag har förstått saken rätt.

Klistret blir som en vit hinna vid påstrykning och kan tas bort med ”water and soap” enligt burken som kostar ca 200:–.

Så här tyckte 4 tillfrågade:

1. Bloggläsare (vet ej om denna använde just detta märke): bra men svårt att få bort.

2. Kvinnlig dressyrryttare som tävlar LA-MSV: mycket bra och lätt att få bort

3. Manlig dressyrryttare som tävlar MSV: bra men svårt att få bort.

4. Undertecknad: märkte ingen direkt effekt och tyckte att det var lätt att få bort dvs det verkar försvinna av sig självt (man svettas bort det?). Möjligen stryker jag på för lite för att märka effekt och möjligen hade det varit svårare att få bort smörjan om jag tog på ett tjockare lager.

Jaha….blev ni något klokare av detta?

Veckan som gått

Söndagen bjöd i alla fall på en trevlig promenad i naturreservatet vid Dalby tillsammans med Soya, Lina och Zvante.

Zvante!

Nu har jag arbetat i 3 veckor efter semestern och jag börjar undra om jag har drabbats av någon slags ”post-semester-depression”?

Det var så härligt att vara ledig, jag gjorde en massa roliga saker, vädret var för det mesta toppen och jag kände mig utvilad och nu är dagarna bara fyllda av motsatsen känns det som: en massa trista saker, dåligt väder och en stor trötthet.

Även maken känner sig trött så jag är inte ensam om det i alla fall men han har i alla fall sluppit en gnisslande sadel, dito släp, tappsko precis innan tävling, en häst som inte känts på topp i flera pass, ett par halvkassa tävlingsresultat, mygginvasion i hagen och mycket mer som hör (eller kan höra) hästlivet till.

Även en hel del annat har agerat humörsänkare för min del den sista tiden men det är inget som jag vill outa i en blogg precis.

Så den gångna veckan har inte varit så rolig kan man väl säga.

Det trevligaste minnet från den var när jag såg Archie flyga fram i en härlig galopp med Ebba i sadeln, det var i alla fall roligt att titta på :).

Soya är ju också alltid ett glädjeämne, det ska sägas, maken och jag kan inte nog uppskatta att hon kom in i våra liv och att hon dagligen förgyller vår tillvaro. Hundar är verkligen riktiga vänner som man aldrig blir besviken på- möjligen kan man känna ett styng av irritation när djuret ifråga kommer viftande på svansen och man ser att hon rullat sig i tex BAJS men det går över lika snabbt- vem kan vara arg på en sådan sötnos? Inte jag i alla fall :).

Vädermässigt är det nu VVV= Vidrigt Väder Väntar; det har förvisso varit strålande sol nästan hela veckan men morgnarna är redan mycket kalla och värre kommer det ju att bli.

Om ni blev helt sänkta av att läsa detta neggoinlägg ber jag om ursäkt och lovar att ta nya pigga (hmm….) tag i veckan.

Tänkte bland annat att vi inom kort skulle diskutera dagens slöa ungdom i samhället i allmänhet och i hästmiljön i synnerhet- det kanske kan bli kul? Jag gissar på instämmande nickar från vuxenvärlden och verbal stening från den yngre generationen men jag har haft fel förr och kan säkert ha det igen :=!

Söndag- som klippt och skuren!

Idag har Archie fått tillbringa dagen i gräshage, springa runt lite i longeringslina i 5 minuter utomhus och sist men inte minst bli klippt.

En riktig slappardag för honom men knappast för mig.

Just klippningen rev jag av tämligen snabbt, ljuset i stallet var inte det bästa så jag misstänker att jag hittar en del tussar som jag får efterklippa imorgon men det var skönt att få av pälsen.

Det är inte lätt att bestämma sig hur man ska göra med täcken just nu- morgnarna (och nätterna) är mycket kalla, dagarna varma men fulla av bitande mygg.

Jag ser gärna att Archie är utan täcke så mycket som möjligt- det tror jag hästar föredrar- men nu har jag faktiskt haft honom täckad med ett fleecetäcke i stallet och ett tunt utetäcke i hagen.

Annars har dagen ägnats åt gräsklippning, fallfruktsplockning, in och utvändig tvätt av min bil samt en långpromenad med hästskötar-Lina och hennes hund Zvante i naturreservatet i Dalby.

Zvante är lika ”allvarsam” som Soya och inte mycket för att busa så de går väldigt bra ihop.

Jag har förresten kunnat konstatera att Soya INTE blivit förkyld- något vi misstänkte eftersom hon hostade och nös när maken var ute med henne i fredags.

Men hela helgen har förflutit utan ett enda host så förmodligen fick hon bara något i halsen som retade henne.

Nu ligger hon och vilar i soffan och jag tror jag gör henne sällskap faktiskt!

Drottningen av Grevie

En stallkamrat (själv hundägare för övrigt) brukar säga att Soya ser ut som en drottning och vem är jag att säga emot henne?

Här ser ni the queen herself på sin tron- kanske inte den som ni och jag hade valt men smaken är ju som baken…

Fast i ärlighetens namn ser det ut som att fröken har kasat ner lite från tronen- det är väl högst upp man ska sitta?

Lördag- haren överlevde!

Som ni kan se verkar hästarna inte störda av den mygginvasion vi drabbats av sedan några dagar. Och tro det eller ej- Archie hade inte en ”bula” på hela kroppen vid hagintag idag, om det sedan berodde på tjockt täcke och 2 liter Renons på kroppen eller att hans björnpäls inte släppte igenom ens den ettrigaste myggan låter jag vara osagt.

Här poserar Samuraj, en av stallets dressyrhästar.

Dressyrbanorna i Trolleholm- en omtyckt tävlingsplats av många av vad jag hört.

Nej då….Soyis har inte varit ute på något tjuvjakt om det var det ni trodde av rubriken att döma.
I stället syftar jag på uttrycket ”nära skjuter ingen hare” för så kan man väl sammanfatta dagens tävling (LA:4) i Trolleholm.

Det var 5 placerade; jag blev 6:a, nerpetad av SISTA ekipaget- har vi hört den förut?

Jag brukar säga att om jag hade fått en rosett för varje gång jag kommit första utanför placering så hade jag nog haft minst 100 till- så ofta har detta retliga drabbat mig.

Ritten var väl inget att skriva hem om även om domaren faktiskt skrev ”prydlig” om….MIN SITS!!!

Ja, liiite förbättrad var den kanske; jag försökte i alla fall att koncentrera mig på att hålla skänklarna stilla på framridningen och TROR att jag lyckades :).

Nu fanns det inga speglar som jag kunde kolla detta i och jag hade inte heller någon med mig och det kändes inte riktigt som läge för att be någon utomstående ”kolla så att jag inte flaxar iväg med benen” :).

Om ni undrar varför jag, lite olikt vissa andra dressyrbloggare aldrig kommenterar domarens eller mina medtävlares ”insatser” annat än om jag har något väldigt positivt att skriva så beror det på, som jag redan nämnt en triljon gånger, att häst-Skåne är så litet.

Jag vill inte att någon ska kunna lista ut vem som åsyftas i en eventuellt ofördelaktig kommentar och de få gånger jag berättat om något mindre trevligt anser jag att ingen kunnat VETA exakt vem jag menat.

Jag hade inte själv velat bli utpekad i negativa ordalag i någon annans blogg och så som man önskar bli behandlad får man behandla andra anser jag.

Mobbing?

Åter dags för Birgitta att förundras (har ni tänkt på hur ofta jag använder det ordet)!

En gammal vän berättade idag om en ny form av mobbing:

Om man vill visa att man tjurat ihop på någon plockar man helt sonika bort personen från sin vänlista på Facebook!

OBS! Detta är alltså inte bara ett fjortis-fenomen utan tillämpas även av VUXNA som någon form av markering och bestraffning!

Å ena sidan baxnar jag över denna bebis-nivå men å andra sidan är det skönt att till och med Birgitta, 12 år är riktigt mogen i jämförelse!

Mygginvasion?!?!?

I morse när jag skulle släppa ut hästarna i hagen trodde jag inte mina ögon!

Jag hann knappt släppa taget om hästarnas grimmor förrän jag insåg att det satt typ 10 myggor på vardera häst och jag kände hur det började klia på den egna kinden!

Gräshagarna ligger kanske 200 meter från stallet och har tydligen förvandlats till en ny boning för en miljard mygg- var de nu kommer ifrån?!?!

Det var igår ca 4 grader kallt (!!!) på morgonen och idag bara marginellt ”varmare”- jag trodde inte mygg gillade kyla?

Vad de däremot gillar är alltså hästar och det ska bli mycket intressant att se hur dessa ser ut vid intaget.

De (hästarna) verkar konstigt nog inte det minsta störda av myggen, varken de med täcken eller de som står utan (hästarna, inte myggen ha ha).

Men OM de får bölder av deras bett lär Archie se dubbelt så stor ut om några timmar för när jag rusade dit med Renons-flaskan i högsta hugg hade han redan 50 våldgästare på kroppen.

Jag kommer att hålla Soya på behörigt avstånd för jag kan bara tänka mig vilket lätt offer hon skulle bli- hon som bara är hud och ben och med en tunn päls som smiter åt kroppen.

Innan jag köpte whippet reflekterade jag inte ens över att även hundar kan bli myggbitna- min långhåriga schäfer var nog ett mission impossible även för den mest INBITNA (observera ordvitsen) mygga.

Men efter att ha läst om andra whippets som varit översållade av bulor efter exempelvis ett Norrlandsbesök kommer jag att vara försiktig med Soya- vill inte ha en bubblig hund!

Någon som vet om man kan använda Renons även på hundar förresten?

En bekant brukar spruta sig SJÄLV med detta utan biverkningar 🙂 men vågar man prova på sitt sämskinn till hund tro?