Morgonens ridpass avlöpte väl- jag tränade på galoppombyten ganska länge och fick till de flesta fullt godkänt tycker jag.
Hemma var min föresats att bara ta det lugnt och en tupplur på mer än 2 timmar passade därför bra.
Men, man kan ju inte helt lämna allt som man inte hinner med/ prioriterar på vardagarna åt sitt öde så det blev en del städning, lövkrattning och gräsklippning- årets sista hoppas jag.
Efter denna ansträngning tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av lite mer shopping (handlade en hel del kläder igår) varför jag begav mig till shoppingcentret Nova i Lund.
Det sägs att man inte ska tro på allt man läser i tidningarna men jag borde verkligen ha tagit en artikel jag läste i Sydsvenskan för ett tag sedan på fullaste allvar.
Det stod nämligen om fullständigt kaosartade situationer i samband med parkering, in och utfart till Nova och hade jag tagit varningen på allvar hade jag inte behövt stå med motorn på tomgång i 40 minuter innan jag milimeter för milimeter och tack vare ”vassa armbågar” ska erkännas äntligen lyckades komma ut från parkeringen.
Min enda tröst var att jag fick köpt det jag ville: ett par bekväma kängor som jag kan ha i jobbet.
Högklackat i all ära men de dagar jag har många hembesök att avverka och ska gå mycket är det värdelöst.
När jag väl hade krånglat mig ut från Nova åkte jag till stallet för att släppa ut Arch och Ri, prata lite strunt med Liv och rasta snabbspringaren.
Nu tycker jag att jag har gjort vad jag ska för idag, min bok ”Vyssan lull” av Carin Gerhardsen kallar!
Ja, Archie tog det inte särskilt lugnt – han både sprang och gjorde ett par luftsprång när vi (jag och Cecilia) körde förbi med bilen haha 😉
Så bra att han har ork kvar att fjanta sig efter ridningen, då kan han inte ha varit alltför trött :)!
Men du store, 40 minuter? Vad är det som händer (eller inte händer kanske) då?
Det som hände var att alla bilförarna visade hur det går när alla vill fram samtidigt: resultatet blev i stället att INGEN kom någonstans.
I stället för att tex släppa fram varandra enligt blixtlåsprincipen så hävdade vissa sin ”rätt” så till den milda grad att vissa av oss fick se oss förbikörda av de med vassare armbågar trots att de borde ha väntat på sin tur.
Till slut fick jag själv köra samma stil annars hade jag nog suttit där än.
Helt klart borde man haft någon till att dirigera trafiken!