Jag har flera gånger berättat om mina problem med ”flaxande skänklar” och hur jag har svårt att sitta stilla med benen när jag måste driva min ibland väl sömniga häst.
Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha olika brister i min sits, det är väl snarare en regel än ett undantag att man som framför allt ”amatör-ryttare” har tillägnat sig diverse ”olater” även om jag också sett så kallade proffs som både skumpar i sadeln, nickar med huvudet, rider med (för) höga händer osv.
Hur man kommer till rätta med dessa felaktigheter finns det många tips på och olika saker fungerar också olika bra och effektivt på olika ryttare.
Med tanke på hur många gånger jag hört Ebba säga ”räta på dig” till mig innan jag slutligen började göra just detta AUTOMATISKT (nåja….i alla fall i mina goda stunder) så verkar ”verbal repetition” (läs: TJAT) inte så effektivt på just mig.
Nej, i mitt fall har det visat sig att FOTON och framför allt VIDEO har en långt bättre effekt!
Jag har nog berättat om en klubbkamrat som av vänlighet???? (jag undrar än idag!!!!) gav mig några foton som hon hade tagit på mig och Décima på en dressyrtävling.
Maken till gräsliga kort har jag sällan skådat, jag personifierade till 150 % uttrycket ”sitta som en hösäck” kan man lugnt säga.
Klubbkamraten hann knappt vända ryggen till förrän jag rev itu korten i tusen bitar vilket med facit i hand var dumt; jag borde ha satt upp dom någonstans i stallet där jag kunde se dom varje gång det var dags för ett ridpass!
För ett tag sedan filmade Liv från stallet en av mina tävlingsritter och tydligen hade det gått för många år mellan de gräsliga korten och hennes videoupptagning för jag hade verkligen hunnit ”glömma bort mig” och satt och flaxade runt med benen under nästan hela travprogrammet på ett fullkomligt VIDRIGT vis.
Ja, det såg inte klokt ut men det goda som kom ur den filmen är att jag nu i alla fall ett tag framöver kommer att tänka på hur tusan jag sitter!
Kanske är det fler på vilka att se sig själv på film biter och därför tycker jag att ni ska lyda uppmaningen i rubriken.
Idag har ju var och varannan människa en videokamera, vissa till och med i mobilen, så det borde inte vara en omöjlighet.
Det är ju inte heller alla, som likt undertecknad kan skylla på att de rider i gryningen så vill ni bli förevigade på film kan det nog låta sig göras ganska lätt.
Och tänk vad trevligt om ni därigenom lyckas få en bättre sits, sitta snyggare och framför allt inte störa en stackars häst med ostadiga händer, flaxande ben eller ett evinnerligt skumpande i sadeln.
Inte nog med att mycket av detta ser FRUKTANSVÄRT fult ut, det kan faktiskt också skada hästen mer eller mindre i det långa loppet- tänk på det!
Vi kan byta lite – jag behöver ”sitta lite säckigare”!!! 😉
Nu är det länge sedan jag blev filmad men jag har en klubbkompis som är duktig på fota och även fotar för Equipe på tävlingarna härikring.
Jag önskar att jag var lite bättre på att retuschera, för jag gör alltid sådana hemska GRIMASER på alla bilder!!!
Hahaha…jag förstår precis vad du menar med att få ”den obehagliga sanningen” slängd i ansiktet via bildbevis och film…Men jag har varit väldigt hjälpt av att bli filmad regelbundet. Man upptäcker ju alla märkliga egenheter man har för sig..:-O
Angående flaxande skänklar så spände min hjärtlösa tränare helt sonika fast mina skänklar med sporrremmar. Så fick jag rida så några månader. Det hjälpte jättemycket!
Sen långa perioder utan stigbyglar. Har en känsla av att allt handlar om att magmusklerna är lite för förslappade. :-/
Det finns ju ryttare som rider VACKERT och inverkar bra. Ta Lussan som exempel. Sen finns det ryttare som inte är lika tjusiga men som följer hästen fantastiskt bra. T ex Kyra. Sen finns givetvis många ryttare som försvårar för sin häst genom spända, sneda eller bakåtlutade sitsar. Alla dessa skulle jag vilja skicka på tre månaders intensivkurs (för det är inte lätt att lära sig sitta bra) till en »sitsguru« jag själv tränade för under många år. Man kan lika gärna rida på en oxe hos henne för hästen är ointressant, det är vad ryttaren där uppe pysslar med som är hennes hela fokus.
Jag tror inte på att sätta fast underskänkeln med sporremmar/halmsnören el dyl. Flaxande underskänklar beror på spänningar i ryttarens sits (lår, knän och bäcken). Gör som AnnH säger, anlita en tränare som enbart koncentrerar sig på din sits. Jag är förvånad över att det är så många tränare som inte går till botten med elevers sitsproblem.
Nina:
Just GRIMASER ser inte så kul ut alla gånger (fråga mig- jag är en mästare på att se helt galen ut på bild) men de är ju tack och lov fullständigt ofarliga för hästen på alla vis vilket däremot ryckiga händer, ett skumpande säte, hackande skänklar osv verkligen inte är.
Anna:
Jo du…min tränare band också fast mina skänklar EN gång, det räckte för mig! Det kändes så otroligt konstigt och obekvämt att jag numera skärper mig som tusan bara för att inte utsättas för denna plåga igen.
Linda:
Nej, att binda fast benen tyckte inte jag fungerade annat än som ”avskräckare”.
Det kändes totalt fel och obekvämt att rida så, i alla fall i trav.