Idag funderar jag på om det har gått inflation i ”smiley-gubben” och om han egentligen har en dold agenda?
Är han inte alls så glad som han vill påskina utan tvärtom sur och irriterad?
”Man” hävdar ju ofta hur lätt det skrivna ordet kan ge utrymme för många olika tolkningar och att man i en skriven text kan ha svårt att skönja nyanser och ibland till och med helt missuppfatta ett budskap.
”Det var ju roligt” behöver inte alls betyda att det var speciellt roligt utan tvärtom förfärligt tråkigt osv.
Man skulle ju lätt kunna tro att smiley-gubbarnas intåg- framför allt ”gladgubben” som ser ut så här 🙂 har medfört att folk idag bättre/ lättare förstår vad en skribent egentligen menar men jag börjar tvivla.
Till att börja med anser jag att det på vissa håll har gått inflation i gladgubben som en del använder helt urskiljningslöst och i vilka sammanhang som helst.
”Jag kan fodra hästarna imorgon :)” är ett exempel på en text där jag har svårt att motivera en gladgubbe så vida författaren inte tycker att det är extremt roligt att gå och mata hästar (tveksamt).
”Har någon sett mitt hoppspö :)” är för mig också enbart en fullständigt neutral fråga som inte behöver åtföljas av någon flabbande gubbe.
Att man inte vet riktigt när man ska/ bör förstärka en text med en gladgubbe må väl vara hänt, bättre att vara för glad än en surpuppa kanske man skulle kunna resonera men ibland tror jag också att gladgubben inte alls vill symbolisera just glädje utan en dold irritation som man inte vågar vara rak med.
När folk skriver:
”Inte för att jag vill klaga…..” så är det ju just för att de vill klaga och när någon säger ”ta inte detta på fel sätt” eller ”hoppas att du inte misstycker” så vet den som yppar orden mer eller mindre att den är ute på hal is och att den som får budskapet både kommer att misstycka och att ta något på fel sätt (vad nu fel sätt är för något).
Och jag tror som sagt att det är samma sak med gladgubben ibland.
Jag gissar att vissa ibland blir rent ut sagt djävligt irriterade över något men inte vill stöta sig öppet utan skriver ett ”låtsas-vänligt” budskap i stil med ”kan vi alla hjälpas åt att sopa stallgången bättre :)” medan de egentligen tänker ”det var ju själva fan att folk inte kan sopa efter sig”.
därför att rak kommunikation oftast tas just på fel sätt, säger man rakt ut vad man tycker och tänker kommer de flesta ta det som påhopp, personligt, aggressivt, argt, you name it och genast låsa sig och gå i försvar. Skitjobbigt. De har också svårt att rakt ut tala om sina egna åsikter och lindar in dem i massa lager med ”fluff” för att andra inte ska ta illa upp, men istället gör det svårt att förstå vad de egentligen vill. Jag tror det är en orsak till det myckna 🙂 användandet, särskilt i korta meddelanden, avsändaren vill tala om sin mening men lägger till 🙂 för att visa att denne inte är arg, aggro, ute efter någon osv speciellt när man inte har lust eller möjlighet att skriva en hel uppsats för att försöka undvika missförstånd. En kortvariant av fluff. Ett stall jag stod på gick det inte att skriva något utan en 🙂 efter, för då fick man frågan varför man var arg..
Rak kommunikation och raka tydliga besked har många svårt för tyvärr. 🙂 hamnar i ”fluff” kategorin för att avsändaren ska undvika att stöta sig.
Håller verkligen med 🙂
Åsa:
Även i mitt stall ser man gladgubben överallt men det är främst ungdomarna som anlitar honom :).
Själv känner jag inget behov av att flabba i tid och otid- vill jag något skriver jag det rakt ut.
Men jag köper din teori om ”fluffet” rakt av- synd bara att det ska behöva vara så.
Jag tycker det är trevligt med glada människor och därför använder jag mig MER än gärna av gladgubben 🙂 I min värld är han synnerligen välkommen! :):):) Mer glädje åt folket 🙂
Jag använde gladgubben senast idag på vår Whiteboard i stallet. men då fär att jag verkligen menar att det ska förstärkas positivt. vi ska ha jobbardag på stallet och jag skrev ungefär så här.
”Vi ses i stallet kl 9 för att planera dagen och ta en kopp kaffe tillsammans medans vi lägger upp dagens arbete. Jag bakar en kaka.
Väl mött 🙂 mvh Cia”
Men visst märker man att gladgubben används väldigt mycket, han blir ju nästan utsliten i vissa fall.
Själv hade jag (och har) en förmåga att använda utropstecken lite väl flitigt…
Ja så kan det vara. Intressant att tänka på i alla fall.
Mvh
Cia
Aramis/ Cia:
Ja, som jag ser det är väl risken att gladgubben blir lite ”utsliten” och att tecknet på något sätt mister sin funktion.
Inget fel i att vara glad och önska andra glädje men det finns kanske andra sätt att göra detta på?
En tidigare inackordering skrev en gladgubbe i mer eller mindre ALLA budskap hon hade att framföra på tavlan (och tro mig…de var måååånga) och jag kunde inte ta dessa gubbar alls som något ”glatt” då jag visste att det gömde sig en otroligt sur pekpinneattityd bakom det mesta.
Aramis/ Cia:
Ja, som jag ser det är väl risken att gladgubben blir lite ”utsliten” och att tecknet på något sätt mister sin funktion.
Inget fel i att vara glad och önska andra glädje men det finns kanske andra sätt att göra detta på?
En tidigare inackordering skrev en gladgubbe i mer eller mindre ALLA budskap hon hade att framföra på tavlan (och tro mig…de var måååånga) och jag kunde inte ta dessa gubbar alls som något ”glatt” då jag visste att det gömde sig en otroligt sur pekpinneattityd bakom det mesta.