Månadsarkiv: oktober 2010

Veckan som gått

Vad hände i veckan?

Tja…det mesta gick väl sin gilla gång skulle jag vilja säga.

Ebba red i måndags och jag red för henne i fredags och både dessa pass och övriga dito i veckan har varit BRA i varierande grad.

Archie blev av med både ”rattmuffarna” runt benen och övrig päls som hade hunnit växa ut sedan föregående klippning och det känns alltid skönt när det projektet är avklarat.

Nu ska jag bara laga min klippmaskin så att den åter kan stå till tjänst om kanske 2 månader eller så för detta lär inte bli årets sista klippning.

En som inte behöver någon klippning är sämskinnspälsade Mimmi som vi nu har börjat använd täcke på då och då. Vissa dagar har det blåst mycket och då vill det lilla livet inte gå ut utan kläder.

Själv ska jag se om jag inte kan ta lite ledigt i höst- jag har en hel del semester kvar att ta ut och är gärna ledig under höst och vinter- gräsliga årstider om ni frågar mig.

Än så länge har vi haft tur med vädret och jag hoppas att det INTE blir som förra året då det regnade mer eller mindre varje dag vid denna tiden och under många veckor.

På tal om tid var det förresten i veckan 1 år sedan jag och Archie flyttade till Grevie, en stallflytt jag inte ångrat en sekund!

Söndag- tur eller otur?

Efter en sovmorgon till 7 åkte jag till stallet för att mocka, fixa med foder och hjälpa till med hagutsläpp.

Hemma blev det både vila och lite ”arbete”- jag lagade en jättegryta som både räckte till dagens middag åt maken och mig och till flera luncher på jobbet.

På eftermiddagen hade jag lovat att hjälpa till med hagintag och efter detta gav Soya, Arch och jag oss ut på en tur i det extremt blåsiga vädret.

Det blev mest skritt och bara lite trav och galopp i en timme och sedan fick Soya sova i bilen medan jag tog itu med helgens stora projekt: klippningen av Archie.

När jag hade klippt en tredjedel av min snälla häst gick en förslitningsdel till klippmaskinen itu och jag blev bara såååå matt!

Jag tillät mig dock inte en sekunds vrede över denna oplanerade ”sinkare” utan FLÖG in i min bil, körde i ”hundranittio” hem medan jag funderade över var min gamla klippmaskin som jag inte använt på en evighet kunde tänkas ligga.

Otroligt nog fann jag maskinen nästan direkt och bara en stund efter det stod jag åter i stallet ”i full gång”.

Låt mig säga så här: det finns skäl till att denna sax legat orörd i många år, den köptes när jag var fattig och inte hade råd med något effektivare.

Idag skulle jag inte klippa någon annans häst för tusen kronor med denna klippmaskin, det tar om inte ”hundra år” så i alla fall minst dubbelt så lång tid att klippa med den än med min vanliga sax.

Givetvis fick jag klippa om hela hästen för att slippa ränder efter de olika skären och endast tack vare att Archie stod som ett ljus lyckades jag bli färdig efter 2 1/2 timme.

Nu är min häst renrakad och len som en baby-rumpa och efteråt känns det alltid lite ”nåja…. det var ju inte sååå farligt” (fast när man är halvvägs i klippningen är i alla fall jag spyfärdig).

Rubrikens ”tur eller otur” syftar på om det MEST var att betrakta som otur att saxen pajade eller om det var en enorm tur att jag bor så nära stallet och faktiskt hade en ersättningsmaskin som gick att använda.

Jag väljer faktiskt det sistnämnda.

När jag sedan körde hem dödstrött gjorde jag, vad jag hoppas, en god gärning.

På den mörka landsvägen utmed stallet (det är en 70-väg och belysning saknas på delar av vägen) mötte jag en helt svartklädd tonåring som var ute och joggade med musik i öronen.

Jag kände mig tvungen att stanna bilen jämsides med killen och informera honom om att han löpte en enorm risk att bli påkörd- han syntes i princip inte!

Killen lovade att skaffa reflexväst och det hoppas jag verkligen att han gör!

Dagens (häst)fråga

Varje gång jag är hos tandläkaren slås jag av frågan:

Varför har de inte ljudlösa borrar?

Visst gör själva behandlingen (läs:borrandet) ont men jag är övertygad om att en stor del av obehaget ÄVEN kan härledas till LJUDET!

Hade man sluppit detta hjärtskärande oljud hade man nog upplevt en viss lättnad i alla fall eller vad tror ni?

Och detta leder mig osökt in på frågan varför det inte finns ljudlösa klippmaskiner?

Det måste vara en KOSTNADS-fråga eller hur?

Själv är jag lycklig ägare till en häst som helt ignorerar min skördetröska till maskin men mina egna öron lider och även i detta fallet tror jag att många hästar hade kunnat klippas mycket lättare om man bara fick bort ljudet!

Lördag- inte bara vila

Morgonens ridpass avlöpte väl- jag tränade på galoppombyten ganska länge och fick till de flesta fullt godkänt tycker jag.

Hemma var min föresats att bara ta det lugnt och en tupplur på mer än 2 timmar passade därför bra.

Men, man kan ju inte helt lämna allt som man inte hinner med/ prioriterar på vardagarna åt sitt öde så det blev en del städning, lövkrattning och gräsklippning- årets sista hoppas jag.

Efter denna ansträngning tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av lite mer shopping (handlade en hel del kläder igår) varför jag begav mig till shoppingcentret Nova i Lund.

Det sägs att man inte ska tro på allt man läser i tidningarna men jag borde verkligen ha tagit en artikel jag läste i Sydsvenskan för ett tag sedan på fullaste allvar.

Det stod nämligen om fullständigt kaosartade situationer i samband med parkering, in och utfart till Nova och hade jag tagit varningen på allvar hade jag inte behövt stå med motorn på tomgång i 40 minuter innan jag milimeter för milimeter och tack vare ”vassa armbågar” ska erkännas äntligen lyckades komma ut från parkeringen.

Min enda tröst var att jag fick köpt det jag ville: ett par bekväma kängor som jag kan ha i jobbet.

Högklackat i all ära men de dagar jag har många hembesök att avverka och ska gå mycket är det värdelöst.

När jag väl hade krånglat mig ut från Nova åkte jag till stallet för att släppa ut Arch och Ri, prata lite strunt med Liv och rasta snabbspringaren.

Nu tycker jag att jag har gjort vad jag ska för idag, min bok ”Vyssan lull” av Carin Gerhardsen kallar!

Många bäckar små….

Ibland går jag in på TRADERA och kollar utbudet av hästsaker och nästan varje gång så tänker jag när jag tex ser någon som vill sälja en mankam eller en hovkrats

”kan det verkligen löna sig” och ”vem ids ha allt jobb för att sälja en sketen mankam för 2 kronor”.

Men när jag läser följande artikel i Sydsvenskan klarnar bilden. Så klart finns det pengar att tjäna:

”En skattesmäll på 176.000 kronor väntar två kvinnor som handlat på varuhuset Gekås i Ullared och sedan sålt varorna på auktionssajten Tradera.
Vinsten från deras affärer är inte deklarerad, därför krävs de nu på pengar, uppger Hallands Nyheter.
Främst är det kosmetika, barn och damkläder kvinnorna sålt.”

Fredag- lätt svett(ig)

Även efter dagens träning var Archie genomsvettig så jag måste se till att klippa honom i helgen.

Dels avskyr jag att försöka rengöra en av svett intorkad häst (och det är snart för kallt för utomhusbad efter träningen) och dels lär det inte hjälpa Archies bjudning att vara långpälsad, varm och svettig.

Träningen gick bra, Ebba konstaterade att Archie ser mer alert ut redan från början och det är ju det som är mitt mål.

Annars gjorde vi inget utöver det vanliga på träningen utan försökte mest förfina och förbättra det vi tränat på sedan länge.

Nu hoppas jag på en lugn helg i slapphetens tecken, jag avstår gärna drama och action till förmån för sköna soffan, en bra bok, god mat och umgänge med mina tre älsklingar.

En bara liiiite överdriven hundhistoria

Varför du aldrig ska ha din hund lös om du är stressad:

Din tanke är att snabbt cykla en runda med din hund eftersom du inte har tid att gå en längre promenad.

Det som händer är följande:

1. Efter en stunds cyklande med hunden lös bredvid dig får hunden syn på en kanin som rusar in i ett rapsfält.

Din första tanke är att hunden aldrig kan tränga sig igenom detta tjocka myller av gröda men du inser snabbt att du har fel.

Din andra tanke är att hunden kan förbli borta hur länge som helst då du inte kan se igenom detta tjocka myller av gröda och att hunden kanske också förirrar sig i detta tjocka myller av gröda och du inser snabbt att du har rätt.

Efter vad som känns som en evighet då du har irrat runt i det tjocka myllret av gröda planlöst men med allt lerigare skor dyker hunden upp från ingenstans och som om inget har hänt.

2. När du och hunden är tillbaka där du lämnade cykeln för att rusa ut i rapsfältet inser du att hunden under sin bortavaro har passat på att rulla sig i något som du inte har lust att undersöka om det är hund, människo eller ko-skit.

3. Väl hemma måste du öda tid på att slänga in hunden i badkaret, hälla 2 liter schampo över byrackan för att få bort stanken och tvätta, tvätta, tvätta.

4. När hunden är badad och dyngsur hinner du inte ta fram handduken innan eländet (hunden) har lyckats hoppa ut ur badkaret och nu står och skakar sig på ditt ömtåliga trägolv i vardagsrummet.

5. Efter att ha fångat in hunden och torkat den grundligt måste du genomföra ytterligare en grundlig torkning, denna gången av vardagsrumsgolvet.

Nu har det gått över en timme sedan du tänkte ta en kort tur med din hund eftersom du hade bråttom.

Du hinner tänka att det finns en anledning till att kopplet uppfanns innan du hastar iväg.