Long time no see- känns som en evighet sedan jag hade denna ”utsikt” framför mig 🙂
Idag var det äntligen dags att äntra sadeln och tillika Archie- även om det bara blev ett långt skrittpass i ridhuset i morse.
Det var trevligt att konstatera att Archie kändes lika mjuk och följsam som vanligt när jag tog tyglarna- inget stretande där inte.
Alla hästar har så klart sina brister och svagheter men just de som ständigt ”ifrågasätter” den korrekta formen och som ”stretar emot” bara man tar i tyglarna har jag väldigt svårt för och de är en inte alltför ovanlig syn bland hästägare som inte rider så bra/ inte prioriterar dressyr.
Det ser så tråkigt ut och är givetvis också svårt för ryttaren.
Efter jobbet blev det bara en snabb vända i stallet och sedan en 30-minuters mycket rask promenad i isande vindar och lite snöfall med Soya.
Vi ville både hem och nu sitter jag med blossande kinder- som en riktig julgumma :)!
