Som fascinerad utifrånbetraktare av omgivningens julförberedelser börjar jag undra om inte den hos vissa infallande julstressen är ett spel för galleriet?
För inte kan det väl vara så att vuxna, i övrigt kloka människor plötsligt förvandlas till viljeslösa mähän som frivilligt utsätter sig för något som de egentligen inte alls har lust med?
Nej, jag börjar misstänka att många faktiskt VILL ”stressa”- det ger någon form av status eller identitet: ”titta här- jag är en person som betyder något” (ungefär som att vissa ”skryter om” hur mycket de har att göra på jobbet eller hur full deras kalender är för det är ju ett tecken på att man BEHÖVS och är VIKTIG gudbevars….).
För om man lägger ner allt vad köttbullsrullande och julknäckskokande heter- vad ska då barnen, släktningarna och omgivningen tycka?
Det måste ju betyda att man är oduglig, lat, inte har något umgänge att visa upp sina ”konster” för eller att det är ”fel” på en på något sätt…..eller?
Jag har många gånger hört folk säga att det är SYND om mig som inte firar jul men herregud: JAG HAR JU VALT DETTA SJÄLV!!!!
Jag går inte omkring och tycker synd om folk som inte har en egen hund, eller några fritidsintressen eller som är ointresserade av sådant som jag bryr mig om- jag förutsätter att detta är självvalt.
Facebook och de fåtal bloggar jag sporadisk ögnar igenom är späckade med ”beklagande” (jag undrar jag……) över hur enormt mycket vederbörande har att göra nu dagarna innan jul- hur de sista klapparna måste hittas, skinkan griljeras, fönsterna putsas och allt vad det är men kommentarerna känns faktiskt mest som skryt från människor som vill visa hur duktiga och ambitiösa de är.
Till dessa runt-stirrande männskor skulle jag vilja säga följande:
Om du verkligen tycker att detta är något för dig så beklaga dig inte utan stå för att du gillar allt detta fix och om du innerst inne helst skulle vilja skippa allt vad julen heter men inte vill/ vågar stå för detta så sänk i alla fall din ambitionsnivå.
Jag kan garantera att dina barn inte bryr sig om de äter hemrullade köttbullar eller mamma Scans dito och julgodis kan man köpa i vilken affär som helst utan att behöva svina ner hela köket- det viktigaste för alla (och faktiskt inte bara barnen tror jag) är man MÅR BRA och HAR DET BRA, inte försöker vinna duktighetstävlingen över julen!
Måste berömma din blogg. Fantastiskt underhållande och träffsäkra inlägg varje dag! Jag är en sån där som bara läser och aldrig kommenterar.
Just äran i att göra eget julgodis begriper jag mig inte på. Tycker inte om blockchoklad i vanliga fall och definitivt inte i nedsmält form tillsammans med cornflakes eller nu vad man har i ”hemmagjort” godis. Hellre då en hederlig ask Aladdin. Och apropå den så kallade julstressen. Igår roade jag mig med att gå lååångsamt i mataffären och vrida och vända på varenda vara. Stort nöje bland alla juldårar!
Klockrent!
Fia:
Tack för de fina orden- roligt att inläggen uppskattas.
Instämmer i din reflektion angående julgodis- hemmalagat är inte ALLTID godast :).
Och nu för tiden är ju utbudet i alla fall i Malmö så enormt och med relativt låga priser att jag inte riktigt kan se vitsen med att lägga tid och kladd på att tillverka eget godis- inte för min egen del i alla fall.
Jag är tyvärr dessutom en sådan där, i just dessa sammanhang TOTALT KARAKTÄRSLÖS person som inte kan spara godis.
Så hade jag tillverkat 100 kolor eller knäck eller whatever så hade jag stoppat i mig allting omgående- inte så smart eller nyttigt va :)?
Jag firar visserligen jul men undrar samma sak som du. En gammal stallkompis till mig brukade börja köpa julklappar i oktober, via NÄTET – så himla smidigt och enkelt, så jag har börjat göra samma sak. Ingen stress, ingen trängsel, inga köer. 🙂
Förstår inte heller riktigt stressen över maten, har en syster som inte ens gillar prinskorv (tror jag det var) men ändå står och gör egna, för det ”hör ju till”. Vill barnen ha prinskorv får de väl göra egna, de är ju 14 och 16, herre jösses! :p
Jag har faktiskt funderat på samma sak som du, men aldrig kommit på något svar. Om det inte vore för att jag har 2 barn som faktiskt älskar julen, så hade jag lagt ner den för länge sedan. Julafton för mig är en dag bland alla andra dagar. Jag vet att min attityd uppfattas som trist och tråkig, men jag bryr mig ju inte. Så inte behöver man fälla några tårar för mitt ställningstagande.
Nu har jag ändå valt att fira jul, för att jag har barn som uppskattar julen. Fast ”fira” är väl att ta i. Vi köper julklappar (oftast inköpta senast november månad) och vi äter mat som vi gillar. Det är inte julmat för mig, men det är det för mina barn. Jag rullar mina egna köttbullar, men det är en smal sak. Tar väl en 10 min i anspråk och jag steker dem i ugn. Jag bara vänder. Inget större besvär alltså.
Så, någon stress har vi inte. Bara trivsel. Idag var jag och maken och ena barnet till styrketräningslokalen. Sådant hinner man också då man inte har julpanik.
Släkt och vänner är vi inte nödgade att träffa precis just under jul. Vi träffar dem annan tid. Under jul umgås vi som familj. Gör vad vi vill, hur vi vill. Så firar vi jul.
Men stress? Vad fan är det? =)
Så trevligt ert firande låter Ullis!
Så hade jag också gjort om jag hade haft barn för hur det än är så hade jag inte velat ”stigmatisera” mina barn genom att vägra dom ”normen” = jul.
Att jag själv inte finner nöje i traditionellt julfirande må så vara men barn brukar ju tycka att detta är en höjdpunkt på året och dessutom så HADE jag kanske varit mer intresserad om jag hade haft barn?
Jag tycker jättesynd om de som inte har hund, haha. Å andra sidan finns det ju de som har hundar som de knappt bryr sig om (ännu mer ofattbart) så man får väl vara glad att alla inte skaffar hund.
Själv gillar jag julen om jag känner att jag har tid och ork att fira, men som förra året då vi just gift oss och haft mycket att dona med inför detta hela hösten så struntade vi helt i juldekorationer hemma, julgodisfix (annars älskar jag knäck så det måste fixas) och julklappar. Åkte till mamma på julafton och åt god mat och umgicks. Hade sonen varit större hade man kanske känt lite mer press på att fixa iordning lite hemma. Några år har jag jobbat på julafton och det är ingen katastrof det heller (firar ju på jobbet dessutom även om det blir annorlunda än hemma) även om jag inte vill jobba julafton varje år.
Gå i affärer och köpa klappar tycker jag är jättekul! Kanske för att man bor mitt ute i ingenstans och sällan är på stan annars =) Jag har varit på stan idag med och det kändes inte jobbigt alls. Däremot blev det stressigt i förrgår då vi fick åka hemifrån en dag tidigare pga snöstormen = en hel extra dags sysslor skulle helt plötsligt hinnas med under tisdagen.
Känner nog lite att det är skillnad när man har barn. Man kan köpa allt julgodis t ex men min dotter tycker att det är såå himla kul att göra det med oss. Då tar jag mig den tiden och tillbringar en stressfri stund med henne.
Men alla andra måsten försvinner ju inte och då kan det bli stressigt för att få det att gå ihop.
Tror det ställer till det lite att i det flesta familjer måste båda arbeta heltid för att få det att gå runt, det i sig är stressigt när man har barn.
Sen väljer man ju själv om man vill ha barn, jag vill det men man kommer inte ifrån att det blir lite stressigt exempelvis runt jul.
Jag gillar julen och dess traditioner men tyvärr måste jag stressa lite för att få ihop det.