Månadsarkiv: december 2010

Torsdag- insnöad i RIDHUSET?!?!?!?

Även idag stämde väderleksprognosen alltför väl, snö och blåst mest hela dagen.

Jag lånade den semesterfirande makens bil för att köra till jobbet, den är både ny och utrustad med dubbdäck så jag bedömde mina chanser till framkomlighet som större med detta fordon än med min egen Volvo med året-runt-däck.

Att köra var faktiskt inga problem- nej idag har det bara varit smärre ”problem” (läs: sådant man får räkna med vintertid) i stallet.

Först upptäckte jag att vattnet i stallet hade frusit när jag kom dit i morse, det kom inget vatten från kranen och inte till vattenkopparna heller.

Hästarna fick vattnas för hand under dagen och tack och lov så kom vattnet igång senare.

När jag återvände efter jobbet fick jag höra att hästarna inte släppts ut under dagen och detta är nog första gången detta har hänt sedan jag flyttade dit, annars är man i detta stall inte så mjäkiga utan släppet ut i alla väder vilket jag personligen tycker är jättebra.

Då det så blev dags att rida inträffade nästa lite ovanliga incident; jag och min stallkamrat som skulle rida i ridhuset kom inte in i detta och ännu mer skrämmande: den tjej som ridit där med sin häst KOM INTE UT?!?!?!?

Snön hade alltså inom loppet av en timme (!!!) fykt ihop i en sådan massa precis utanför stallporten att denna omöjligt gick att rubba och om ni tittar på bilderna nedan så förstår ni varför.

Som tur är har vår stallägare rejäla ”resurser” annars vet jag inte hur vi skulle ha fått ut Karin och Alfresco- eller jo, Karin hade nog kunnat ta sig ut genom en liten dörr avsedd för MÄNNISKOR men vad vi skulle ha gjort med Alfresco- ja….det kan man ju fråga sig.

Han hade väl fått vandra runt i ridhuset medan x antal personer knäckte sina ryggar med skottning :)?

Hur som helst så slutade äventyret lyckligt, Karin och Alfresco befriades och jag och Archie kunde gå in i ridhuset obehindrat.

Väl där blev det en dressyrpass på en häst som från början var stel som en pinne- jag trodde faktiskt inte att den uteblivna hagvistelsen idag och kanske även vilodagen igår påverkade honom så pass.

Mycket skolor blev det och övergångar mellan galopp och skritt och när passet avslutades kändes det i alla fall bra.

Inne i ridhuset står Karin och väntar på att bli utsläppt :).

Stallägarens traktor gjorde ett bra jobb….

….med lite hjälp av vanligt gammalt hederligt skottningsarbete av Ellinor (som gärna ville rida i ridhuset- därav hennes raska tillskyndande :).

Sådär….äntligen kunde porten slås upp och stax därefter kom Karin och Alfresco ut i friheten :)!

Julstress- ett spel för galleriet?

Som fascinerad utifrånbetraktare av omgivningens julförberedelser börjar jag undra om inte den hos vissa infallande julstressen är ett spel för galleriet?

För inte kan det väl vara så att vuxna, i övrigt kloka människor plötsligt förvandlas till viljeslösa mähän som frivilligt utsätter sig för något som de egentligen inte alls har lust med?

Nej, jag börjar misstänka att många faktiskt VILL ”stressa”- det ger någon form av status eller identitet: ”titta här- jag är en person som betyder något” (ungefär som att vissa ”skryter om” hur mycket de har att göra på jobbet eller hur full deras kalender är för det är ju ett tecken på att man BEHÖVS och är VIKTIG gudbevars….).

För om man lägger ner allt vad köttbullsrullande och julknäckskokande heter- vad ska då barnen, släktningarna och omgivningen tycka?

Det måste ju betyda att man är oduglig, lat, inte har något umgänge att visa upp sina ”konster” för eller att det är ”fel” på en på något sätt…..eller?

Jag har många gånger hört folk säga att det är SYND om mig som inte firar jul men herregud: JAG HAR JU VALT DETTA SJÄLV!!!!

Jag går inte omkring och tycker synd om folk som inte har en egen hund, eller några fritidsintressen eller som är ointresserade av sådant som jag bryr mig om- jag förutsätter att detta är självvalt.

Facebook och de fåtal bloggar jag sporadisk ögnar igenom är späckade med ”beklagande” (jag undrar jag……) över hur enormt mycket vederbörande har att göra nu dagarna innan jul- hur de sista klapparna måste hittas, skinkan griljeras, fönsterna putsas och allt vad det är men kommentarerna känns faktiskt mest som skryt från människor som vill visa hur duktiga och ambitiösa de är.

Till dessa runt-stirrande männskor skulle jag vilja säga följande:

Om du verkligen tycker att detta är något för dig så beklaga dig inte utan stå för att du gillar allt detta fix och om du innerst inne helst skulle vilja skippa allt vad julen heter men inte vill/ vågar stå för detta så sänk i alla fall din ambitionsnivå.

Jag kan garantera att dina barn inte bryr sig om de äter hemrullade köttbullar eller mamma Scans dito och julgodis kan man köpa i vilken affär som helst utan att behöva svina ner hela köket- det viktigaste för alla (och faktiskt inte bara barnen tror jag) är man MÅR BRA och HAR DET BRA, inte försöker vinna duktighetstävlingen över julen!

Onsdag- vilken VÄRME!

Ja, i alla fall om man jämför med gårdagskvällen!

Förvisso var det – 22 tidigt i morse men när jag körde hem från stallet ikväll var det bara – 3.

Tänk om temperaturen kunde stiga med lika många grader till imorgon- då hade vi haft + 17 grader, dvs nästan sommarvärme :).

Jag funderade idag över varför vi är så många som är både halvchockade och mer eller mindre missnöjda med rådande väder trots att det ju faktiskt är VINTER, dvs helt naturligt med snö och kyla.

Min teori är att i alla fall vi skåningar blivit så vana vid milda vintrar utan att man vissa år knappt skymtat en snöflinga att vi nu tycker att det är nästan konstigt när snön, som vi tycker, ”ställer till det”.

Själv tycker jag lite synd om de yrkesgrupper som lär gå en del minus på vädret, exempelvis alla tränare vars elever uteblir från träningar eftersom de inte kan ta sig dit.

Förhoppningsvis är detta något man som instruktör, framför allt om man har detta som sin enda inkomstkälla, har budgeterat i förväg.

Archie hade en planerad vilodag idag och det kändes faktiskt bra med tanke på den låga temperaturen i morse.

Jag tycker inte att jag är lika ”klemig” med att täcka honom i tid och otid som många andra jag ser som skrittar med dubbla täcken inomhus, rider med ländtäcke när det är +15 grader ute osv men idag fick han faktiskt ha TRE täcken på sig.

Eftersom det inte är jag som sköter utsläppet vet jag aldrig i vilken hage han hamnar eller hur länge de går ute när det är så här kallt så jag valde det säkra före det osäkra. Att stå i en liten rasthage utan mat när det är så kallt kräver lite varmare outfit än vid gående i stor gräshage- jag får bara hoppas att Archie inte fick träningsvärk i ryggen av denna extra tyngd av tjocka täcken :)!

Fråga från en läsare om ridstövelsanvändning

Idag fick jag en fråga av en trogen läsare, Prick, och eftersom jag ville svara lite mer uttömmande tyckte jag att det var lika bra att göra ett eget inlägg av både frågan och svaret.
 
Emotser som vanligt gärna ERA reflektioner på inlägget; rider ni alltid med stövlar, rider ni oftast med annat än stövlar, varför, hur resonerar ni osv?
 
Först frågan:
 
En liten reflektion…
Jag förstår att du ogärna rider utan dina ridstövlar men är det för att du inte vill eller inte kan, dvs tycker du att ridningen blir mycket sämre utan stövlarna? Mitt förslag är i så fall att ägna vintern till att rida i fotbeklädnader som är mindre stadiga än stövlarna (men de kan ju vara varmare) och lära kroppen att hålla ordning på sig. Det blir lite av en falsk stadighet om den enbart kommer från stövlarna. 

Och här kommer mitt svar:
 
Jag rider i princip uteslutande i läderridstövlar vid dressyrridning och det finns flera skäl till detta:
 
1. Det rent estetiska- jag tycker helt enkelt att det är snyggast med stövlar, de ”smälter in” bäst med övrig utrustning. Jag får ärligt talat rysningar när jag ser folk rida DRESSYR i tex gymnastikskor, curlingkängor, graningestövlar eller andra FULA skodon :). Sådant kan man  ha när man rider ut tycker esteten.
 
2. Stadgan- jag tycker att man får bäst stadga med stövlar (troligen fås samma effekt med stövelskaft- sådana äger jag inte).
 
3. Ingen klämrisk- de gånger jag ridit i gymnastikskor, ridskor eller dylikt har jag ibland klämt mig lite av stigläderna.
 
4. Minst ”klumpigt”- att sitta och driva, ge fina hjälper osv med tjocka termostövlar på fötterna kan kännas klumpigt.
 
5. Sporrvänligt- det är inte så lätt att sätta på sporrar bra på vilken typ av skor som helst.
 
6. Skavfritt- har sett att en del hästar fått skav av skänklarna (alltså inte av sporren utan på en yta stor som minst en handflata)- detta får man aldrig med läderstövlar enligt mig.
 
7. Det är så man man tävlar: jag tycker i görligaste mån att man ska träna så som man sedan tävlar. Exempelvis tycker jag oftast att det är lättare att rida UTAN än med stigbyglar men jag gör det ytterst sällan ändå. Varför: Jo, jag vill inte vänja mig vid att rida utan stigbyglar och invaggas i en ”falsk enkelhet” eftersom det inte är så man sedan tävlar. 
Visst kan man variera sig ibland; jag rider ju tex på hack då och då trots att man inte får tävla dressyr på denna betsling men det viktigaste är att ”tävlingsutrustningen” fungerar på hemmaplan. Det nyttjar ju inte det minsta om det går perfekt att rida på hack men uselt att rida på träns om man vill TÄVLA DRESSYR och då MÅSTE man träna på tränset och inget annat. 
 
Summa summarum:
 
Jag skulle mycket väl kunna rida i annat än läderridstövlar (och gör det också när jag tex rider ut eller hoppar) men ser inte riktigt poängen eftersom jag anser att man ska rida i det som fungerar BÄST (så länge det är tillåtet, bra för hästen osv).
 
Jag tycker att din kommentar/ fråga Prick är lite som att fråga ”Varför rider du med sadel- den ger en falsk trygghet/ bekvämlighet- du borde kunna rida även barbacka”.
 
Och det är klart att man/ JAG kan rida både barbacka, i termostövlar, i grimma, i mjukisbyxor osv osv men som sagt; jag ser ingen vits med detta då jag eftersträvar att det ska vara så LÄTT (och korrekt)  som möjligt. Ridning är SVÅRT NOG ÄNDÅ- don´t you agree :)?     

Dagens (cykel)fråga

På ”förekommen anledning” som det så vackert heter måste jag idag fråga mig:

Är (vissa) cyklister helt dumma i huvudet?

Ja, ursäkta de hårda orden men jag kan inte låta bli att ställa mig denna fråga efter att ha bevittnat diverse incidenter under morgontimmarna idag.

Det hade i Malmö med omnejd snöat väldigt mycket under natten och jag har nog i år aldrig tidigare varit så rädd för att inte lyckas ta mig in till jobbet- så mycket snö låg det på vägarna och själva bilen var övertäckt av minst 30 centimeter snö när jag vaknade. Jag fick sopa hela bilen med en stor sopborste som vi brukar sopa i trädgården med.

Väl i Malmö kunde jag konstatera att många troligen inte skulle lyckas få ut sina parkerade bilar bakom de enorma vallar som bildats/ fösts ihop både här och där och jag såg flera bilister stå och kämpa förtvivlat med både spadar och borstar.

De som haft bilen i garage eller mirakulöst lyckats få loss densamma från gatuparkeringen slirade runt i snömassorna och hade man väl fått fart på bilen så gällde det att försöka hålla en jämn fart- stannade man till riskerade man att bli just stående.

Och vad tror ni jag såg i detta kaos-artade tillstånd på gatorna?

Jo, givetvis (och som vanligt måste jag säga) CYKLISTER som försökte att CYKLA i dessa snömassor- ett mission impossible givetvis och bara en enda enorm olycksrisk då de möter bilar som alltså inte alls har samma bromsförmåga som när det är sommar och sol, typ.

Fattar inte dessa IDIOTER att om en bil och en cykel krockar så lär det inte vara cyklisten som kommer lindrigast undan?

Varför ska dessa omdömeslösa typer utsätta ANDRA för risken att köra ihjäl dom och sedan behöva leva med detta resten av livet?

Jag vet att vissa sätter någon form av helkorkad ÄRA i att ”cykla året runt och i alla väder” men FATTA: vi andra vill inte möta er på vägen!!!!

Vad man gör mot SIG SJÄLV (rider utan hjälm, promenerar i knädjupsnö i skogen, joggar på anlagda slingor i snöstorm- been there, done that) det skiter jag faktiskt i men när andra utsätter MIG för risken att köra ihjäl dom- då blir jag vansinnig- precis som med de jäkla ”mörker-gångarna”, dvs de som springer runt i beckmörker utan reflex. Men dom har jag ju redan ondgjort mig över så idag tyckte jag att det var cyklisternas tur.

Och nej cyklister- det går INTE fortare att cykla än att GÅ när det är sådant här snöväder så ni sparar ingen tid utan riskerar bara ert liv!

Precis innan jag tog detta kort drattade den ena av de cyklister som på bilden leder sin cykel på ändan! Kort därefter ser jag en pappa som kommer cyklande med sitt lilla barn sittandes bak på cykeln. Stackars barn om pappan ramlar med cykeln säger jag bara!!!!

Cykeln där den hör hemma i sådant här väder- i cykelstället!

Den här stackaren lär inte köra någonstans idag!

Och inte den här heller….

Tisdag- köldrekord!

När jag vaknade i morse blev jag lite halv-chockad över hur mycket snö det hade kommit under natten.

Bilen var helt övertäckt av det vita och jag var ganska nervös då jag körde till stallet- kändes inte såååå lockande att fastna mitt på de oplogade vägarna klockan 04.30.
 
Väl framme vågade jag faktiskt inte köra in på gårdsplanen eftersom höga vallar omgav denna utan parkerade hos en granne och gick 100-talet meter till fots i stället- hellre det än att som sagt inte kunna köra vidare efter stallbesöket.
 
Idag blev det tömkörning i nästan en timme och denna inleddes med skänkelvikning i skritt och trav utmed långsidorna.
 
Därefter tog galopparbetet vid och jag lät Archie galoppera på i friskt tempo på stora volter för att sedan både minska tempo och voltens yta tills han nästan galopperade så att jag kunde röra vid honom med handen.
 
Galoppen ser väldigt fin ut nu, framför allt i höger varv men även vänstergaloppen, den svaga, har förbättrat sig. Tempot är också mycket bra- jag behöver inte jaga på utan Archie spänstar på för egen maskin.
 
Jag avslutade med lite samlad trav- vill inte kalla det passage men det är ditåt vi strävar fast det än så länge ser ganska lamt ut.

När jag körde tillbaka till stallet efter jobb och lite klädes-shopping var det dags för nästa vinter-chock: bilens temperaturmätare visade som kallast minus 23 (TJUGOTRE!!!!!) grader.

Jag kan inte minnas när det var så kallt här senast….jo, när jag gick på Socialhögskolan i Lund för snart 25 år sedan.

Då minns jag att jag hade hästtäcken (!) under huven på min gamla Peugeot medan den stod parkerad utanför skolan, allt för att den skulle starta när det var dags att köra hem igen!       

Dagens (hund)fråga

Vad kännetecknar en hundägare?
 
Ja, det finns så klart många olika saker som kan känneteckna någon som har hund och det kan delvis bero på vilken RAS man äger, om man tränar något speciellt med hunden (lydnad, spår, lure coursing, hundkapp osv) och vad man själv är för en pesonlighetstyp men en sak vågar jag nog påstå kännetecknar de flesta med hund:
 
HUNDBAJSPÅSARNA :)!
 
Jag och en arbetskamrat konstaterade igenkännande att man som hundägare har dessa jäkla påsar ÖVERALLT- i vartenda klädesplagg (byxor, jackor- allt med fickor)  och i väskor, bilen och alla andra ställen där de kan vara ”bra att ha”.
 
Som boende ute på vischan ska jag erkänna att jag inte använder mig av påsar speciellt ofta just DÄR men i övrigt vet man aldrig när och var hunden behagar att ”sätta sig” och då gäller det att vara redo :).   

Om de bara kunde tala….eller?

Ibland skulle man (kaaaanske……) önska att djur hade talförmåga….. eller?

Archie:

” Stöööön…..du kommer väl inte med den där jäkla dressyrsadeln igen”

”Gå framåt OCH åt sidan- vem tror du att jag är? Det vet du väl att vi karlar inte kan göra 2 saker samtidigt”

”Är det OK att jag ger den där fula valacken i hagen bredvid en fet smäll om jag kommer åt? Nu har han försökt att bita mig över staketet femtioelva gånger!!!”

”Kommer du med de där äckliga mineralerna en gång till så spyr jag upp alltihop”

”Om du slutade studsa så förbannat i sadeln kanske det skulle vara lättare för mig att göra det du vill din klumpeduns”

Misstänker dessutom att gossen hade haft låååångt mer än detta att förtälja….om han bara kunde………..

Milda Soya hade (nog???) inte varit lika burdus:

”Men Mammi….måste vi springa 2 varv i skogen när det är så kallt- räcker det inte med ett?”

”Neeeeej!!!!! Jag vill INTE åka till stallet klockan 04.30. Låt mig SOOOOOOVA!!!! Djurplågare!!!!!”

”Torrfoder nu IGEN?!?!!? Och hur många gånger om dagen 365 dagar om året äter du torra mackor om jag får fråga????”

”Bada?!?!?! Jag har ju precis parfymerat mig med den godaste kobajs som det någonsin gått att rulla sig i”

Dessa djur har i alla fall lärt sig att prata, engelska med dialekt till och med 🙂 :

http://www.youtube.com/watch?v=7798h1siNO8&feature=related

Måndag- av och påklädning i rekordfart

I morse valde jag att ha/ ta ”sovmorgon” till 05.20 så det blev ingen ridning förrän efter jobbet vilket jag lämnade lite tidigare för att just hinna motionera hästen.

När jag närmade mig stallet visade temperaturmätaren på bilen minus 9 grader så jag flög in i stallet, kastade på Archie sadel och kandar, släpade med mig läderridstövlarna upp till ridhuset, slet av mig termobyxorna väl där och sedan bar det iväg :).

Jag ville inte hinna bli nerkyld och samma procedur upprepades så fort mitt 45 minuter långa pass var avklarat- jag slängde mig av och slängde på jacka, byxor och termostövlar innan ni hade hunnit säga KYLA och den höll sig också mycket riktigt borta just pga dessa försiktighetsåtgärder.

Själva passet bestod av skolor i trav och galopp samt några byten som kändes riktigt bra och kandaret var det heller inga problem med tycker jag.

Väl i stallet överraskade Lina mig med hemmagjorda pepparkakor med glasyr (för vackra för att ätas kändes det som) och hemma väntade resterna av gårdagens björnbärspaj med vaniljsås.

Jag hittade ju ett riktigt björnbärs-Mecka i naturreservatet i Dalby i somras och plockade flera ton kändes det som och även om det då var lite segt med ihopsamlandet så var den goda måltiden idag värt det.

Jag har i många år hävdat att jag, om jag bara fick äta en enda rätt resten av mitt liv, hade valt äppelkaka med vaniljsås (går att äta morgon, middag och kväll) men bärpaj med samma sås kommer banne mig inte långt efter….