Idag var den sista av mina 10 inplanerade semesterdagar för i år- jag kommer verkligen att sakna dessa ledigheter men absolut upprepa dom nästa höst och vinter.

Tid på bilverkstaden var bokad till 09.00- bromsarna som gjorde att bilen inte gick igenom besiktningen för någon vecka sedan skulle justeras.

Innan avfärden till bilmekarna körde jag inom stallet för att mocka och titta till Archie- jag var lite fundersam över hur gårdagens diarré-attack hade påverkat honom eftersom en annan häst i stallet har stått med mega-tjocka ben i flera dagar.

Väl på plats kunde jag konstatera att
a) det hade börjat snöa och blåsa otroligt- värdelöst!
b) Archies ben såg jättefina ut liksom de bajshögar han tillverkat sedan gårdagen- jätteskönt!

Eftersom ”min” bliverkstad ligger typ 2 minuters promenad från ett rekreationsområde med anlagda promenad/ löp-slingor kan ni säkert tänka er min plan:

Medan bilen skulle repareras tänkte jag passa på att springa den numera sedvanliga milen och det gjorde jag också även om vädret verkligen inte inbjöd till detta.

Jag mötte endast en hundägare under min mer än 1 timme långa löprunda och underlaget var verkligen inte att rekommendera för löpning: halt och knöligt.

Om ni tycker att jag ser lite ”slut” ut på denna bild så vill jag säga att skenet bedrar- jag var faktiskt inte det minsta trött och det är så härligt att känna att man har en helt annan ork nu än för bara typ 2 månader sedan.

Soya, som verkligen aldrig har behövt träna upp något flås, hade nog föredragit om vi hade gått hem och lagt oss medan bilen lagades men det var inget att be för- hon fick vackert springa efter sin knäppa ägare.

När vi kom tillbaka till verkstaden fick jag den glädjande prisuppgiften; 800 kronor vilket var låååångt mindre än jag räknat med och som vanligt var jag mycket tacksam över att jag en gång i tiden hittade denna mycket servicemedvetna och billiga bilinrättning.

Bilen hämtades 9.20 och 9.55 var den redan om-besiktigad och godkänd- underbart!

Jag som älskar effektivitet och när saker och ting går som planerat körde nöjd hem i snöstormen och tog det lugnt i några timmar innan det var dags att plöja sig fram till stallet för ett ridpass.

Så här såg det ut i ridhuset och det var till och med så att Archie tittade till.

Det blev 1 timmes ridning med lite allt möjligt på agendan, förvänd och samlad galopp, några byten och så lite skolor- än så länge ganska raka.

Medan jag red fortsatte det att snöa och när jag skulle köra från stallet hade stora snövallar fykt upp både här och där så det kändes ganska skönt att parkera hemma oskadd.

Annars slog mig tanken att det inte bara är jag som gör knäppa saker som att jogga i snöstorm.

Någon körde med sin transport till vårt ridhus för att rida och en av tjejerna i vårt stall cyklade till stallet i samma hemska väder!

I morse steg jag upp den halvtimme tidigare jag hade budgeterat till broddpåsättning som med facit i hand tog knappa 10 minuter :).

Räddningen var ju att Archie var helt nyskodd så jag slapp de bekymmer med ibland hopplös gängning och karvande i av grus och smuts igenproppade broddhål.

När jag kom tillbaka till stallet efter jobbet upptäckte jag att Archie hade blivit väldigt lös i magen under dagen.

Jag har halvt om halvt väntat på detta då en annan häst har haft telefonstolpstjocka bakben och diarré sedan i lördags.

Jag misstänker att båda ätit något otjänligt- frågan är bara vad?

Ingen av oss fodrar med något ”märkvärdigt” så vi får väl se om detta ger sig snabbt och försvinner av sig självt vilket jag hoppas (och tror).

Jag hade lovat Archie en vilodag idag och det löftet höll jag; kanske kan han lova mig ett superpass i dressyr imorgon?

Idag fick Archie nya skor men ett missförstånd gjorde att han aldrig fick på även de permanenta broddarna jag hade sett fram emot i några veckor.

Min hovslagare har varit utomlands tills nu och de gamla skorna hade inga uppborrade broddhål så jag har inte kunnat brodda under den senaste tidens istid vare sig jag hade velat eller ej.

Och jag VILL inte brodda- jag ville ha de behändiga permanentbroddarna men när det nu blev som det blev fick jag gå till plan D typ- dvs något jag verkligen inte trodde jag skulle behöva göra.

Det var bara att leta igenom varenda ställe där jag förvarar hästgrejer för att slutligen hitta mina halvrostiga broddar från 1800-talet som jag inte använt under detta århundrade.

Nu har jag behandlat dessa järnklumpar med rostlösare så det är bara att hoppas att jag får i eländet imorgon- nu när jag i alla fall har broddhål att stoppa dom i.

Dagens tömkörningspass gick i alla fall fint och imorgon tycker jag nog att den vackre kan ha gjort sig förtjänt av en vilodag.