Månadsarkiv: januari 2011

Skrivet

Lördag- väldresserad

Birgitta 12 år var tvungen att stanna bilen mitt på vägen för att ta kort på sin älskling….suck…

I morse hade Archie och jag en väldigt trevlig stund i ridhuset- om det var en självuppfyllande profetia då jag ”kände på mig” att dressyrpasset skulle gå bra eller om det var gårdagens lösgörande arbete som gav resultat låter jag vara osagt.

Vi tränar på som vanligt så jag ordar inte mer om det- det är det sedvanliga arbetet som utförs och jag försöker att få mjuka övergångar, rundare vänstergalopp (framför allt den förvända) , skolor som inte är så raka osv.

Efter hagutsläpp av alla hästar och en hel del annat stallfix som jag kan och vill ta mig tid med när jag är ledig så åkte jag och maken till Skrylle med Soya och lyckades klara oss undan regnet som kom när vi redan var hemma.

På eftermiddagen åkte jag tillbaka till stallet för att ta av Archie regntäcket som var ganska blött, borsta och mocka lite.

Nu ska jag fortsätta med en lättläst och ganska underhållande bok som jag lånat på biblioteket; Bingo Rimérs ”En flickfotografs bekännelser”.

Skrivet

Ska man sköta sig själv och skita i andra?

Härom dagen läste jag ett inlägg skrivet av en bloggkollega (http://www.aramise.bloggagratis.se/) där hon undrade:

”Men människor över i alla fall 20 år – hur orkar de hålla på och mala om varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder.”

Eftersom jag är en av dom som på min blogg ”orkar bry mig” om en hel del vad gäller andras häst-handhavande tänkte jag orda lite om hur jag själv resonerar.

Just varför någon har viss utrustning på sin häst; om det handlar om färger, modeller, pris eller märken brukar intressera mig föga: smaken är som baken och om någon vill rida med en ärtgrön vojlock och tycker att detta är jättefint (medan jag hade slängt samma vojlock i soporna) är detta helt egalt för min del.

Jag brukar inte heller kommentera min egen utrustning så som framför allt många ungdomsbloggare verkar ha dille på; en del skribenter beskriver ner till minsta ridstrumpa, mascara och linda vad både bloggaren och dess häst har på sig varje dag, var detta är inköpt och så bifogar man ”tusen” bilder på detta.

Helt ok om man har detta som intresse vilket jag alltså inte har och då jag inte anser att det tillför mitt hästägande något (att veta om någon annan ridit med gula eller blå lindor under dagen).

Däremot tycker jag att det är intressant att både kommentera och ifrågasätta andra delar av hästeriet; utfodringsrutiner, handhavandefrågor, inställning till hästens utrustning, ridfrågor osv.

Jag använder delvis min blogg till en form av diskussionsforum där det förvisso oftast är JAG som ställer frågorna men där det finns, tycker jag i alla fall, möjlighet att lära sig en hel del om hur andra gör och resonerar.

Och i detta sammanhanget är det, tycker jag intressant ”varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder.”

Om man inte bryr sig alls om hur andra gör och tycker och tänker finns risken att man stagnerar och aldrig lär sig något nytt och eventuellt bättre.

Bara för att man själv eller alla andra i ens stall alltid har gjort på ett visst sätt så behöver inte det betyda att det inte finns alternativ, kanske till och med bättre sådana?

Jag tycker att jag har lärt mig jättemycket genom min egen blogg då saker jag ifrågasatt ofta besvarats väldigt klokt och belysande av andra.

Fördelen med en blogg är ju att den kan läsas av ”hela världen” och att man då kan få svar från vitt skilda håll och inte bara i det egna stallet tex där det lätt blir att man ”gör som alla andra gör”.

Jag tycker också att en bloggläsare gav en klok kommentar härom dagen då hon menade att hon som ny hästägare ibland kan undra över saker som folk i den närmaste hästkretsen gör och att det då kan vara bra att få input från annat håll.

Om man bara gör som man själv vill och inbillar sig är bäst utan att någonsin ifrågasätta något tycker jag inte bara synd om den personen utan just om eventuella ”nybörjare” som kanske ser upp till denna person och vill göra som den i tron att detta är det bästa vilket det så klart inte alltid är eller behöver vara.

Skrivet

Hundlycka!

Härom dagen gjorde jag Soya riktigt glad!

I närheten av mitt arbete finns det en ICA Supermarket som har en kyldisk där man säljer varor med kort datum.

När jag har vägarna förbi tittar jag gärna in- ibland är det riktiga ”fynd” som säljs, som nyligen då 1 kilo köttbullar kunde köpas för 15 kronor.

Detta kunde inte ens snål-Birgitta motstå, hon som till skillnad från maken, som gladeligen kan köpa delikatess-skinka till Soya för 100 kronor kilot (han har å andra sidan ingen häst att försörja :)) tycker att Soya kan nöja sig med torrfoder, lite matrester och grisöron :).

Skrivet

Fredag- lagt hår ligger!

När jag äntrade stallet i morse kunde jag nöjt konstatera att gårdagskvällens hårtvagning och avslitning hade gett önskad effekt- manen kändes ren och låg nästan helt på rätt sida om halsen.

På eftermiddagen blev det ett dressyrpass i ridhuset som kändes helt ok- det blev mest lösgörande arbete och då framför allt i galopp.

Som synes är nu alla otäcka hårtestar borta från denna sidan av halsen.

Notera den rejäla halsen- den som den veterinär som behandlade Archie för fång så ofint men fullständigt sanningsenligt benämnde som ”späckhals” :).

Archie har alltid haft en rejäl hals, redan som mycket ung, och den lär han aldrig bli av med.

Allt hår ligger numera på denna sidan- än så länge ska tilläggas.

Skrivet

Kors i taket- en TR-ändring i min smak!

Läser glatt förvånad i senaste numret av Ridsport att något jag lobbat för sedan massor av år tillbaka nu är ett faktum enligt de nya TR-ändringarna.

Nu måste domare anges redan i propositionen, något exempelvis Kristianstad ridklubb klarat galant de typ 10 senaste åren.

Jag välkomnar alltså denna ändring även om den inte precis är livsavgörande :).

Men vad tycker NI?

Bra, dåligt, löjligt eller onödig?

Spelar det er ingen roll vem som dömer eller finns det domare som ni aldrig mer vill rida för?

Skrivet

Dagens (hund)fråga

Och nu när vi har pratat om fördel/nackdel ston vs valacker så är det väl naturligt att vi diskuterar samma sak vad gäller HUNDAR,
don´t you think :)?
 
Så frågan som lyder är:
 
Påverkade könet ditt val av hund? Om ja, på vilket sätt/ varför? Skulle du resonera annorlunda idag?
 
Själv har jag ju haft ”2 av varje”, dvs 2 han-hundar (greyhounds) och 2 tikar (schäfer + nuvarande whippet).
 
Personligen tycker jag inte att någon av hundarna har uppvisat något eventuellt köns-specifikt beteende utan de har alla varit underbara, snälla och lydiga hundar som aldrig visat några arga tendenser mot andra hundar oavsett kön eller ras.
 
Observeras ska dock att jag köpt alla hundarna i vuxen ålder så något valp-stadie har jag ingen som helst erfarenhet av.
 
När vi köpte Soya ville vi ha en whippet och min erfarenhet av vinthundar är att deras könstillhörighet inte är lika avgörande/ präglande som hos en del andra raser. Jag kan ha fel så klart men utifrån de många hanhundar jag mött i vinthundskretsar så VERKAR de inte lika benägna att bråka och slåss som andra rasers män?
 
Så även om jag FÖREDRAR tikar så skulle jag inte lika snabbt sortera bort en vinthundshane som jag skulle göra om jag plötsligt fick för mig att köpa exempelvis en rottweiler.
 
Detta är kanske bara fördomar och ”trams” från min sida men så skulle jag ha resonerat.