Månadsarkiv: januari 2011

Torsdag- hårvård på hög nivå

Idag fick Archie en vilodag men dock inte hans ägare.

Jag använde stalltiden till ett projekt jag länge retat mig på; Archies enormt tjocka och vildvuxna man som verkligen har börjat leva sitt eget liv.

Archies hårväxt skulle få en ardenner att avundas honom och exempelvis svansen skulle säkert hävda sig i vilken skönhetstävling för sådana som helst om de bara existerade. Mycket tjock, svagt självlockig och kolsvart med röd-bruna slingor- MAGNIFIK!

Manen skulle man kunna beskriva på samma vis bortsett från att det som är snyggt i rumpan inte är lika tilltalande på halsen- inte om jag får säga min mening i alla fall.

En för tjock man vill gärna vika sig åt lite alla möjliga håll och kanter och det tycker jag är fult så idag var det alltså dags att försöka åtgärda eländet.

Som vanligt resulterade dock en jättehög hår på marken främst i att jag nu har 2 blåsor på fingrarna, det som sitter kvar på halsen ser ute ut att ha krympt i motsvarande mängd.

En ytterligare försvårande omständighet var idag att manen kändes urläbbig att ta på; ”fettig” och skitig rent ut sagt och min ursäkt och förklaring till detta är att Archie inte har ”svettats ut” eller för den delen duschats på över 2 månader.

Jag har inte velat tvätta manen den senaste tiden trots att jag redan innan dagens friserande så klart har noterat dess tillstånd; att stå och blaska med vatten, om än varmt sådant i många minusgrader har inte känts lockande.

Idag (plusgrader) insåg jag dock att det inte fanns annan råd, manen gick helt enkelt inte att få ren annat än genom att schamponera den och sedan spola av med varmvatten.

Vi får väl se hur slutresultat blev imorgon när manen har torkat och håret lagt sig där det tycker att det ska ligga (inte nödvändigtvis där jag tycker- dvs allt hår på samma sida om mankammen).

Pust!

Dagens hästfråga

På tal om kastrera eller inte-diskussionen som vi hade kring hundar igår så väcktes en liten genus-fråga vad gäller HÄSTAR hos mig :):

Av erfarenhet vet jag att det finns ryttare som medvetet väljer bort ston vid hästköp, främst beroende på den potentiella risken att få tag på en lynnig hona (”pissemärr” kallar vi dom i Skåne :)).

Hingstar finns de inte så många av och en majoritet vill inte heller ha en sådan- inte heller en del inackorderingsstall.

Är en valack för de flesta det ”självklara” valet?

Jag har ju själv haft 2 ston och 2 valacker och kan nog säga att könet var av mycket underordnad betydelse då dessa djur inköptes.

Båda mina ston har varit underbara individer där brunsten gick i alla fall mig obemärkt förbi så mina egna erfarenheter är bara goda även om jag vet att andra haft långt större otur.

Jag myntade redan för väldigt många år sedan uttrycket ”ett bra sto är mycket bättre än en bra valack men ett dåligt sto är mycket sämre än en dålig valack”.

Tycker ni att det stämmer?

Om jag ska säga något generaliserande utifrån mina egna erfarenheter så tycker jag att ston ANTINGEN är mer ”laid-back” i hagen och kontakten med andra hästar eller så riktiga sur-muppar som andra hästar knappt får titta på utan att öron ska läggas bakåt och bakben ska riskera att komma flygande.

Ston verkar inte så mycket för att ”leka” som valacker som jag ofta tycker är ”flabbiga” (skånskt uttryck det med??).

Valackerna vill ofta stå och pilla med allt; hagmaterialet, de andra hästarna i hagen och deras grimmor och täcken- ett barnsligt beteende som ston inte alls lika ofta verkar vilja nedlåta sig till.

Om jag idag skulle köpa en ny häst skulle jag nog helst se att det var en valack ändå- har man haft ”tur” med 2 ston finns ju risken att det blir ”tredje gången gillt”.

Och skulle jag köpa ett sto skulle jag helst på något vis försöka försäkra mig om att det inte är pissemärrs-varianten, hur man nu skulle kunna ta reda på det? Möjligen om man köpte en vuxen häst som folk kände till och ”kunde gå i god för”?

Hur har ni resonerat när ni köpte er häst?

Var könet ett medvetet val eller avgjorde slumpen? Skulle ni resonera annorlunda idag?

Ännu ett tips på snösulor!

Ni har tidigare fått tips på olika sätt att snö och is-säkra era hästar och eftersom vintern tycks långt ifrån på upphällningen kommer är ännu ett snösule-tips.

Utan att ha provat dessa sulor eller ens sett dom irl skulle jag spontant säga att fördelen är att man själv kan sätta på dessa sulor- enligt bilderna på hemsidan väldigt enkelt dessutom.

Nackdelen tror jag är baksidan av detta mynt- lika lätt som man sätter på något brukar det ramla av men detta är alltså bara en gissning från min sida.

Priset är väl inte det billigaste, 250:– + frakt men visst- sitter de som berget så är det ju väl investerade pengar och någon hovslagare behöver inte blandas in.

Någon som har provat och kan säga bu eller bä?

http://www.joursulan.se/

Onsdag- på rutin

Inget nytt under solen idag- det mesta har gått sin gilla gång.

Red ett normalt dressyrpass i ridhuset med de sedvanliga övningarna, skolor, vanlig och förvänd galopp, övergångar osv.

Nu sitter jag i bilen på väg till Skrylle där resten av familjen ska rastas!

Har flera inlägg på gång så det blir nog en del att läsa de kommande dagarna.

Tack till er som skickar olika bidrag och frågor- alltid lika uppskattat!

Den kärnfriska hästen: myt eller verklighet?

Ibland när man läser saluannonser gällande hästar kan man läsa ”har aldrig varit sjuk eller skadad” eller ”har aldrig varit halt”.

För mig är det så att när min egen häst är skadad/ halt så känns det så förfärligt och lite som ”varför ska detta drabba just MIG (snarare sagt min häst)” och som om man var tämligen ensam om att ha denna ”otur”, gång på gång dessutom.

När jag började fundera närmare på detta och gå igenom olika hästar jag känner till, exempelvis de som står på ”min” egen anläggning kom jag fram till att det faktiskt i princip inte är EN ENDA häst som jag kan säga ”aldrig har varit halt eller skadad” om- snarare tvärtom.

Det är så gott som var och varannan dag som någon häst skadas/ blir halt på olika vis, oftast är det något mycket snabbt övergående och hagrelaterat (feltramp, snubbling, halkning, sträckning) men det har också varit hältor som tagit sin tid att läka.

Hästar får hosta, mugg, kolik, blir sparkade och bitna, trampar sig själva, slår i hinder eller andra hårda föremål osv osv….

De som enligt min erfarenhet kommer lindrigast undan, dvs som mest sällan är halta/ skadade är ponnys och jag vet inte om det beror på att de är i grunden tåligare/ sundare eller om deras oftast yngre ryttare inte är lika vakna för mindre blessyrer? Eller är det kanske en kombination?

Hur som helst vill jag nog påstå att den häst som aldrig varit halt eller på något sätt skadad i princip INTE EXISTERAR i sinnevärden- ägaren kanske TROR att det förhåller sig på detta vis men har snarare låtit sig luras av sin egen okunskap.

Sedan är det givetvis skillnad på skada och skada och hälta och hälta- ett sår kan läka på 2 dagar och en hälta kan i värsta fall bestå i ett halvår eller mer men som sagt; jag tror att i varje fall 95 % av alla hästar BLIR halta och/ eller skadade/ sjuka någon gång.

Så den där annonsformuleringen ska man nog ta med en stor nypa salt och kanske mer tolka som att hästen i fråga inte är mer skadebenägen än ”gemene häst” än något annat :).

Dagens (hund)fråga

Härom dagen fick jag en intressant fråga av en bloggläsare som själv har hund och denna undrade om jag har funderat på att kastrera Soya.
 
Läsaren hade gjort detta med sin fullt friska hund och var mycket nöjd över detta beslut och jag frågar därför den samlade läsekretsen:
 
Ska man kastrera tikar ”bara” för att slippa löp och eventuella framtida sjukdomar? Ser ni några risker, har ni bra eller dåliga erfarenheter?  

Tisdag- (för) hård snö

Idag fick jag revidera planen att snölongera Archie- när jag inspekterade snön kunde jag konstatera att den var så hård att jag knappt kunde trampa igenom den- resultatet av regn som fallit och sedan frusit i snön antar jag.

Hur som helst vågade jag inte longera på så ogenomträngligt underlag så vi tillbringade en god stund i ridhuset i stället.

Började med att trava över 4 höga cavalettin och arbetade därefter ganska mycket i galopp.

Jag varierade mellan mycket små volter i samlad galopp och stora dito i ökad galopp och tyckte att jag fick till det riktigt bra.

Traven var inte alls lika flott som när vi varit i den djupa snön men det tyckte jag i ärlighetens namn inte var så konstigt (bara lite nedslående :)).

Själv har jag motionerat mig i Skrylle- väldigt halt var det trots att spåret var sandat så det gällde att se sig för.

Läste idag att halkolyckor är otroligt vanliga just nu och den statistiken vill jag inte bygga på.

Bra köp! (till stallapoteket)

Av tidigare flertalet tips på bra/ billiga produkter man kan köpa på LIDL kanske ni har förstått att jag håller ett litet öga på deras reklamblad som dimper ner i min brevlåda en gång i veckan.

Jag har bland annat köpt termostövlar, joggingskor, ridtrosor (bästa hittills) och flexikoppel där och en hel del annat smått och gott.

Denna veckan vill jag tipsa om hur ni kan fylla på ert stall-apotek eller det ni har hemma: