”Incidenten” med det imiterade fårskinnet och min egen ”ursäkt” att säljaren kanske faktiskt själv trodde att fårskinnet var äkta fick mig att med ett skratt minnas en annan person som trodde att han sålde något helt annat än vad han gjorde.
När jag skulle köpa mitt första hästsläp, det vill säga på medeltiden eller mer exakt för snart 25 år sedan såg jag en annons i tidningen om att ett ”släp” var till salu.
Jag ringde och en man av utländsk härkomst svarade.
Eftersom det var lite si och så med svensk-kunskaperna frågade jag flera gånger om släpet var ett ”hästsläp”, ”som man kunde köra en häst i” och fick jakande svar.
Ja…resten kan ni ju gissa….
I ett garage på Rosengård (tack och lov typ 2 kilometer från där jag själv bodde) stod ett helt vanligt flak-släp.
Visst kunde man köra en häst på det, i alla fall om det rörde sig om
a) en död, dvs LIGGANDE häst eller
b) en minishettis/ falabella med extremt bra balans!
Ha ha ja min föredetta ringde på en sulky som han ville överaska mig med och det visade sig vara en barnvagn.
Mimmi:
Ha ha!
När jag bodde i Stockholm bad jag min mamma plocka upp ”två par guldskor” i travbutiken hemma eftersom de var så svåra att få tag på i Stockholm. Hon ringde från butiken och var upprörd: Han försöker ge mig hästskor!