Häromdagen slirade jag till lite på en gata i Malmö- inte för att det var varken halt eller för att jag var berusad 🙂 utan av den ”enkla” anledningen att jag råkade få syn på en whippet och då tittade jag till lite för länge!
Eftersom man så sällan ser denna ras ”bara sådär” hajar i alla fall jag alltid till och jag tror aldrig att jag bara hade kunnat gå förbi en whippet utan att tilltala ägaren.
Och är det inte så vi människor, eller de flesta av oss i alla fall, fungerar; vi vill gärna tillhöra eller i alla fall känna samhörighet med en grupp likasinnade?
Sedan kan detta ”likasinnade” vara så otroligt mycket; ens yrke, hobby, sexuella preferens, vilken bil man kör osv osv.
Titta bara på internet!
Jag kan fortfarande fascineras att det finns diskussionsforum för banne mig i princip vad som helst; BMW-ägare, chihuahua-fantaster, trädgårdsintresserade- ja, listan är ändlös.
På den tiden jag åkte buss i Malmö noterade jag att ALLA busschaufförer ALLTID hälsade på sina kollegor när de möttes i trafiken och det kan bli ganska många ”hejanden” per dag.
Motorcyklister gör likadant på vägarna och i alla fall vi vinthundsägare stannar alltid för att prata med andra med vinthund – även om vi aldrig sett dom förut, det är min erfarenhet i alla fall.
Fast hästägare brukar inte bete sig så intresserat av den egna gruppen när jag tänker efter :).
Vi varken hejar på varandra när vi möts med transporterna på vägarna 🙂 eller stannar upp för att prata med någon som kommer ridande, eller?
Nä det ligger nog nåt i det och jag skulle kunna tänka mig att det har att göra med konkurrans?? Vi tävlar ofta MOT varandra och då KAN det bli så…..men det är bara en spekulation från mig.
Sofia:
Ja, så skulle det mycket väl kunna vara.
Jag tycker att jag har sett rätt mycket missunnsamhet bland tävlande ryttare i både hoppning och dressyr.
Just detta har fascinerat mig sedan vi köpte vår häst för snart 2 år sedan.. När vi red på ridskola fanns där en liten(med betoning på liten) sammanhållning inom den gruppen man red i, men i övrigt hörde vi mycket skitsnack om de andra grupperna..
När sedan egna hästen var inhandlad (vi stod på ridskolan då) dök det upp MASSOR med skitsnack, Om alla andra som stod där med sina hästar. jag vill verkligen inte veta vad som sades om oss.. Vi har nu flyttat hästen och vill påstå att där vi står nu hörs nästan inget sådant snack alls vilket är superskönt. MEN min man har börjat tävla vår häst i hoppning och jag tycker verkligen det är urtråkigt när man som nya ryttare kommer till en tävlingsplats, OM man skulle fråga någon ryttare någonting ser det ut som om man kommer från yttre rymden. Jag tycker det ligger en aggressiv stämning över hela tävlingsplatsen, inget support från läktare när det är ekipage man inte känner osv osv.. jag har tävlat i andra sporter men aldrig upplevt något liknande som jag ser på en hopptävling. Jag tycker det är så tråkigt så jag drar mig för att börja tävla.. Suck! Har det alltid varit så här?? Eller är jag bara ”nybörjar”-känslig? Ni som varit med ett tag kanske vet??
Om man inte känner andra som tävlar och inte har med sig en egen liten ”fan club” kan jag nog tänka mig att det kanske kan upplevas som tråkigt att tävla.
Man brukar sällan approachas av medtävlare man inte känner.
Själv har jag tävlat så länge att det inte stör mig att vara ensam och dessutom brukar jag alltid känna någon/ många på alla tävlingsplatser= alltid någon att fördriva dödtid med :).