Om framridningssäkerhet

Nu för tiden verkar det väldigt inne att ha ett säkerhetstänkande vad gäller hästar och ridning och i denna anda tänkte jag föreslå något som har med våra framridningar att göra när vi tävlar- både i hoppning och dressyr.Mitt förslag är helt enkelt att endast ridande ekipage tillåts på framridningen, ingenting annat.

Inga tränare som står och trycker i hörnorna eller gapar så att alla hör, inga småtjejer som dignar under tyngden av trettioelva täcken och inga förälskade ynglingar som fått i uppdrag att leda omkring på kärlekens häst medan hon själv springer och startanmäler/ är på toa/ fixar till hårnätet.

Inte heller pappa Ragnar som provfilmar med sin nyinköpta videokamera, nyförlösta Ulla som dragit med sig barnvagnen för att titta när kompisen tävlar, Karin med de 3-åriga tvillingarna som klättrar på sargen eller Astrid vars hund hoppar mot allt och alla, skäller och morrar om vartannat och är allmänt störande.

Do you get my point?

Så klart ska alla dessa få titta på tävlingen så mycket de bara vill/ tvingats till 🙂 men på framridningen tycker jag alltså inte att de hör hemma.

Det är trångt nog som det är ibland och som sagt; man måste också tänka på säkerheten.

Hade alla alltid haft med sig andra ”hästmänniskor” som medhjälpare hade det kanske inte varit lika farligt men jag tycker att man lika ofta ser folk som vanligtvis aldrig är i närheten av en häst som plötsligt ska hjälpa till att linda av hästben, bära täcken, ta ryttarens jacka och på framhoppningarna hjälpa till med det farligaste av allt; ändra på hinderna.

Jag vet inte hur många gånger jag sett ”förälskade män” gå runt och leda sina flickvänners hästar- karlar som så här i nyförälskelsestadiet spelar eller faktiskt ÄR (innan de hunnit tröttna) intresserade av tjejens sport och vill vara delaktiga men samtidigt är totalt okunniga.

När de går omkring med hästen i släptåg (eller hästen går med dom ibland) utgör de inte bara ett störningsmoment utan kan också orsaka större eller mindre tillbud.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men nöjer mig med att dra en parallell från jobbet.

I mina arbetsuppgifter ingår bland annat att ha ansvar för ett hyreshus där alla boende är mina klienter.

Jag har där självsvådligt fattat beslut om att cyklar inte får parkeras utanför fastigheten och försöker alltid förklara för de boende anledningen till detta.

Dels är det så att det finns 2 stora, låsbara cykelrum i fastigheten och dels finns det många meter cykelställ på baksidan av huset (gården) där tanken är att man ska ställa cyklarna.

Jag brukar också säga att det i huset finns minst 50 cyklar och hur skulle de se ut om ALLA fick för sig att ställa cyklarna framför entrén?

Så klart skulle framkomligheten bli noll, man skulle inte kunna snöskotta på vintern, städa trottoaren osv.

Och jag säger samma sak om framridningarna!

Hur skulle det se ut om alla vi som red där hade med oss en tränare som högt kommenterade varje rörelse vi tog? Kanske skulle detta inte påverka just säkerheten men nog tusan skulle det upplevas som störande?

Och om alla tog med sig var sin hästskötare som skulle linda av 4 ben, plocka av ett par boots, 2 täcken, jacka, överdragsbyxor osv?

Skulle inte framridningen bli lite väl överbefolkad då, full av all möjlig utrustning dessutom och i förlängningen kunna utgöra en risk för ”incidenter”?

Tack och lov ser man numera mycket sällan oskicket att longera hästar på tävlingsplatsen; tänk om alla skulle få för sig att göra DET?

Nej, rasta hästen innan du kommer till tävlingsplatsen eller gör det långt bort från alla andra- det är min bestämda uppfattning.

Så, mitt förslag för att öka säkerheten, skapa rättvisa och slippa dividera om vem som får göra ditten och datten är helt enkelt precis som jag skrev i början;

Endast ridande ekipage på framridningen och allt annat får skötas på andra platser (lämpligast vid den egna transporten faktiskt).

Vad gäller framhoppning skulle det endast vara tillåtet med 1-2 hinderfunktionärer som skulle höja/ sänka dessa- alla andra gående/ stående fick stå utanför framhoppningen, basta!

Och kan man inte tillhandahålla 1-2 personer för detta ändamål; tja- då är man inte tillräckligt lämplig att hålla en säker tävling helt enkelt.

Nå…vad tror ni? Fantasi eller verklighet?

Själv har jag redan sett små steg i denna riktning hos vissa arrangörer så jag personligen gissar på det sistnämnda- kommer jag att ha fel tro?

6 kommentarer Skriv kommentar

  1. Minstral

    Håller helt med! Personligen blir jag totalt knäpp på de som har tränare med som kör en sorts lektion på framridningen, känns som om det är lite sent. Eller de som tvunget ska typ rida igenom hela programmet och bara mejar ner allt och alla.

    Svara
  2. Prick

    Jag tycker nog att det blivit bättre. I takt med att många byggt till/ut har också framridningen fått mer plats vilket förstås gynnar alla . I mina trakter hålls det hårt på max-antalet och jag har aldrig hört någon knorra över det. En dålig/rörig framridningsbana är ofta liten (FÖR liten). Kanske det skulle finnas rekommendationer om vilka mått framridning/framhoppning ska ha (eller finns det redan?)

    Håller med om oskicket med att hålla lektion det sista som görs innan start. Vanligt tycker jag bland ridskoleekipagen som är ute och tävlar. De VET liksom inte hur man ska rida fram och blir stressade av att inte få instruktioner. En lektion i framridning borde vara obligatoriskt för ridskoleryttaren som vill tävla. =)

    Svara
  3. Trasselkvast

    Åh, jag ÖNSKAR att det vore så att endast banpersonal tilläts på framhoppningen, och var de enda som fick höja/sänka hinder…

    Svara
  4. Cecilia

    Det är ENORM skillnad på ponny och hästtävlingar. Helt livsfarligt på vissa ponnytävlingar skulle jag vilja säga. När vi var på Kullabygden hade dom spärrat av ridhuset så man hade en ytterst liten bit att hoppa fram på och så alla människor som sprang omkring, som inte borde vara där enligt mig. Slutade oxå med att två ponnyer krockade-obehagligt.
    Härom veckan var vi med Pernilla Folkstrand när hon tävlade och SÅ lugnt det var på framhoppningen! 🙂

    Svara
  5. Birgittas hästsida

    Cecilia:
     
    Nu har jag ingen större erfarenhet av varken ponny eller storhästtävlingar på senare år men är det inte också så att det är skillnad mellan nivån på tävlingen- dvs ju lägre nivå (klubb/ lokal) desto fler ”yr-mössor” som härjar?
    Länger fram i karriären har man kanske både som ryttare och medhjälpare lärt sig hur det går till på ett bättre och säkrare sätt?  

    Svara
  6. Cecilia

    Tvärtom faktiskt när det gäller vår klubb! Vi har jättebra säkerhet på ridskolan. Ponnytävlingar både lokala och regionala är ibland katastrofala!

    Svara

Skriv en kommentar till Cecilia

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>