Brukar ni också skratta/ förundras över era drömmar, eller ni kanske tillhör kategorin som inte kommer ihåg dom efteråt?
Själv drömmer jag mycket, minns det mesta och brukar också kunna härleda en dröm, dvs förstå eller i vart fall ana varför jag drömt som jag drömt.
Det kan ofta handla om sådant som har hänt, som jag tror, vill eller fruktar ska hända.
Har jag varit på en fest eller haft folk hemma precis innan jag går och lägger mig kan festen ofta fortsätta i drömmen liksom sådant vi pratat om.
Natten efter helgens tävling drömde jag om Archie och det var en komisk dröm kan ni tro!
Jag drömde att jag skulle åka stadsbuss med honom (!) enbart iförd grimma dessutom. Jag hade alltså inte ens ett grimskaft utan höll i grimman och detta var det som jag upplevde som besvärligast.
När vi skulle kliva på bussen undrade jag flera saker:
Skulle chauffören reagera på att jag kom med en häst? Det gjorde hon inte.
Vad skulle det kosta att åka med en häst? Archie fick åka gratis och jag betalde 20 kronor för min biljett.
Skulle bussen kränga under Archies tyngd eller rent av bli överbelastad? Svar: NEJ.
Vi gick bort och ställde oss mitt i bussen, där man vanligtvis står med barnvagnar och jag bad en intillsittande person med en stor, svart hund att hålla i denna så att den inte skulle nafsa efter Archie.
Där tog drömmen slut men gud vet hur den hade kunnat sluta?
Vad tror ni Freud skulle säga om detta?
Åka buss= åka till tävling är väl det närmaste förklaring jag själv kan komma :).
