Tänk så mycket lättare allting blir ”bara” det blir ljusare på morgnar och kvällar och gärna dessutom lite varmare.
Jag är verkligen inte den enda till att påpeka detta och det är ju inte så konstigt heller.
Plötsligt känns det som om man har fått flera ”extra” timmar per dygn till sitt förfogande och det tilltagande ljuset gör att i alla fall jag också VILL göra mer.
Att snubbla omkring utomhus i kompakt mörker med en lös, svart hund som man knappt kan skönja lockar inte, inte heller att rida ut i samma mörker och riskera att hästen antingen gör sig illa på något som den inte ser eller blir påkörd av en bil om man tvunget måste ut på vägarna.
Nu kan jag tack och lov sedan flera veckor tillbaka rida lite senare på eftermiddagen och idag blev det också premiärtur på morgonen!
Ridturen inleddes med lite hoppning i ridhuset där hinderna tack och lov stod kvar sedan gårdagen.
Jag hade aldrig orkat plocka fram denna mängd men det var en trevlig serie som jag hoppade 5 eller 6 gånger.
Serien började med 3 studshinder efter varandra och därefter följde 2 räcken med 1 galoppsprång mellan båda för att avslutas med en oxer till vilken det var 2 galoppsprång.
Således 6 hinder/ språng i följd så det gällde att komma rätt på vilket vi gjorde alla gångerna så därefter nöjde jag mig och skrittade ut en halvtimme i stället.
Som så ofta (känns det som i alla fall) hände det något som var lite ”typiskt mig” under ridpasset men om detta tänkte jag hålla er ovetande ett tag till och berätta mer i ett separat inlägg, kanske till helgen.
