Som jag har berättat om tidigare har jag flera gånger de senaste månaderna läst om inte bara whippets utan även andra hundar som sprungit bort och ibland varit borta i flera dagar innan de slutligen hittats och fångats in.
Vad jag inte hade en aning om och som var väldigt intressant att läsa i bifogad länk var att det tydligen kan gå otroligt snabbt för även den tamaste hund att bli förvildad.
Det tror jag inte att man tänker på som varken gemene man eller hundägare men det förklarar också varför det ibland har tagit sådan TID innan hunden har kommit tillrätta.
Mycket intressant artikel!
Min första hund var en jakthund som blev borta över natten ibland vid jakt, men dock aldrig så länge att han blev förvildad tack och lov. Då tyckte jag att det var rätt normalt och var aldrig särskilt orolig.
Hade mina sällskapshundar varit borta så mycket som en kvart så hade jag nog brutit ihop av oro! Numer hade jag aldrig fixat att ha jakthundar heller då två av hundarna jag växte upp med (bl a min första egna hund) dog i samband med jakt.
Har en kompis som säger det om sin ena hund, att om han rymde och blev borta över natten så hade han nog varit helt vild sen, men jag hade ingen aning om att det var så allmängiltigt för hundar. Nu är det ju ingen forskning som presenteras direkt så det kan nog skilja en hel del, kanske delvis beroende på hur tät kontakt man har med hunden innan den försvinner och vilken ras den är av (skillnad på jakthund i hundgård och med starka jaktinstinkter och en vallhund som man tränar lydnad ex. med kan jag tänka mig).
Hille:
Jag instämmer. Hade Soya varit borta en kvart hade jag också dött av oro så en hel natt hade jag givetvis inte överlevt.
Får jag vara så nyfiken och fråga HUR/ av vad dina hundar dog under jakt?
Det var på den tiden vi hade drivande jakthundar som ju jobbar väldigt självständigt, nu har pappa älghundar (ställande) istället, men olyckor kan såklart hända dem också fast hans äldsta hund är tio år i år.
Vår ena stövare blev ihjälkörd under jakt bara ca 3 år gammal och min lilla drever som blev runt 8 år blev uppäten av vargar.
Faktiskt så har ingen av de hundar vi haft i familjen under min uppväxt (3st) eller någon av mina egna tidigare hundar (2st) blivit ens nio år gamla så man får verkligen hoppas på bättre tur med mina två nuvarande hundar, de får bli riktigt gamla!! De tidigare har alla ”gått åt” av olika orsaker också så man blir ju minst sagt nojig… Min förra hund fick en allvarlig hjärtsjukdom och gick från kärnfrisk till död på några månader, bara 7år gammal.
Uppäten av vargar?!?! Men herregud så hemskt!!!!
Ja, det var en rejäl chock. Det var längesen nu (14 år sen eller nåt sånt) så det var inte alls så vanligt med vargar som det är idag, då var det väldigt ovanligt att se varg även i Värmland. Ingen hund hade dödats i närheten av det området tidigare, detta var precis i början av jaktsäsongen. Det drog igång en väldigt hätsk vargdebatt i Värmland och delvis resten av landet så det blev väldigt jobbigt allting, kändes mest overkligt. Dock släppte jägarna i området sina hundar ändå och bara det året dog 3-4 hundar till där, enstaka vargar kan specialisera på att döda drivande jakthundar.
Ruff hade pejlhalsband på sig, annars hade han aldrig hittats (låg inne i ett område med tät gransly) så man får vara glad för det, hade varit ännu värre att aldrig få veta hur han dött. Men det tog tid att komma över.
Jag blir verkligen berörd av din berättelse Hille.
Och jag håller med om att det var en himla tur i oturen att ni hittade hunden och fick visshet.
Nära där jag bor försvann en hund (valp/unghund) förra vintern. Den rusade ut ur trädgården och har så vitt jag vet aldrig hittats.
Hade jag varit ägare hade jag nog grubblat resten av livet.
Tur i oturen var hunden av en extremt ovanlig ras (såg lite ut som en dvärgcollie men hade en annan färg) så hade någon stulit den hade omgivningen nog reagerat (ägarna annonserade i Sydsvenskan bl.a., körde runt och frågade folk, letade osv).
Jag gissar att hunden frös ihjäl och/ eller blev uppäten av en räv tex- detta var som sagt en unghund.