Skrivet
Hihi…en liten illustration på varför det är bra med DRÄNERING.
Just denna väldigt stora ridbana är flera månader varje år helt obrukbar- när det regnar mycket täcks ca 90 % av ytan av vatten och när vatten fryser…tja…då ser det ut så här.
Fast man hade kanske kunnat satsa på att hyra ut marken som skridskobana?
Skrivet
Jag kan väl ha varit kanske 12 år gammal och jag och en skolkamrat hade sett ett anslag i den lokala Konsumaffären där man sökte någon som ville passa en liten hund.
Jag och kamraten begav oss till angiven adress men se- där var det ingen som öppnade när vi ringde på.
Vi stod länge och väl i trapphuset och hoppades att någon skulle komma men icke.
Nästa dag återkom vi och hade då större tur- eller kanske inte?
När vi ringde på öppnade nämligen en bedagad äldre karl endast iförd sjaviga kalsonger och surprise, surprise….det fanns ingen hund hemma.
Kanske ska jag tacka höger makten för att vi aldrig beträdde lägenheten, vi var turligt nog misstänksamma och fick väldigt snabbt eld under fötterna och därmed var denna historia slut för vår del.
Inte vet jag om den annonserade hade några onda avsikter eller ej men det känns än idag skönt at vi inte stanade kvar för att ta reda på vilket.
Skrivet
Idag har Archie haft en ”riktig” vilodag, dvs inte ens behövt skritta omkring med undertecknad 🙂 utan bara gått i hagen och det uppskattade han förhoppningsvis.
Jag blev för några dagar sedan tillfrågad om jag ville rida för en dressyrdomare som kommer till vår anläggning och har träningar en gång i månaden (ett återbud hade dykt upp- därav frågan) men eftersom jag redan hade bestämt träning med NN igår så ville jag inte träna 2 dagar i rad.
Annars är det inte fel med lite ny input även om jag inte vet något alls om denna tränare mer än att hon är domare vilket jag personligen tycker är en extra bonus för en tränare att vara.
Skrivet
Annonsen i gårdagens blogg om mannen som åtog sig hundpassaruppdrag fick mig att minnas hur jag i min ungdom ägnade mig åt just denna syssla och jag har en del roliga minnen från denna tid som jag tänkte berätta om i 3 inlägg framöver.
Jag var över huvud taget ett väldigt driftigt barn och sedermera ungdom och jag misstänker att detta är skälet till att jag idag tycker att många ungdomar är både lata och bortskämda.
Förmodligen brås man väl ibland/ ofta på sina närmaste när det gäller exempelvis ”driftighet” och jag behöver bara titta på min pappa och hur han framlevt sina dagar för att förstå varifrån detta ”driv” hos mig själv härstammmar från.
Sedan har mina föräldrar aldrig någonsin krävt eller ens uppmanat mig att vara driftig på olika vis utan det har varit helt naturligt för mig och något jag själv velat.
Jag har alltid haft högsta betyg i skolan tex, har alltid gjort mitt bästa och aldrig skolkat eller på annat sätt misskött studierna.
Vad gäller fickpengar har jag ända sedan jag var liten ”jobbat” på olika vis- det började med att jag sålde maj-blommor och lotter varefter det blev jultidningar och utdelning av reklam och så då hundpassningen :).
När jag tänker tillbaka var det sällan lättförtjänta pengar men med facit i hand är jag glad att ha gjort denna erfarenhet och att jag inte fick allting serverat.
Jag har även haft diverse extrajobb och sommarjobb under både min studietid och låååångt efter att jag fick arbete som socialsekreterare och detta har både gjort att jag har kunnat unna mig en hel del men också att jag både förstår pengars värde och skulle kunna klara mig med mycket små medel om jag hade varit tvungen.
Ett av mina första riktiga arbeten var med städning eller lokalvård som det så fint heter och detta utfördes 2 gånger i veckan, på morgonen innan det var dags att bege sig till skolan (gymnasiet).
Därefter följde arbete inom hemtjänsten och vården, på ett foto-företag där jag framkallade filmer dagarna i ända (där fick man se det mesta må ni tro….) samt på Samfoods fabrik där jag packade bacon i ett fryshus.
Det sistnämnda arbetet var nog det mest själsdödande av dom alla- monotont, tråkigt, bullrig och kallt- jag räknade dagarna tills detta sommarjobb skulle ta slut.
På hästfronten har jag drivit cafeteria i flera år (på ridskolan) och detta arbete var oftast både roligt och lönande men dock inget jag exemplevis skulle vilja ägna mig åt idag- det skedde på kvällstid och stal nästan all fritid.
Slutligen har jag jobbat hur mycket extra som helst på ridskolan, både med lokalvård och diverse ”tjänster” (kört lektionshästar till bete, djursjukhus och allt möjligt annat) samt framför allt med stallskötsel.
Jag vet inte hur många hundratusentals halmbalar jag slängt ner från loftet i mina dagar, hur många boxar jag mockat och hur många hästar jag utfodrat.
Ett många gånger slitigt och tungt arbete men om inte annat har det bidragit till mina kunskaper om hästar på olika vis och gjort att jag känner mig säker i de flesta situationer och har förmåga att läsa av djuren.
Ja, som sagt…det har blivit en hel del arbeten genom åren och jag minns hur en klient, på den tiden jag arbetade med ekonomiskt bistånd (”socialbidrag”) sade lite raljerande till mig:
”Ja, ja…det är lätt för dig att sitta där på din fina stol och ha åsikter. Du vet inte hur det är…..” och då tänkte jag att det är precis det jag vet; dvs hur det kan vara att behöva snåla och gneta samt jobba med sådant man egentligen inte vill för att kunna ha det man vill- i mitt fall ett penga-slukande hästintresse.
Skrivet
Brukar ni ha någon form av plan eller schema för er ridning?
Med plan menar jag att ni redan INNAN ridpasset vet vad ni ska göra under detta och/ eller rent av vet dagar i förväg vad ni ska ägna de kommande dagarna åt.
Om ni har en plan; hur är denna utformad och varför ser den ut som den gör?
Eftersom jag alltid har planerat i princip allt i mitt liv (tråkigt sätt att leva enligt vissa- tryggt och bra enligt mig) planerar jag givetvis ridningen också.
Jag sitter aldrig upp på hästen utan att ha en i alla fall ÖVERGRIPANDE TANKE om vad dagens pass ska ”gå ut på”- sedan kan denna plan revideras något under passets gång utifrån hur hästen känns och hur bra/ dåligt det planerade utförs.
Jag rider i princip aldrig kortare pass än 50-60 minuter (från det att jag sitter upp tills jag hoppar av) i ridhus och gärna upp till 90 minuter eller längre om jag rider ut.
Jag har alltid haft lugna hästar som dessutom oftast gått ensamma i mycket små hagar under begränsad tid (aldrig mer än totalt 8-10 timmar/dag) vilket innebär att ridningen i princip är den enda gången hästen ”rör på sig” ordentligt och därför vill jag gärna ta i alla fall en timme i anspråk till denna.
Hade jag haft hästen i stora kuperade hagar, med sällskap och ute i kanske 12-14 timmar om dagen hade jag inte varit lika ”fixerad” vid den uppsuttna motionen men jag har alltså aldrig haft häst på detta vis.
Visst kan man anstränga en häst oerhört även på typ 20-30 minuters ridning men jag är inte på den nivån än och de rörelser jag utför är inte att betrakta som något som gör hästen dallrig av mjölksyra efteråt precis.
Även om jag en del pass vill avbryta ridningen tidigare än jag tänkt mig- oftast för att belöna hästen- så väljer jag då i stället att skritta/ leda hästen extra länge och inte bara slänga in den i boxen efter en halvtimme i sadeln- det är för lite motion enligt mitt sätt att se det och med beaktande av det jag skrev om hur mina hästar beter sig i hagen.
Liksom jag har en övergripande tanke om hur mina pass ska se ut har jag också alltid en plan för i alla fall de närmaste 3-4 dagarna (ibland längre) och den följer jag.
Planen försöker jag lägga upp utifrån mina mål med hästen (i Archies fall utifrån de dressyrklasser jag planerar att starta) och för att arbetet ska bli så omväxande och fysiskt och psykiskt givande som möjligt.
Enligt min erfarenhet är det för de flesta normalbegåvade hästar bäst om de rids just utifrån en plan; i alla fall om man vill uppnå vissa önskvärda (tävlings)resultat med dom- om man bara tar dagen som den kommer och rider lite ”hipp som happ” brukar det sällan räcka för att just få den prestation man önskar (det kanske man inte får ändå men då vet man i alla fall att man har gjort vad man har kunnat).
Skrivet
Jag måste säga att jag är lika…hmm….förundrad över hur annonsören valt att illustrera sin annons som Hille som skickat den till mig:
Skrivet
Idag har jag äntligen tränat för NN igen och det var såååå roligt!
Så som det kändes idag skulle jag önska att det alltid var när man rider; Archie kändes spänstig och fin och jag kunde rida utan att bli trött och med en glad och härlig känsla under hela passet.
Eftersom NN inte sett oss på ett tag nu ville hon gärna sitta upp och ”känna på” Archie och det tyckte jag var jättebra.
När NN satt i sadeln kunde jag bla konstatera att det inte är något fel alls på Archies hull, han såg tvärtom hur flott och elegant ut som helst. Jag får ibland för mig att han är lite för tjock vilket jag får skylla vår smala stallgång för :), Archie ser så stor ut där han står.
NN tyckte att Archie kändes loss och mjuk och att vi hade arbetat på bra under hennes bortavaro- kul!
Själv var jag som sagt också nöjd och längtar redan till nästa träning!
Senaste kommentarer