Månadsarkiv: mars 2011

Skrivet

Ett mysterium (eller fem)

Häromdagen, under en långpromenad med Soya gjorde jag en väldigt intressant observation.

Både framför och bakom skylten som ni ser på bilden ovan såg jag nämligen mängder med hovspår och dessa fortsatte säkert 300 meter efter skylten som oomtvistligt förbjuder ridning på den väg som följer efter skylten. Om man inte har annat, viktigare, att grunna på kan man ju fråga sig följande:

1. VARFÖR rider man just där en skylt uttryckligen förbjuder en att göra det och då det finns likvärdiga vägar som man FÅR rida på precis i anslutning?

2. Vad är det för mening att rida in på en väg som ca 300 meter längre fram slutar i en ”återvändssväng” så att man MÅSTE rida samma väg tillbaka?

3. Är det kanske så att man inte alls har RIDIT på vägen utan GÅTT med hästen och tolkat skylten som att det är ok att promenera till fots med hästen men inte att sitta på densamma?

4. Hur i hela fridens namn har man ens lyckats ta sig förbi avspärringarna? Hur jag än tittade kunde jag inte hitta något ”kryphål” tillräckligt ens för den smalaste lilla ponny så då måste jag helt enkelt fråga mig:

5. Använder man avspärringsbommen som någon form av fast hinder som man hopptränar över?

Skrivet

Måndag- vi går ut hårt :)

Ingen mjukstart på veckan utan jag inledde den snarare med ett stenhårt dressyrpass i ottan.
 
Skämt å sido- stenhårt var det inte men ett dressyrpass blev det och detta under NN:s överinseende.
 
Trevligt som vanligt och det skulle vara sååå kul om Archie kunde få talförmåga i alla fall för någon minut så att man kunde fråga honom vad HAN tycker, ha ha.
 
För jag inbillar mig att han också uppskattar träningarna och känner sig ganska duktig eller så är det bara ett önsketänkande från min sida? Förhoppningsvis INTE för vi har planerat in ytterligare ett pass under veckan.    

Nu står gossen och kontemplerar i hagen, i alla fall en stund till så vida Karin, Alfrescos ägare inte glömmer bort att ta in dom för då blir det en lååång natt misstänker jag :).

Skrivet

Veckan som gått

Veckans väder: var mestadels soligt med flera plusgrader och det tackar vi för. När maken skickade bilder från Åre (som fortfarande är så snötäckt som något bara kan bli) kändes det nästan lite overkligt och samtidigt verkligen inget som jag längtade efter.

Veckans hiss: träningarna för NN som jag ser fram emot som en liten barnunge. Jättekul så länge det varar och eftersom jag faktiskt upplever att det inte bara är ”allmänt kul” utan faktiskt gör att det går framåt med mig och Archie som ekipage. Och roligt eller ej så är ju det det viktigaste- kul kan man ha på andra sätt också :).

Veckans diss: köpet av det värdelösa hackamoret på My One och det av flera olika anledningar. Dels givetvis för att det kunde ha hänt en olycka när jag red med det men också för att man fortsätter att sälja sådant smäck trots att inte bara jag reklamerat skiten. Sedan hatar jag att behöva lägga tid på att åka tillbaka och återlämna dåliga produkter- jag vill knappt lägga vardagstid på att handla över huvud taget och köper jag något vill jag kunna avsluta affären där och då.

Veckans klocka: övergången till sommartid. Och trots att det innebar att man fick sova en timme mindre och bara för att jag kunde ta en sovmorgon så vaknade jag givetvis i ottan som en jäkla tupp en nå´t. Suck…..

Veckans joggare: ja det skulle väl vara jag det då. Löprundorna i Skrylle avverkas pliktskyldigast för att bibehålla kondisen men när ska jag få uppleva den där euforin man tydligen kan känna av att springa omkring?

Veckans skog: ligger i och kring Skryllegården. Lika tråkigt som det är att jogga där lika härliga uteritter har jag och djuren haft där, både denna och förra helgen.

Veckans recept: fick ni på bloggen; den mycket lättlagade men inte desto mindre goda ”kolasåsen” Dulce de leche. Själv föredrar jag just sådant som är lättlagat och kan göras snabbt, utan en massa ”märkvärdiga” ingredienser. Jag har varken tid, lust eller ork att stå i köket och veva i grytor i evigheter och har dessutom en ”enkel” smak- mina smaklökar kräver inte tryffel och kaviar för att njuta :).

Veckans utflyktsmål: kan jag svara annat är Gekås i Ullared? Givetvis inte :)! Det är alltid lika kul att åka dit och göra olika fynd och samtidigt passa på att umgås med goda vänner på resan upp och hem. Dessutom gör dessa resor att jag slipper lägga så mycket tid på ”vardagshandling”- jag köper det mesta på Gekås och behöver nästan barar komplettera med matinköp på hemmaplan- det sparar sååå mycket pengar (och tid)- pengar som jag kan lägga på tex träningar och annat kul.

Veckans fynd: där måste jag återigen nämna Gekås för det var där jag köpte en sadelpad i fårskinn för skamligt billiga 299:–. Jag hade rekat efter en sådan pad ett bra tag och kan meddela att de av likvärdig kvalité kostade mer än det dubbla på exempelvis My One och Hööks medan de som inte var lika dyra men ändå kostade någon hundralapp mer inte alls kändes lika mjuka och sköna.

Veckans läsare: ja, det är ju ni det :)! Jag är mycket tacksam över insända bidrag, frågor och kommentarer- utan dom vore bloggen absolut i alla fall lite fattigare och det vill vi väl inte, eller hur?

Skrivet

Söndag- i skogen

Alltid öronen framåt…..

Det slår aldrig fel….när man kan sova ut vaknar man som ett spöke, nästan mitt i natten.

Så trots att sommartidsövergången gjorde att man egentligen fick en timme mindre så var jag i stallet långt tidigare än vad jag hade tänkt mig, pigg och ”på G”.

Förra helgens skogsridning var så trevlig att jag hade bestämt mig för en repris idag och så fick det bli.

Tyvärr var det ganska kallt och därmed också lite fruset i marken så jag skrittade faktiskt bara men var i gengäld ute i hela 2 timmar och klättrade en del.

Att ge sig ut i skogen kan verkligen rekommenderas vare sig man har en sömngångare eller raket- sömngångaren inser att det inte går att sova över stock och sten för då står man på näsan och raketen kan aldrig få upp samma fart på smala, slingrande skogsvägar som ute på öppna fält tex.

Jag måste förresten berömma min lilla snabbspringare som är så duktig på dessa utflykter.

Hon håller sig väldigt nära Archie så gott som hela tiden och om hon någon gång ”fastnar” kring något som luktar extra gott springer hon snabbt ikapp oss igen.

Och att hon sköter sig så här är nästan en förutsättning- hade hon rusat in och försvunnit bland de täta granarna i stället för att hålla sig på vägarna hade jag inte haft en chans att varken hinna ikapp eller hitta henne.

Efter vår mysiga tur fick Archie tillbringa dagen i hagen medan jag åkte hem för att göra en björnbärspaj och invänta besök från en god vän och tillika dressyr-ryttare, Susanne.

När Susanne dök upp hade vi mycket att avhandla som vanligt, det blir så när man träffas allt för sällan- upptagna som vi är med våra 4-benta kompanjoner :).

Skrivet

Fy skäms My One!

Härom dagen ägde en ”favorit i repris” rum, ”favorit” sagt med ironi eftersom jag verkligen inte vill uppleva något liknande igen.

Jag skulle hoppa med Archie och efter 15-20 minuters framridning tänkte jag styra emot det första hindret.

Jag skriver ”tänkte” eftersom jag var tvungen att tvärnita Archie kanske 2 galoppsprång innan hindret och detta av den ”enkla” (hmmmm….) anledningen att han då hade hacket hängade löst över mulen.

Skiten (ja, något annat ord passar inte) hade helt enkelt gått sönder efter alltså ca 20 minuters användning- jag hade själv inhandlat det dagen innan.

Tack och lov låg det gamla, rostiga men fungerande (efter en provisorisk lagning efter att det hade gått sönder efter ca 7 års använding) hacket i soptunnan i stallet så det var ”bara” att kasta sig av hästen, lämna densamme i ridhuset med Soya och rusa i väg för att hämta det och fortsätta lektionen.

Jag ska ju villigt erkänna att den första anridningen efter denna incident kändes lite tveksam från min sida men tack och lov har jag ju en stensäker häst och det har verkligen räddat mig flera gånger.

Som ni vet brukar jag inte bara hoppa utan även rida ut på hack och jag vill inte tänka på vad som hade kunnat hända om jag hade ridit i tex full galopp och på en inte lika cool häst som Archie.

Hur som helst så åkte jag givetvis till My One samma eftermiddag för att reklamera eländet och jag var redan innan dess mycket fundersam på hur jag skulle bli bemött.

Jag visste nämligen att det förutom det hack jag köpt för 115:- även fanns 2 andra modeller för 295:– och 635:- och om JAG hade haft en affär och varit liiiite intresserad av goodwill efter en så här potentiellt farlig händelse så hade jag nog erbjudit kunden att köpa det dyrare hacket med ett litet prisavdrag som ”plåster på såren”.

Nåväl- att reklamera hacket var (naturligtvis- fattas bara annat) inga problem men det var också det hela.

Någon kompensation var det verkligen inte tal om TROTS att biträdet själv erkände att man haft detta problem med andra hack man sålt.

Då jag påpekade att det verkade mycket märkligt att man FORTSÄTTER att sälja potentiellt farliga varor trots att man vet att det brister i deras konstruktion så fick jag bara svaret att man skulle prata med om det var tillverkaren eller inköparna, jag minns inte vilket men det är egentligen ointressant.

Själv tycker jag att denna modell skulle plockas bort omedelbart och inte bara ”vi får se vad som händer….” typ.

Eftersom jag själv inte vågade byta hacket mot ett likadant fick jag vackert betala fullpris för det näst dyraste hacket och ärligt talat så spelade pengarna långt mindre roll än bemötandet och resonemanget.

Som jag påpekade så är det inte så ofta man rider stillsam dressyr med hack utan det är snarare något som används vid hoppning (= större skaderisk anser jag) och jag skulle inte VÅGA fortsätta att sälja sådant som kunder kom in och reklamerade på detta vis.

Att saker kan gå sönder är inget konstigt och ”en gång är ingen gång” men om flera klagat och den sista kunden säger att skiten gick sönder efter 20 minuters användning så hade jag röjt i hyllan eftersom det faktiskt finns andra modeller att sälja.

Men det är jag det….

Skrivet

Lördag- flitiga Birgitta + ett litet efterrättsrecept

Det kanske inte ser så gott ut men trust me….det är det!
Som rubriken säger känner jag mig faktiskt flitig idag. Jag har hunnit med massor utan att känna mig slutkörd- en bara kombination.

Började med ett dressyrpass tidigt på morgonen och det blev ett fullt godkänt sådant.

Efter lite fix i stallet körde jag och Soya till Skrylle och efter skogs-rännandet åkte vi vidare för att veckohandla.

Idag sålde City-Gross spädgrissvansar (knorrar) och eftersom det är en Soya-favorit (de kostar dessutom 14 kronor/ kilot) så köpte jag 2 stora förpackningar.

Efter hemkomst, dusch och hårtvätt, sen frukost samt en power-nap ägnade jag en stund åt att putsa fönster- en egentligen oförtjänt ångestladdad syssla då den faktiskt inte tar så lång tid eller är så jobbig som jag alltid ställer in mig på mentalt. Diskmedel för tvätt och tidningspapper att torka med ger förresten bästa resultatet om ni vill veta vad min erfarenhet säger (fönsterskrapor är överreklamerade och ger märken).

När denna, tack och lov inte så frekvent återkommande syssla var avklarad dammsög jag hela huset samt försökte att hitta alla dammställen som varit dolda i vintermörkret.

Vid 3-tiden var det dags för ett nytt stallbesök som mest ägnades åt att pyssla lite med min utrustning samt prata med olika stallkamrater.

När jag hade släppt ut Archie och Rocky för hagvistelse nr 2 för dagen körde Soya och jag hem; hon för att sova och jag för att fortsätta med klädestvätt, vikning av densamma och annat husligt (maken är bortrest och slipper därför av naturliga skäl hjälpa till :)).

Nu återstår inte mycket på dagens to-do-lista mer än att åka tillbaka till stallet och ta in djuren om någon timme samt att förhoppningsvis avnjuta en god ”dulce de leche”, en tjock kola-sås aktig smörja som man kan äta med tex vaniljglass och som jag håller på att ”tillaga” as we speak.

Att jag skriver ”tillaga” inom citationstecken är för att det inte är så mycket ”laga” över denna kola-sås-tillverkning då man helt enkelt framställer den genom att koka en konservburk sötad, kondenserad mjölk i ca 4 timmar- inte så avancerat med andra ord (man kokar alltså en oöppnad burk i en kastrull och när man sedan öppnar den när den är färdigkokad så får man såsen).

Mycket gott är det hur som helst och att det är så lättlagat (om än drygt) gör inte saken sämre.

Vill ni läsa mer om denna goda efterrätt rekommenderar jag denna länk:

http://linneasskafferi.blogg.se/2010/july/utkast-juli-22-2010.html

och säger för egen del ”Adios” tills i morgon!