Månadsarkiv: mars 2011

Skrivet

Onsdag- shopping pågår…..

När ni läser detta pågår förhoppningsvis shopping i Ullared för fullt.

Jag sitter just nu i bilen på väg upp tillsammans med lika taggade Petra och Lina, vana Gekås-besökare vid det här laget.

Archie bjöd på ett härligt dressyrpass i morse och så som jag fick honom att gå idag ”måste” han gå på tävling för att kunna hävda sig, det är vad jag tror i alla fall.

Nu ska jag ”bara” försöka att befästa detta alltid och i alla lägen (lättare sagt än gjort….) att Archie är självgående med sug i steget och att jag kan sitta stilla på en häst som jobbar mer med ryggen och med mer elastiska ben än förut.

I kväll kommer det förhoppningsvis en rapport om hur dagens plånbokstömning avlöpt och sedan blir det väl bilder också längre fram.

Vi hörs!

Skrivet

Dagens (schabrak)fråga

Jag har länge tyckt att både jag själv och väldigt många hästägare med mig har aldeles för mycket saker som aldrig används.

Och hur andra gör med sina attiraljer har jag knappast med att göra eller kan påverka men för egen del har jag nyligen fattat ett världsrevolutionerande beslut- i alla fall vad gäller mina schabrak.

Om jag kommer att sträcka ut detta beslut till att någon gång i en avlägsen framtid även omfatta annat (täcken tex) står än så länge skrivet i stjärnorna- så här långt gäller det först och främst att förmå mig själv till att fullt ut fullfölja det här med schabraken.

Vad är det då jag har kommit fram till?

Jo…som majoriteten av alla hästägare konstaterade jag för länge sedan att jag har måååånga schabrak- som mest har det varit minst 10 och då vet jag ändå dom som säkert har nästan det dubbla.

Använder jag då alla dessa schabrak?

Näää….precis som jag har mina favoritplagg för egen del så är det samma sak med schabraken.

2-3 stycken är favoriter och de hamnar till 90 % under sadeln, resten (dvs det stora flertalet) utgör någon slags rekvisita eller ”bra att ha lager” eller inte tusan vet jag….

Jag är inte heller någon sådan ”Skitta-picka” (skånskt ? uttryck för en skitig kvinna) att jag låter smutsiga/ svettiga schabrak ligga och torka ihop i veckor innan de tvättas så inte heller av denna anledning behöver jag ha något större lager.

Nu har jag våghalsigt bestämt att jag från och med typ NU endast ska ha 3 (T R E !!!!!) schabrak till dressyrsadeln och max 2 till hoppsadeln.

De 3 dressyrschabraken ska vara 2 vardags och ett tävlingsdito- resten, dvs alla lite noppriga, halvslitna, något krympta osv schabraken ska obönhörligen upphöra att tillhöra B Karlssons entourage- de ska antingen slängas eller skänkas bort.

Jag gissar att det maximerade antalet 3 riskerar att på ett eller annat sätt, kanske på grund av någon fantastisk rea eller dylikt som bara inte går att motstå, utökas till säg 5 men kan jag hålla mig där kommer det ändå att kännas bättre än detta meningslösa samlande och förvaring av saker som ändå aldrig kommer att användas.

Så till dagens fråga/ frågor till läsarna:

Hur många schabrak har DU? Använder du alla? Är du en samlare? Kan du tänka dig att följa i mina fotspår och göra en utrensning?

Skrivet

Tisdag- jodå…vår!!!

I föregående inlägg undrade jag om det inte fanns vårtecken och med 15 plusgrader och solsken ute när jag körde till stallet får man väl säga att saken är ganska klar, eller?

Jag och djuren fick en skön timme ute, Archie fick öva på travökningar och samlad galopp bland annat medan Soya fick springa i valfri gångart och utan krav på schwung :).

När vi var nästan hemma fick vi en mega-motorcykel i baken och den mullrade så högt att Archie flög i luften.

Jag lyckades faktiskt överrösta bullret genom att skrika ”vänta” och otroligt och tacknämligt nog dämpade killen sin helvetesmaskin tills jag hade hunnit manövrera bort Archie från vägen och till en säkrare gräsbana.

Skönt när folk visar hänsyn!

Efter detta lilla debacle fick jag lite gratis tramp så inget ont som inte har något gott med sig he he.

Skrivet

En rolig hundbild

Denna bild tog jag under en liten promenad med Soya i Malmö förra veckan.

Jag blev faktiskt liiiite rädd att den glada kavaljeren skulle ta ett skutt ut från balkongen- det såg nästan ut så vid något tillfälle och någon ägare syntes inte till.

Soya verkade föga intresserad och vi hastade snabbt vidare innan räcket gav vika ännu mer.

Skrivet

Bloggtips- igen

Jag har alltid läst väldigt mycket, både böcker, dagstidningar och olika tidskrifter och jag brukar alltid ha några böcker ”på vänt” som jag har beställt på biblioteket men väntar på att de ska bli tillgängliga.

Just nu har jag dock betat av alla böcker och har nästan inget att läsa mer än Sydsvenskan som vi prenumererar på samt Ridsport som ju inte kommer mer än 1 gång var 14:e dag.

Jag har genom åren deltagit i olika diskussionsforum på nätet och där kan man fortfarande hitta en del lästvärt men däremot har de bloggar jag funnit intressanta mer eller mindre upphört.

Jag vet inte hur många bloggskribenter som har gett upp efter ett kortare eller längre tag- antingen har de lagt ner bloggen helt eller så tar de en lång paus. Några skriver också allt färre och tristare inlägg och summan av kardemumman är att jag nu har ”läs-brist”.

För ganska länge sedan efterlyste jag roliga bloggar som ni följer och jag skulle vilja göra det igen:

Så…vilka bloggar följer ni och varför? Vad handlar de om (behöver ju inte nödvändigtvis vara hästbloggar)?

Själv kan jag alltså inte ge er några tips för de bloggar jag brukat följa har antingen ”lagts ner” eller blivit så tråkiga att jag inte längre följer dom.

Skrivet

Måndag- dubbelt upp!

Att våren närmar sig med stormsteg har många fördelar- att man kan ha hästarna ute mer är ett sådant exempel.

Archie har haft vilodag och jag släppte ut honom och Rocky en vända till när jag kom till stallet efter jobbet.

Själv kände jag mig dödstrött och släpade mig fram innan jag kunde köra hem och vila lite.

Skrivet

Veckan som gått

Jag ”måste” tjata lite om våren igen men det är så härligt att den börjar visa sig för oss skåningar i alla fall.

På facebook och andra ställen läser jag om stackare i andra delar av landet som fortfarande brottas med snöskottning och annat ”vit-relaterat” elände och det känns underbart att kunna lägga detta bakom sig.

Jag dristade mig till att sätta undan våra snöskyfflar just igår- har inte vågat göra det tidigare av rädsla att utmana ödet men nu så…

Penséer är planterade och det är också ett säkert vårtecken för min del och Soya har sprungit utan täcke flera gånger :).

Veckan har innehållit en hel del ”kuligheter”- bland annat träffade Soya och jag Petra och hennes boxertik i Skrylle i måndags och fick en jätteskön promenad med efterföljande god fika.

I torsdags hade jag lika kul som vanligt på min träning i ottan för NN och under lördagen fick jag äntligen träffa Åsa och hennes vovvar tillsammans med Soya.

I veckan var jag också på en snabbvisit på ridskolan där jag faktiskt inte satt min fot på nästan ett år.

Det är lite skrämmande tycket jag hur fort man kan komma ifrån något, i detta fallet ridskolan, som jag innan stallflytten besökte minst 2 gånger om dagen i mer än 20 års tid!

Men man har, i alla fall i mitt fall, fullt upp med annat och då blir det så- man tar sig inte tiden helt enkelt.

Söndagen kröntes med en härlig skogsritt med mina djur- det är så skönt att de kan ”umgås” så bra tillsammans.

Ridningen går som på räls höll jag på att säga men nu ska jag inte ta i utan mer konstatera att det går framåt om än saaaaakta.

Men man ska inte gapa efter mycket utan vara glad så länge det går just framåt och inte bakåt eller står stilla :).

Tävlingar blir det inga förrän i april och det känns bara bra- så hinner jag träna mer och framför allt på att rida program som jag har sådant motstånd mot.

Under kommande vecka är ett Ullaredsbesök inplanerat och ni som känner mig vet ju vad jag tycker om DET :).

Som en barnunge på julafton och som tur är så är mina medpassagerare på kommande resa lika ”besatta”.

Inköpslistor är redan skrivna och plånboken laddad!

Skrivet

Söndag- med handväska i skogen

I morse tog jag en liten sovmorgon till klockan sex och eftersom det redan var ljust ute då kändes det helt ok att stiga upp och hasta iväg till Skrylle innan alla andra motionärer hittade dit.

När vi hade sprungit vår mil åkte Soya och jag vidare till stallet för mockning och foderfix och sedan tillbringades resten av förmiddagen och början på eftermiddagen i hemmets lugna vrå.

Vid 2-tiden begav vi oss åter till stallet, nu för att åka till skogen med Archie.

Jag förstår inte varför jag har ett sådant mentalt motstånd mot vissa saker?!?!?

Tanka bilen är ett utmärkt exempel trots att det tar typ 10 minuter, att putsa fönsterna är ett annat även om detta tar lite längre tid.

Och samma sak gäller mot att koppla släpet och köra iväg för att rida!

Trots att det alltså endast tog 15 minuter att köra till Skrylle idag så är det precis som om jag tror att jag behöver världens ”extra tid” för att genomföra ett sådant här projekt.

Men efter dagens underbara ritt har jag lovat mig själv att skärpa mig!

Jag vet inte vad Archie skulle göra MER för att vara så lätthanterad och enkel att ha med sig (koppla släpet åt mig kanske?) och körningen tog som sagt knappt något tid.

På den tiden jag ägde Décima, som liksom Archie var OTROLIGT snäll myntade jag på ett diskussionsforum som jag frekventerat i över 10 år uttrycket ”HANDVÄSKA” menandes att det var precis som en sådan Décima var; man kunde i princip ta henne under armen och gå- precis var som helst, så som man ju kan med en handväska.

Uttrycket lever faktiskt kvar på forumet och numera vet alla ”stammisar” vad som kännetecknar en handväska :).

Och Archie, som den man han är, är verkligen också en handväska, eller ska vi säga PORTFÖLJ i hans fall :).

Jag kunde inte önska en snällare häst och dagens lilla äventyr bevisade detta än en gång.

Jag tror att jag har stor nytta av att jag tävlade honom mycket redan som unghäst och att alla de nya platser han besökte då har fått honom att vara fullständigt oberörd inför just nya miljöer.

Att Soya följer med och är så lugn tätt vid hans sida kanske också påverkar, inte vet jag :)?

Hur som helst hade vi en underbar ridtur i 7-gradig värme, båda djuren utan täcke och i strålande solsken.

Vi klättrade en del, galopperade och travade långa sträckor och skrittade däremellan.

Om vägarna förbli mjuka framöver tror jag att det kommer att vara ett superbra ställe för mig att träna Archie på.

Att kunna ”bränna iväg” i full galopp- öva på ökningar där han verkligen får ta i- det tror jag dessa vägar är perfekta till (det är alltså inte i motionsspåren jag rider utan i vägar som korsar dessa och som ÄR till för ridning).

Dessutom är jag mycket för omväxling och ska sanningen fram börjar ridvägarna kring stallet att kännas lite väl uttjatade.

Kilometerlånga vägar att rida på- underbart!

Underlaget var helt ok även om det hade kunnat vara ännu mer svikt i det. Förhoppningsvis blir det så när det blir ännu varmare ute och allt töar upp helt.

Redan när jag såg den här backen i höstas tänkte jag ”här skulle jag vilja rida med Archie :)”.

Jag är glad att jag har klättertränat en hel del för det gällde att hålla tungan rätt i mun bland stenar, rötter och vindlande smala stigar som….

….gick upp och ner….

Till transporten hittade jag en jättebra stor parkering bara kanske 50 meter från ”stora vägen”- samma väg som jag kör till Skrylle för övrigt.