I denna andra del av ”Produkter vi minns” tänkte jag berätta om vilken typ av täcken man hade i början av 80-talet och i alla fall de kommande 10 åren.

Det fanns (och finns säkert fortfarande men jag undrar vem i hela fridens namn som köper dessa) något som hette New Zeeland-täcken och de såg ut ungefär som på bilden ovan (minus bogvecket).

De kändes och såg ut som en tung och fodrad pressenning ungefär och ni kan ju tänka er hur lätt-tvättade de var (NOT).

Det fanns också JUTE-täcken, lika fula och svårtvättade och jag misstänker att de inte höll för någon nederbörd vilket New Zeeland-täckena i alla fall gjorde.

Moderniteter som exempelvis bogveck och halstäcken var inte uppfunna, faktiskt inte ens svanslappen.

När hästen var svettig använde man även på 80-talet svett-täcken men de såg inte alls ut som idag utan var närmast att likna vid brynjor- dvs väldigt grovmaskiga och därför inte heller speciellt hållbara.

Ibland la man halm under dessa täcken för att hästen skulle torka men inte frysa under tiden- det såg inte klokt ut!

Brynjornas efterträdare blev Hansbo-täckena, de vita med svart-gula eller röd-blåa ränder och jag undrar än idag hur man kunde tillverka dessa täcken i just VITT tyg som både urin och avföring omgående gjorde outplånliga spår i.

Att rida med benskydd av olika slag var inte alls lika vanligt på 80-talet; antingen var hästarna mer robusta och säkra på foten eller så slog de sig oftare än dagens djur- inte vet jag?

Red man med lindor så såg dessa inte alls ut som de vi använder nu utan var för det första gjorda av bomull och hade för det andra SNÖREN som man fäste dom med- kardborren var förvisso uppfunnen rent allmänt men hade inte hittat till lindornas avdelning än.

På tal om kardborrar upptäckte man sedermera att dessa även kunde användas till att öppna och stänga boots och vi som i början av vår ridkarriär stått och försökt att dra av och på dessa motsträviga gummitingestar med enda resultatet att man antingen bröt någon nagel eller drog sönder bootset såg en ny, enklare värld öppna sig :).

När jag köpte min första häst var GERAS strykkappor i något platsmaterial väldigt populära och det ”braiga” med dom var att de hade utbytbara remmar. Jag hittade faktiskt några sådana i ett stallskåp för bara något år sedan men har inte sett skydden säljas på evigheter.

Annars var det faktiskt både praktiska och snygga skydd när jag tänker tillbaka….

När jag tänker tillbaka på när jag började rida, i början av 80-talet, inser jag att den utrustning som användes då, både till ryttare och häst i mångt ser helt annorlunda ut än idag.

Vissa saker har så klart inte ändrat sig speciellt mycket (bett, sporrar och grimmor för att ta några exempel) medan annat genomgått en tämligen revolutionerande utveckling.

Om vi börjar med att titta på det hästarna hade på ryggen vid ridning så såg väl SADLARNA ut som idag även om luftstoppning tex inte var uppfunnet 🙂 men det fanns ju inte alls lika många märken att välja på och att ta ut sadelutprovare (fanns det ens sådana?!?!?) hörde i alla fall jag aldrig talas om.

Nej, man åkte till en ridsportaffär, provsatt i en sadel man tyckte kändes skön och hade man tillräckligt med pengar så köpte man den, la den på hästens rygg och red sedan lyckligt i alla sina dagar. Ungefär….

Att ”befinna sig i sadeldjungeln” var ett ännu omyntat uttryck minst sagt.

Under sadeln hade alla hästarna VOJLOCKAR– jag kan inte minnas att schabraket var uppfunnet i början av 80-talet och när de började komma var det något man enbart använde vid tävling initialt.

Vojlockarna ja, de flesta var ju av bomullstyg men det fanns också gråa filtvojlockar som jag aldrig själv hade och därför inte vet hur i hela fridens namn man tvättade. För de borde rimligtvis krympa i tvätten eller så tvättades de bara i kallvatten?

SADELGJORDARNA på den tiden bestod av bomullssnören och gick förvisso att tvätta om man inte var rädd att spännena skulle slå sönder tvättmaskinsglaset.

Än idag har man liknande gjordar till westernsadlar men när jag försökte googla på bilder på den tidens snör/ repgjordar så hittade jag inga bilder alls faktiskt vilket för övrigt är fallet med flera andra häst och ryttarprylar jag tänkte berätta om under denna vinjett.

Med andra ord är mycket utdött sedan länge och det är bara vi gamla skräcködlor som finns kvar och kan vittna :).

I nästa avsnitt ska vi minnas lite andra hästtillbehör innan vi går vidare till ryttarnas utrustning.