Månadsarkiv: april 2011

Tänk om jag vore en hund….

…..och så kunde jag FLYGA!!!!!!!!!!

…i allmänhet och Soya i synnerhet…så bra jag hade haft det då!

1. Jag hade sluppit arbeta men ändå haft någonstans att bo och mat på bordet

2. Jag kunde sova bort stora delar av dagen men ändå sovat gott om natten

3. Jag behövde inte handla mat utan kunde hitta allt möjligt gott på både väntade (matskålen) och oväntade (gödselstacken, åkern, ute i skogen) ställen

4. Jag kunde äta hur mycket som helst och ändå ha en smal, snygg figur

5. Jag hade alltid haft blankt, silkesmjukt hår utan att varken behöva kamma eller tvätta det

6. Jag skulle bara gå i mått och skräddarskydda kläder

7. Jag skulle komma överens med alla artfränder och aldrig bli arg eller ovän med någon

8. Jag skulle orkar springa hur långt och fort som helst utan att bli trött

9. Jag kunde ha flera killar som alla tyckte att jag var en toppentjej

och framför allt…10. Så fick jag varje dag höra hur enormt älskad jag är, att jag är snyggast, klokast och helt enkelt BÄST i hela världen!

Lördag- i detalj

Solen fortsätter att stråla över Skåne och jag fortsätter att njuta av densamma!

När jag tänkte på mina planer inför morgondagen (läs: idag) igår kväll kände jag ett visst motstånd och lät tanken ”tänk om jag skulle ta en lååång sovmorgon i stället” vissla förbi men så bannade jag mig själv med orden ”var tacksam över att du har en häst som är frisk och som du kan rida på och var lika glad över att du är frisk nog att orka springa en mil”.

För jag vet ju att jag ändå föredrar att ha både ridning och löpning avklarad direkt på morgonen, om inte annat för att slippa den värsta värmen och att trängas med andra.

Så det blev tidig uppstigning och ett trevligt dressyrpass i ridhuset som dels var vattnat (vattnet avger en viss kyla har jag märkt) och som dessutom inte hade hunnit värmas upp av solen.

Jag tjatar om det här att jag inte vågar rida så mycket utomhus nu när det inte har regnat på länge och marken är hård och jag avundas nästan de som utan minsta eftertanke och nästan bara för att slippa bli svettiga för egen del väljer bort ridhusets svikt mot hårda gräs och grusvägar.

Visst rider jag också ut, givetvis, men att just sitta och dressyrarbeta hästen på ett fullständigt ofjädrande underlag- nej…det kan jag bara inte förmå mig till, inte när jag inte behöver i alla fall.

Idag försökte jag verkligen att variera framför allt traven, att inte bara ”åka omkring” utan att hela tiden göra halvhalter, samla upp, rida fram osv och det kändes hur bra som helst.

Det är egentligen inget svårt utan bara något man ska se till att göra och inte av lathet/ glömska strunta i.

Efter ridpasset fick Archie lite massage på sina bogar, benen (bak-knäna och skenor och kotor fram) fick liniment på sig och sedan stretchade jag frambenen.

Denna stretchning är något jag börjat med på inrådan av NN och i ett FÖRSÖK att arbeta upp mer smidighet hos Archie och jag märker efter kanske 6-7 gånger redan en enorm skillnad i vad gäller själva streching-momentet i alla fall.

Jag kan lyfta benen relativt högt, Archie är heeelt avslappnad och står stilla utan försök att dra till sig benen som han gjorde i början.

När även denna procedur var avklarad var klockan inte mer än 7 och då gick jag ner med Archie och Rocky till gräshagarna.

Där tillbringade Archie sedan 7½ timme ätandes medan jag och Soya till att börja med åkte till Skrylle för att springa.

När detta urtråkiga ok var bortlyft från mina axlar kunde jag äta frukost som maken hade förberett- äggröra och bacon, mums!

Efter power-nap åkte jag tillbaka till stallet i syfte att både njuta av det vackra vädret utomhus och att pyssla lite med min utrustning som fick både sadeltvål och olja på sig- stövlarna även skokräm.

Schabrak byttes, lite småsaker stuvades om och fixades till och sedan åkte jag för att handla lite mat inför resten av helgen.

2½ timme efter hagintag var jag på plats i stallet IGEN- nu skulle Archie och Rocky släppas ut ytterligare en gång efter att ha ätit lunch.

Även om det ibland blir ett ”jäkla rännande” i stallet många gånger om dagen så har jag inte samvete nog att låta Archie stå i boxen från halv tre och till nästa dag, framför allt inte om det är fint väder.

Så nu återstår endast hagintag nummer 2 på dagens hästagenda- sedan kan jag hålla kväll.

Att banta en häst kan vara farligt på många sätt

Jag har sedan länge, både på bloggen och IRL försökt att varna för att man är för restriktiv med grovfoder i syfte att banta hästar.

Jag anser att det fortfarande är en ganska utbredd och mind you FELAKTIG åsikt att hästar MÅSTE äta kraftfoder för att orka bli ridna på och om man tror detta följer ofta också idén att om hästen måste gå ner i vikt så är det stråfodret man drar ner på.

De okunniga tycks tro att havre och stråfoder är 2 foder som kommer från vitt skilda planeter och fattar inte att energi är energi oavsett var den kommer ifrån.

Ja, om detta skulle man kunna skriva mycket- exempelvis vad som händer när man stryper åt hästens föda väldigt hårt, dvs det blir som när människor försöker banta; kroppen ställer in sig på svältläge och när man sedan börjar äta det minsta lilla normalt igen så sväller man upp som en fotboll- ämnesomsättningen har rubbats totalt.

Hur som helst, det var inte just detta jag ville ta upp idag, det har jag gjort så många gånger förut utan även en annan aspekt av att man håller sin häst på en strikt diet som gör att den aldrig är riktig mätt.

Härom dagen berättade jag om en häst som åt på sin saltsten som om den vore godis och som jag skrev då är jag övertygad om att detta oönskade beteende hade sitt ursprung i att hästen inte fick så mycket annat att äta.

Jag vill alltså påstå att hungriga hästar, just drivna av hunger, kan äta sådant som de inte skulle ätit i mätt tillstånd och som kan vara rent skadligt för dom.

Och det är egentligen inget konstigt; det skulle ju vi människor också göra om vi var tvungna till det.

Hade man gått vilse i skogen, blivit strandsatt på en öde ö eller vad vet jag hade man till slut ätit sådant man tidigare aldrig skulle drömt om att stoppa i munnen; det handlar om ren överlevnad.

Jag kan ta 2 exempel för att belysa hur detta kan vara farligt för hästar, båda självupplevda.

När Heron levde fick han vid ett tillfälle ett lättare kolikanfall mer eller mindre direkt efter att han tagits in från hagen.

För att göra en lång historia kort är jag tämligen övertygad om att han den dagen hade ätit av några växter som var i princip det enda som växte i denna grushage- växterna visade sig dessutom vara översållade av några småkryp på undersidan.

Hade det funnits gräs i hagen hade dessa växter aldrig stoppats i munnen men nu fanns det inget annat så…..

Många år senare, när Archie stod på ridskolan visade det sig vid något tillfälle att vi hade fått rått-skit i vår havre.

Jag noterade inte detta utan fodrade Archie och hans ständigt hårdbantade och därför också otroligt glupska boxgranne.

Archie tog några tuggor i krubban för att sedan gå därifrån medan boxgrannen slök all sin mat utan minsta reflektion!

Att många hästar får gruskolik från dito hagar är inte heller så konstigt tycker jag; är de tillräckligt glupska/ hungriga så äter de inte bara det utlagda stråfodret utan får även med sig grus och/ eller jord.

Archie och Décima, som alltid hade/ har mer eller mindre fri tillgång på stråfoder skulle aldrig äta ”nersmutsad” mat- varken stråfoder som är nertrampat i gyttja eller sådant som ligger i kiss/ bajs- något som jag sett hungriga hästar äta utan minsta tvekan.

Samma hästar kommer givetvis också mer troligt att äta av möglig halm, dammigt hö, foder som blandats med damm och ”sop-rester” som hamnar i boxen osv.

Sedan förstår jag visst att det finns hästar som man måste försöka hålla igen fodret på men jag tycker ändå att man först ska börja med att:

Ta bort allt kraftfoder

Motionera hästen mer

Ge ett mindre energirikt stråfoder

innan man börjar skära ner på stråfodret för kraftigt och därmed riskerar en konstant hungrig häst som stoppar vad som helst i munnen.

Fredag- hej hopp!

I förra veckan lyckades jag inte klämma in någon hoppträning så idag kände jag verkligen att jag ville hoppa lite för att vi inte ska bli alltför ringrostiga.

Turen var på min sida och flera hinder stod uppställda i ridhuset så det var bara att sätta igång.

Jag red fram på hacket som jag brukar och Archie kändes fin och pigg och hoppningen som följde flöt på hur lätt och bra som helst.

Nu hoppar vi ju aldrig några jättehöjder men på vår nivå kan jag inte vara annat än nöjd.

Jag hoppade mest en serie om 4 hinder på rad- mycket hoppning för pengarna- men tog även några språng över ett kryss och en liten trippelbarr.

Avslutade passet med att trava och galoppera lite mer och Archie kändes ännu piggare och smidigare än när jag började vilket bara bekräftar min uppfattning om hoppning som en utmärkt lösgörande träning.

Vissa gör sig bättre på bild än andra

Tänk om man själv kunde drapera sig så där nonchalant i en soffa och se lite lagom likgiltig men ändå bedårande vacker ut?

Vad är tricket Soya?
Kanske att du inte anstränger dig som vi människor ofta gör när kort ska tas på oss och vi stramar upp oss, ler konstlat och ser allmänt tillgjorda ut?
Ja…inte vet jag…..

Dagens (helande) fråga

På havrepappans blogg (www.hippson.se/havrepappa) läste jag idag hur han förfasar sig över att det finns de som erbjuder hästhealing på distans.

Jag kan inte annat än instämma för egen del- det skulle inte falla mig i att göra något sådant, hur sjuk Archie (gud förbjude) än blev eller vad han än skulle kunna tänkas drabbas av.

Jag är med andra ord en tvivlare av stora mått vad gäller denna typ av….jag höll på att säga VETENSKAP…men det är ju heeeelt fel ord (enligt mig) så vad ska jag kalla det….TRO kanske?

Men en gång i tiden trodde man att jorden var platt och hånade dom som påstod något annat så kanske kan man visst hela hästar på distans även om just jag är en skeptiker.

Så kära läsare: vad TROR/ VET ni?

Har ni använt er av ”alternativa metoder” och blivit utskrattade och förlöjligade? Fick ni rent av effekt och kände er nöjda? Vad är era erfarenheter?

Skulle ni kunna anlita någon som utför healing på er häst på distans (i detta fallet för 300:–)?

Torsdag- omväxling förnöjer

I och med att det är ljust OCH behagligt ute till hur sent som helst numera har jag nästan tagit en tillfällig paus vad gäller mina ritter i ottan och ägnar mig inte åt dom så ofta.
 
Men i morse 06.30 var jag på plats hos NN för en träning och även denna gången blev det så att hon red merparten av passet vilket jag bara tycker är nyttigt och bra för Archie. Mig har han haft i sadeln i 5 år och kommer att ha de flesta av dagarna även framöver så lite omväxling gör honom säkert bara gott.
 
Själv fick jag rida på en häst som NN har för utbildning, ett 10-årigt sto och den 4:e  hästen jag får provsitta på hos NN- utmärkt!
 
Idag har jag också satt in annons på min Amerigo Alto och DET ska bli intressant att se vad som händer minsann.
 
Då jag köpte den hette det nämligen att denna modell är såååå eftertraktad och populär, läs: EXTREMT LÄTTSÅLD så det ska bli spännande att se om mailboxen sprängs av hugade spekulanter. Jag tillåter mig att tvivla men har gärna fel….    

En uppfinning…kanske ännu i sin linda?

http://www.cavallionline.se/product.html?product_id=181&category_id=55

Kanske kommer denna produkt att utvecklas ännu mer?

Bara man tänker till så…

Kanske kan man exempelvis göra något med lindan så att den utsöndrar något läkande medel vid skador eller dylikt?

Ja, inte vet jag men det ska bli intressant att se om det finns någon marknad för denna produkt.

Vådan av att ha (för) mycket saker

Händer det er också att ni ibland hajar till och tänker ”javisst ja….det där köpte jag ju för ett tag sedan” eller ”oj, den där saken hade jag nästan glömt att jag har”.

Även om jag tycker att jag har bra koll på det mesta så slås jag av ovanstående tankar ibland och i mitt fall tror jag att det handlar mycket om bristen på ordentliga förvaringsutrymmen.

Maken och jag bor förvisso i ett för 2 personer tillräckligt stort hus men vi har ganska små rum varav alla på ovanvåningen har snedtak varför det är väldligt svårt att ha tex rejäla garderober som rymmer mycket.

Vi har i stället mindre byråer, garderober och dylikt utplacerade både här och där och då är det svårt att tex samla alla kläder på ett ställe.

Lite samma sak är det i stallet med förvaringen, vi har småskåp i stallet och var sin hylla i sadelkammaren så inte heller där kan man ha en riktig överblick utan sakerna får delas upp och det som inte får plats har jag dessutom fått ta hem och sätta in i vårt förråd.

Alla dessa platser där jag alltså nu har saker har gjort att jag ibland inte ser en del grejer på flera månader eller till och med ÅR och häromdagen kom jag tex glatt överraskad PLÖTSLIGT på att jag ju faktiskt äger ett flugtäcke som jag inte använt på över 5 år (!).

Täcket köptes till Décima som gick ensam i hagen och var mycket rädd om sina saker men när jag sedan köpte Archie, 3 år och han gick med några olika valacker i hagen vågade jag inte använda täcket.

Jag tänkte att detta tunna lilla tyg skulle bli en lätt match för lekande gossar och sedan glömde jag helt enkelt bort täcket över huvudtaget?!?!?

Förra sensommaren hade vi en period OTROLIGT mycket insekter i hagen, jag minns att jag dränkte in Archie i flugspray tex men inte tusan mindes jag det nerpackade täcket då.

Mycket konstigt att man kan glömma en sak så totalt men häromdagen vaknade minnet trots allt så nu ser Archie ut så här: