Jag har sedan länge, både på bloggen och IRL försökt att varna för att man är för restriktiv med grovfoder i syfte att banta hästar.
Jag anser att det fortfarande är en ganska utbredd och mind you FELAKTIG åsikt att hästar MÅSTE äta kraftfoder för att orka bli ridna på och om man tror detta följer ofta också idén att om hästen måste gå ner i vikt så är det stråfodret man drar ner på.
De okunniga tycks tro att havre och stråfoder är 2 foder som kommer från vitt skilda planeter och fattar inte att energi är energi oavsett var den kommer ifrån.
Ja, om detta skulle man kunna skriva mycket- exempelvis vad som händer när man stryper åt hästens föda väldigt hårt, dvs det blir som när människor försöker banta; kroppen ställer in sig på svältläge och när man sedan börjar äta det minsta lilla normalt igen så sväller man upp som en fotboll- ämnesomsättningen har rubbats totalt.
Hur som helst, det var inte just detta jag ville ta upp idag, det har jag gjort så många gånger förut utan även en annan aspekt av att man håller sin häst på en strikt diet som gör att den aldrig är riktig mätt.
Härom dagen berättade jag om en häst som åt på sin saltsten som om den vore godis och som jag skrev då är jag övertygad om att detta oönskade beteende hade sitt ursprung i att hästen inte fick så mycket annat att äta.
Jag vill alltså påstå att hungriga hästar, just drivna av hunger, kan äta sådant som de inte skulle ätit i mätt tillstånd och som kan vara rent skadligt för dom.
Och det är egentligen inget konstigt; det skulle ju vi människor också göra om vi var tvungna till det.
Hade man gått vilse i skogen, blivit strandsatt på en öde ö eller vad vet jag hade man till slut ätit sådant man tidigare aldrig skulle drömt om att stoppa i munnen; det handlar om ren överlevnad.
Jag kan ta 2 exempel för att belysa hur detta kan vara farligt för hästar, båda självupplevda.
När Heron levde fick han vid ett tillfälle ett lättare kolikanfall mer eller mindre direkt efter att han tagits in från hagen.
För att göra en lång historia kort är jag tämligen övertygad om att han den dagen hade ätit av några växter som var i princip det enda som växte i denna grushage- växterna visade sig dessutom vara översållade av några småkryp på undersidan.
Hade det funnits gräs i hagen hade dessa växter aldrig stoppats i munnen men nu fanns det inget annat så…..
Många år senare, när Archie stod på ridskolan visade det sig vid något tillfälle att vi hade fått rått-skit i vår havre.
Jag noterade inte detta utan fodrade Archie och hans ständigt hårdbantade och därför också otroligt glupska boxgranne.
Archie tog några tuggor i krubban för att sedan gå därifrån medan boxgrannen slök all sin mat utan minsta reflektion!
Att många hästar får gruskolik från dito hagar är inte heller så konstigt tycker jag; är de tillräckligt glupska/ hungriga så äter de inte bara det utlagda stråfodret utan får även med sig grus och/ eller jord.
Archie och Décima, som alltid hade/ har mer eller mindre fri tillgång på stråfoder skulle aldrig äta ”nersmutsad” mat- varken stråfoder som är nertrampat i gyttja eller sådant som ligger i kiss/ bajs- något som jag sett hungriga hästar äta utan minsta tvekan.
Samma hästar kommer givetvis också mer troligt att äta av möglig halm, dammigt hö, foder som blandats med damm och ”sop-rester” som hamnar i boxen osv.
Sedan förstår jag visst att det finns hästar som man måste försöka hålla igen fodret på men jag tycker ändå att man först ska börja med att:
Ta bort allt kraftfoder
Motionera hästen mer
Ge ett mindre energirikt stråfoder
innan man börjar skära ner på stråfodret för kraftigt och därmed riskerar en konstant hungrig häst som stoppar vad som helst i munnen.
Vilket bra inlägg! Håller med dig fullständigt. Det är så synd om hästar som ständigt är hungriga. Det finns ”lågkalori” stråfoder att köpa, annars kan ju halm också vara en lösning.
Lider med de hästar som står på spån och endast erbjuds lite stråfoder. Har dessutom varit med om en häst som fick kolik på grund av att han åt det rena spånet.
Kim
Det skulle verkligen mycket till för att jag skulle ställa min häst på spån av många olika anledningar.
Ibland har man inget val, en del stall tex erbjuder inget annat alternativ att strö med, men annars kan jag inte se NÅGRA fördelar med spån vs halm mer än att en del tycker att det är lättare att mocka (inte jag som är überpetig och dessutom hade strött med minst dubbelt så mycket spån som ”normalhästägaren”).
Spån är till att börja med svindyrt vilket säkert också är anledningen till att 9 av 10 hästägare ENLIGT MIG strör på tok för lite, dvs golvytan täcks med nöd och näppe.
Forskning har visat att hästar sover (ligger ner) längre på halm än spånbädd- tacka f..n för det; vem vill ligga på ett stenhårt cementgolv?
Så lite som många av dagens hobbyhästar vistas i hage (inte ens 10 timmar om dagen) och så lite som de rids så borde man i alla fall erbjuda halm som ren sysselsättning om inte annat.
Sedan förstår jag verkligen inte vitsen med vad en del hästägare sysslar med.
Först ställer de hästen på spån för att de anser att den äter för mycket halm och blir bukig.
Därefter slänger de in några halmkakor i boxen dagligen vilket gör att hästen alltid har en massa halm uppblandad i sitt spån = hästen orkar inte ens äta den halm som slängs in så då kunde den lika gärna stå på halm från första början. Hur svårt är DET att figga ut????
Mkt bra inlägg som borde spridas till fler. Mina hästar äter/har ätit i stort sett mest bara stråfoder då energin för den ridning jag kräver fullt täcks av det. Vill jag få upp dem i vikt tillför jag FRÄMST mer protein i form av pellets eller hack, inte i form av kraftfoder. Jag vet inte var de skulle göra av den energin?
Nu står mina hästar på spån, för att jag har det gratis, och jag därmed kan bygga deras bädd minst fyra dm tjock, men i varje box finns en ”utbyggnad” i äthöjd där hö läggs, och blandas därmed aldrig med spånet (vissa fördelar finns med att husera i ombyggd lagård med foderbord).
Ja, hade jag haft GRATIS spån men fått betala för halm så vete tusan om inte jag också hade valt det sistnämnda hur mycket jag än föredrar halm :).
Men att BETALA får spån…det hade ruinerat mig.
På den tiden Décima stod på spån gjorde jag av med MINST 3 balar i veckan, dvs säg lågt räknat 12 balar/ månad och med ett pris på ca 80:–/ bal är det inte svårt att räkna ut att det blir ”ganska” mycket dyrare än den finaste halm.
Jo, det finns ju mkt roligare saker att lägga pengar på än strö, så att få det gratis är ännu en sån sak som gör att jag trots allt skattar mig lycklig över min stallplats, fast jag måste sköta allt själv. Det är onekligen lite lyxigt att som idag hämta sex fulla kärror med spån och lägga ut i boxen – inte för att det egentligen behövdes, men för att det som låg hade blivit så mörkt och tråkigt 😉
Ser att jag skrev ”hade valt det sistnämnda” när jag givetvis menar det FÖRSTNÄMNDA men det förstod du nog :)!
Jo, jag förstår att din stallplats uppskattas- även jag överfall då och då av en längtan efter något eget med både de för och nackdelar detta skulle medföra.
Men jag har insett att jag svårligen hade kunnat ha det så bra med eget stall som jag har det här, faktiskt troligen inte ens billigare.
Och även om jag kanske hade sparat någon liten hundralapp (tveksamt) så måste andra faktorer vägas in- sådant som jag värderar och sådant som jag kanske inte ens hade kunnat ha/ klarat av om jag hade eget stall.
Det är onekligen skönt att ha någon som släpper ut och tar in, fodrar, harvar ridhuset, fyller logen med halm och ser till att foder finns hemma, röjer snö, lagar hagar och alla andra tusen saker som måste hållas efter.