Månadsarkiv: april 2011

Skrivet

Onsdag- nästan sommar!

Oj så härligt väder vi har haft idag- riktig sommarvärme!

Och JAG, observera JAG…..red utan jacka utomhus och blev svettig! Vad sägs om det?

Red ett dressyrpass utomhus på ”avskavda gräset” och det gick ganska bra.

Hade önskat mig en bättre utomhusarena eftersom denna gräsplätt börjar bli hård och ett spår har ridits upp ganska rejält men jag kunde bara inte förmå mig att gå in i ridhuset en så här solig och varm dag.

Har tänkt nämna det hur många dagar som helst nu men glömmer hela tiden bort det, ni ska se vad vacker Archie har blivit!!!!

Pälsen har återfått sin underbara lyster och alla de otäcka avskavda fläckarna från i vintras är borta.

Ett tag såg Archie verkligen för bedrövlig ut- som en avskavd heltäckningsmatta eller nåt- full av små märken av både sadel, skänklar, tyglar och täcke- ingen vacker syn!

Men nu blänker gossen som sig bör och är en fröjd att titta på- härligt!

Med 3 helklippningar in på bara skinnet får man tydligen betala priset att ha/ få en häst som ser så trist ut i hårremmet men vad ska man göra? Jag vägrar att rida på en jättehårboll!

Skrivet

Favorit i repris: att inte kunna stava

På tal om gårdagens annons med så taskig stavning så blir jag ibland riktigt beklämd när jag läser hur illa vissa människor stavar och jag tycker att det är så synd att de inte kan få hjälp.

Kanske VILL de inte ha hjälpen eller så förstår de inte själva hur illa de skriver och hur, vill i alla fall jag påstå, STIGMATISERANDE detta är i många sammanhang (jag gissar att 99 av 100 arbetsgivare skulle sortera bort en ansökan skriven på nedanstående vis DIREKT, i alla fall om det handlade om ett arbete där man behöver skriva minsta lilla text- och det innefattar väl de flesta arbetena idag.

”min unghäst åker på in körning i början på maj å då blir men gammle valak själv så han behöver sälskap i sin hage han går på lössdrift fri till gång på torr hö de finns stall med boxar vid behov jag behöver först och främst säldkap till han i två månader och eventuelt längre
hör av er om ni har nån häst som behöver vilal och ni tex inte vill stå och betala en dyr stall hyra för nån som ni inte rider på men skulle hästen vara snäll att rida eller köra så är de ett plus men inget måste för jag behöver den typ nu:)”

Skrivet

Dagens (tand och bett)fråga

Precis som jag härom dagen påstod att man för 20 år sedan och ännu längre tillbaka knappt kände till begreppet ”sadelutprovare” så vill jag idag hävda samma sak om de så kallade HÄSTTANDLÄKARNA.
 
För 20 år sedan ringde man efter veterinären när det var dags att raspa tänderna (vilket de flesta ansåg att man skulle göra en gång om året) och då kom denne, körde in en jätterasp i truten på hästen och ”körde runt” lite. Därefter var ”behandlingen” avslutad och så var det med det.
 
Idag går det oftast inte riktigt till på detta vis, varken på kliniker eller hos de självutnämnda hästtandläkarna- utvecklingen har tack och lov gått framåt även på detta område även om det fortfarande finns en del klåpare som gör mer skada än nytta i hästens mun.
 
Min första fråga idag är:
 
Hur/ på vilket sätt tar du hand om din hästs tänder och varför har du valt detta alternativ?
 
Själv anlitar jag sedan många år tillbaka Torbjörn Lundström (http://www.djurtandvardskliniken.se/) och är mycket nöjd med allt utom priset som jag tycker är i högsta laget (en behandling kostar aldrig under 2.000:–).
 
Eftersom jag innan Archie hade en häst (Décima) med stora munproblem (en del skadade tänder och en tunga som gärna var ute och flög när man red) vill jag verkligen ge Archie det jag tror är ”det bästa” och har alltså därför valt Torbjörn.
 
Om man går in på Torbjörns hemsida kan man bland annat läsa följande
 
Även om man har ett väl tillpassat betsel så finns alltid en risk att hästen får betselrelaterade skador. Det bästa sättet att minimera denna risk är att variera betslingen. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen. Man kan dela in dessa i tre huvudgrupper: delade, odelade och bettlösa alternativ. Om man växlar mellan huvudgrupperna får man störst variation avseende tryckfördelning. Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i följd. Tänk även på att nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan. Variera gärna både vad gäller typ av nosgrimma och dess placering. Prova gärna utan också. 
Oavsett vilken utrustning man använder är det alltid ryttarens/kuskens inverkan via tygel eller töm som avgör hur hästen uppfattar signalerna samt om den får betselrelaterade skador eller ej
 
och min nästa fråga relaterar till texten och lyder sålunda:
 
Brukar ni variera er ridning med olika betsling och/ eller nosgrimmor? Varför/ varför inte?
 
Jag FÖRSÖKER att tänka på ovanstående som jag tycker låter vettigt och sant och rider därför med 3 olika huvudlag; tränset, kandaret och hacket.
 
Hacket använder jag just för att skona/ vila hästens mun och då jag rider mer kravlöst- ska jag tex bara skritta ut ser jag ingen anledning att göra detta med bett i munnen och dragen nosgrimma.

Skrivet

Tisdag- framtidstankar

På väg till träningen!
Tjenare! Nu har jag varit och tränat och varit duktig!
Hejdå!

Precis som förra tisdagen skrittade jag i morse iväg till NN:s ridbana för en ny duvning och precis som då började passet med att NN red en stund innan jag svingade mig upp igen.

”Gå på bakbenen”-arbetet fortsatte och det blev en del slutor i galopp, byten (som vanligt bra från höger till vänster och mindre bra åt motsatt håll), piruett-träning och lite trampembryon.

Medan vi red förde vi också intressanta diskussioner om Archies utveckling, mina mål, framtiden osv  och det känns bra att ha någon kunnig människa att prata om mina funderingar med.

NN är fortsatt nöjd med hur vårt arbete med den vackra bruna forstskrider och vi fastställde att jag ska göra ca 10 starter till varefter vi ska utvärdera om jag ska träna på eller börja fundera på ett hästbyte.

Som det känns nu vill jag verkligen inte byta häst men samtidigt måste jag vara realist; om det inte går som jag vill på tävlingsfronten med just Archie så kanske det finns någon annan häst som passar mig bättre i det avseendet och som helt enkelt kommer att göra min hästtillvaro ännu behagligare på alla vis.

Jag har i alla år hävdat att ”ridning är så himla svårt ändå så man behöver inte göra det svårare genom en (för) svår häst”- kanske är det dags att jag börja leva som jag lär?

Eller så är Archie inte alls ”för svår”/ för obegåvad för att ta mig dit jag vill- det får tiden utvisa!

Skrivet

Speciella annonser del 290, skettisar?!?!

Jaaa….jag veeeet att det finns folk som har dyslexi osv men varför kan man inte anstränga sig liiiiite mer om man vill få sålt så här många hästar (när marknaden är minst sagt mättad ändå).

Jag kan bara inte ta annonser på allvar där man inte ens kan stava rätt till den RAS man själv fött/ föder upp.

Skrivet

Tillbakablickar: att ha haft en kolikhäst har satt sina spår

Häromdagen hände det igen och trots att jag vet varför så blev jag ändå lite förvånad- det var nämligen ett tag sedan nu tack och lov och jag skulle gärna vilja att det försvann helt och hållet.
 
Min I-phone ringde och jag kunde på displayen se att det var en stallkamrat och genast började hjärtat att dunka.
 
Innan ärendet, fullständigt harmlöst, framförts hade jag hunnit arbeta upp en stegrande puls och jag hoppas att inte uppringaren hörde att jag kanske lät lite darrig på rösten.
 
Bakgrunden till denna snabbt uppflammande telefonrädsla härrör sig från tiden då jag ägde Décima, stoet jag hade i 8 år innan jag köpte Archie.
 
Som jag har berättat om tidigare lever hon inte numera, hon dog något år efter försäljningen i kolik hemma i sitt nya stall- man hann inte ens få dit en veterinär.
 
Och där har ni orsaken till min ibland galopperande puls- Décimas kolikanfall!
 
Något år efter att jag köpt Décima som 3-åring började hon då och då få oförklarliga kolikanfall.
 
Anfallen var oftast tämligen milda och gick att longera bort så för det mesta behövde jag inte ens tillkalla veterinär utan löste (observera ordvitsen) det själv så att säga.
 
Dessa förbannade kolikanfall inträffade alltid antingen på kvällen eller helgen- givetvis höll jag på att säga för det vet väl varenda hästägare att hästen aldrig blir dåligt på icke-jourtid.
 
Hur som helst blev jag alltid varse anfallen genom att TELEFONEN ringde och att vår ridskolechef meddelade mig att Décima var dålig- IGEN!
 
Då var det bara att flyga ut i bilen, köra som en idiot till stallet och sedan försöka avgöra hur kass hästen egentligen var.
 
För det mesta verkade Décima fullständigt OK om man gick ut och gick med henne- då skulle hon stanna och beta och gick helt utan problem men man hann inte mer än ställa in henne i boxen förrän hon började skrapa och lägga sig.
 
Longering var oftast räddaren i nöden även om jag ibland fick gå upp till ridhuset både 2 och 3 gånger men, som jag också har berättat om tidigare, vid ett tillfälle var det så illa att jag fick köra upp Décima till Helsingborgs djursjukhus där hon blev akut buköppnad.
 
Ingen hittade någonsin svaret på varför hästen fick dessa anfall- buköppningen visade inget onormalt mer än den grovtarmsomvridning som man rättade till och jag tycker nog att jag provade det mesta för att förhindra magont hos Dessan.
 
Jag provade att byta från halm till spån, jag hade en stor vattenspann hängande i boxen för att hon skulle dricka mer, hon fick mycket stråfoder, motion och så mycket hagvistelse som det bara gick att åstadkomma på ridskolan och jag tog bort allt kraftfoder och ersatte det med ett speciellt foder (”Mash”) som skulle vara bra för känsliga magar, jag gav matolja, betfor, linfrökaka- ja listan kan göras hur lång som helst.
 
Men anfallen kom med oregelbundna intervall- de gick aldrig att förutspå eller i efterhand ”vara efterklok” på.
 
Det enda som hände var att jag fick världens telefonskräck när jag såg att det ringde från stallet och dom gångerna kunde jag knappt lyfta luren och prata- så mycket bultade hjärtat och så rädd blev jag.
 
Nu var det ju inte så att ALLA samtal från stallet handlade om att min häst hade kolik men det kunde jag ju inte veta i förväg och till slut fick jag förklara för ridskolechefen (som oftast var den som ringde i olika ärenden) att jag mer eller mindre höll på att dö av skräck varje gång numret kom upp i displayen.
 
Den förstående ridskolechefen började därefter vid kommande samtal att säga en fullständigt ihoptryckt mening utan en sekunds paus mellan orden, allt för att jag inte skulle hinna elda upp mig och då lät det ungefär så här:
 
”HejBirgittadetärLottadetharintehäntdinhästnågot”.
 
Tyvärr hann jag ju bli rädd ÄNDÅ eftersom numret visades när hon ringde men tanken var god även om min rädsla aldrig gick över så länge jag ägde Décima.
 
Sedan jag köpte Archie, och det är nu snart 5 år sedan, har jag för det mesta lyckats arbeta bort den där skräcken för samtal från stallet och de kommer numera i princip aldrig heller eftersom nästan alla skickar sms.
 
Men ibland ringer någon och ibland slår mina primintiva mekanismer till och jag undrar om det någonsin kommer att sluta?                       

Skrivet

Måndag- zzzzzz

Idag har Archie fått en fullständigt kravlös vilodag- 2 pass i hagen är det enda han har behövt avverka och har således haft gott om tid att kontemplera.

Även om ”motionen” i hagen är näst intill obefintlig resonerar jag ändå som en god vän som säger ungefär att varje extra steg i hagen är ett bonussteg som hästen inte hade tagit i boxen.

Och jag tror absolut på stillsam rörelse för blodcirkulationen och tarmarnas arbete om inte annat.

När jag åkte ifrån Archie stod han och Rocky och mös i solen, 18 grader visade bilens temperaturmätare.

Själv tvättade jag jobbvinterjackan i helgen men väntar ännu ett kort tag med Archies tunna termotäcke och de egna termobyxorna- man ska inte utmana vädergudarna hur mycket som helst :)!

Skrivet

Ena dagen blodpudding…..

…nästa dag hamburgare!

Jag hoppas verkligen att lilla Pippi inte klagar på sin kost, det bortskämda lilla livet.

Hittade dessa billiga hamburgare på City-Gross och eftersom vi själva skulle grilla en något ”finare” variant så tänkte jag att även the Fastrunner kunde få sig en godbit.

Och köttet slöks utan tvekan så det var nog uppskattat :)!

Skrivet

Veckan som gått

Är det bara jag som ibland kan ha svårt att minnas vad man egentligen gjort den senaste veckan?

Ibland säger man ju skämtsamt ”jag minns knappt vad jag åt till middag igår” och så ÄR det verkligen för mig, i alla fall när det gäller mat men alltså även annat då och då.

Men om jag anstränger hjärnan lite och tänker tillbaka så kan jag i alla fall redogöra för följande events i veckan:

I tisdags gick Petra och jag en mil i ibland väldigt kuperad terräng i Skrylle med våra doggys- en perfekt motionsform för oss alla enligt mig och så har man dessutom roligt under tiden.

På tal om roligt blev det även denna vecka 2 träningar för NN- i tisdags och i torsdags.

Önskar att jag hade tyckt att det är lika roligt att springa min mil-runda men det gör jag inte. Veckans plåga snarare!

Sedan har det varit årsmöte vilket jag kom ihåg i år- kan fortfarande inte smälta att jag förra året GLÖMDE bort det- jag som dels extremt sällan glömmer NÅGOT och som dessutom skulle hämta mitt pris som bästa ekipage i lätt klass även då.

Veckan avslutades med stalljour och nu är det 7 veckor till nästa gång.

Skrivet

Söndag- ingen vilodag för mig inte

Idag, liksom var 7:e söndag var det min tur att ha ”stalljour”, en inte alltför betungande syssla enligt mig och långt mindre krävande än de oftast måååånga fler stallpass man brukar ha i kollektivstall.

Vi behöver alltså bara ”engagera” oss en dag var 7: vecka och då ska 7 hästar släppas ut på morgonen, tas in på eftermiddagen och fodras 3 gånger denna dag.

Eftersom ”jobbet” är så snabbt gjort (tar inte ens 10 minuter att fodra) kan man oftast få hjälp av de andra så i kväll slipper jag tex sista fodringen eftersom en stallkamrat ska vara på plats och rida då och erbjöd sig att mata djuren.

Eftersom det pågår ett mycket omständligt vägarbete på vägen mot Skrylle (läs: risk för låååånga köer) beslutade jag mig för att idag springa milen ”hemmavid”.

Soya var duktig som trots att hon var lös ignorerade alla de djur (rena Noaks ark) vi mötte på vår runda; småfåglar, en fasan, kaniner, harar, en katt och 3 enorma rådjur.

Även om vädret mestadels varit mulet tittade solen fram när vi skulle grilla- idag blev det goda hamburgare!

Efter maten for jag till stallet för hagintag och en ritt på ”avskavda gräset”- utebanan har fortfarande inte fått sitt nya underlag så den vågade jag inte rida på.

Även ”gräsbanan” börjar bli lite hård nu så jag får se var jag ska förlägga de pass som jag inte tillbringar i ridhuset.