Lyckades tyvärr inte ta några bra bilder på denna mycket vackra tävlingsplats som ligger vid Herrevadskloster.
Skönt att lätta på trycket när man kommer hem….
….och sedan gå och mumsa!
Eftersom jag visste att jag skulle iväg tidigt hade jag gjort i ordning alla grejer redan igår och även låst in dom i släpets sadelkammare så lite tid sparade jag på detta.
I Åsbo var jag redan strax innan 8 och efter en timmes bilfärd och 9.30 skulle jag starta.
Tävlingen började lite dramatiskt då domaren ännu inte hade dykt upp 9.00 men 5 minuter senare kom hon hastande och sedan var klassen (LA:4) igång.
Jag tyckte inte att jag hade riktigt lika underbar känsla på denna framridning som vid de två föregående tävlingarna, då kändes Archie jätte-jättefin och nu bara fin 🙂 men inne på banan var jag mycket nöjd med honom och vi ”fick till” i princip allt på ett bra sätt.
Tack och lov visade sig min känsla stämma och domaren belönade oss med 65% och kommentaren ”Väl kämpat på en fin häst. Bra takt och rytm, skulle önska något mer energi emellanåt. Fin sits och hand, väl rörlig skänkel”.
Det ska noteras att Åsbo är den tävlingsplats där Archie i höstas bar sig för mest djävligt åt om uttrycket ursäktas, han var ganska gräslig på en tävling dessförinnan men Åsbo slog alla rekord i ”häst som fullständigt ignorerar framåtdrivande hjälper” så därför kändes det extra härligt att han idag inte verkade minnas något av denna vidriga händelse.
Att vi var 1 poäng från placering (endast 3 placerade i denna klass) var så klart retligt men man kan inte heller gå omkring och tänka ”om inte….” utan jag är i stället glad åt att procenten de 3 senaste starterna varit 63, 64 och 65- kanske kan det bli 66 nästa gång :)?
Inte ett betyg under 6, 7:or på båda travökningarna, den ena bakdelsvändningen och skänkelvikningen åt det svåra hållet visar att övning KAN ge färdighet- detta har ju varit ibland stora svårigheter och jag har inte glömt alla de gånger vi fått usla underbetyg (en gång till och med en ETTA) på just skänkelvikningen för höger skänkel.
En knapp timme efter min start var det redan dags för MSV C:1 där jag red som nummer 2.
Jag gillar inte att rida i början av en klass men det var inget att göra åt detta utan bara att göra sitt bästa.
Jag tycker att jag även här fick till en bra känsla på banan för det mesta och den grövsta missen var egentligen en mellangalopp där Archie ville byta galopp hela tiden och inte öka så där blev betyget 4.
Han har visat dessa tendenser lite hemma också- att börja byta självmant på ”vänd snett igenom” och jag har dumt nog glömt bort detta och inte tränat just detta moment. Dumt av mig.
Skolorna fick idag exakt de betyg de förtjänar, 7 på vänster öppna, 6 på höger öppna och 5 på båda slutorna där jag i och för sig kan få till höger sluta bättre.
Denna domare tyckte att Archie var en ”trevlig häst” och procenten hamnade på blygsamma 61, dock vårt bästa resultat i denna klass hitills.
Så…jag är mycket nöjd med våra insatser!
Hemma hann Archie med några timmar i gräshage vilket han säkert uppskattade och jag strävar ju så mycket jag bara kan efter att hålla honom nöjd och glad.
Efter hagvistelsen kom det första regnet på evigheter känns det som och det var faktiskt både önskat och välbehövligt.
Härligt! Nu är ni på G!
=)
Grattis till jättefina resultat!!
Tack! Vi får hoppas att det fortsätter i rätt riktning :)!
Grattis Birgitta, är verkligen jätteglad för din skull:)
Tack så mycket och som sagt; hoppas detta håller i sig eller blir ÄNNU bättre :)!
Hej,
jag följer din och Livs (Aramis) blogg och är mycket imponerad av er bägge. Grattis till det fina resultatet i bägge klasserna. Jag har tyckt att dina inlägg varit mycket intressanta dels för att liknande hände mig förra året (tempot gick ur oss, värst på Åsbo RF…urdåliga resultat, segt…). Jag följer idogt dina tankar kring det som hände förra året, din träning och hur du nu går till väga. Jag tror att mina dåliga resultat beror på stor nervositet som gör mig ofokuserad och omöjliggör känsla för takt och utan takt kommer man inte vidare… Och då börjar jag banka, röra mig för mycket, klämma, osv dvs alla fel som min häst inte alls tycker om. Min otroligt välutbildade lugna herre (16 år), rullar då bara ihop sig, trampar på stället och vi kommer ingen vart… Men i år är det litet litet bättre men fortfarande stora problem med nervositet, är du nervös? Vad tänker du på när du är på tävlingsplatsen?
Ska till Lund nu tisd e.m. tom torsdag e.m. men står på en mässa, har ingen möjlighet att hälsa på er, hade varit väldigt roligt att se er ”live”!!
Må gott, ha en bra dag
Hälsningar
Kattis & Dacapo
Hej Kattis!
Tack för ditt inlägg. Kul att du följer oss så noga.
Tråkigt att du också har haft samma erfarenhet angående seg häst- visst är det gräsligt?
I mitt och Archies fall tror jag att det var många olika saker som slutligen ledde fram till att han blev så otroligt seg som han blev.
Han har ju aldrig varit en skenande raket någonstans och någonsin men i höstas eskalerade det verkligen.
Om jag ska GISSA så berodde beteendet på att Archie helt enkelt ”fick nog” och stängde av.
Jag hade suttit och klämt på honom aldeles för mycket med frenetiska skänklar som aldrig var stilla och dessutom liksom ”fastnat” i kroppen eller hur jag ska säga. I stället för att sitta lätt på honom och inverka växelvis och under avslappning så blev jag liksom en spänd, ihopkurad klump som bara klämde mig fast (något överdrivet men ändå….).
Sedan blev han ju halt kort efter Åsbo där han bar sig så dumt åt och frågan är hur länge han EGENTLIGEN hade haft ont innan han visade det genom hälta?
Dagens ridning går mycket mer ut på att rida för lätta hjälper, att inte klämma och ännu en viktig faktor: ATT FÖRSÖKA HÅLLA HÄSTEN GLAD!
I höstas var JAG inte glad och det kände Archie säkert av och så blev det en ond cirkel: sur ryttare- sur häst- sur ryttare osv.
Nu försöker jag att tänka på att uppmuntra honom på olika vis, rida varierat, inte trötta ut, klappa mycket osv osv.
I just mitt fall tycker jag inte att jag är så nervös på tävling men det kan jag ju vara omedvetet ändå och jag TROR att min nervositet i så fall yttrar sig i just den här ”spända klamrande ryttarklumpen” som jag försöker att INTE vara på varken träning eller tävling.
Förr kunde jag också bli oerhört anfådd när jag började rida fram inför träning/ tävling och jag tror att detta var en kombination av dålig kondis och nervositet.
För att bota detta springer jag numera en mil minst en gång i veckan= bättre kondis.
Annars är jag superstrukturerad på tävling och har koll så DET gör mig inte nervös. Jag har ju tävlat extremt aktivt i över 20 år så lite van är jag ju :).
Det enda rådet jag kan ge dig på både träning och tävling är att försöka KÄNNA EFTER hur du är i kroppen. Är du styv som en planka eller följsam? Klamrar du dig fast med skänklarna? Blir du stenhård i dina händer?
Försök att slappna av, ta djupa andetag, gör övergångar till skritt när det börjar kännas spänt, rid lätt en stund för att ”lossna” i kroppen.
Hoppas du kan få lite nytta av mina idér och återkom gärna.
Kattis:
Andra tips om du blir så nervös på tävling är:
1. Tävla ofta- så att det nästan blir lite slentrian.
2. Gå ner i klass så att du verkligen känner dig säker och tycker att programmet du ska rida är lätt som en plätt. För ju svårare något är; desto mer har du att behöva hålla reda på och kan inte vara fokusera på att andaaaas och slappna av :).
3. Försök att känna efter vad som är en ”lagom framridning”. Tänk efter när din häst går som bäst hemma! Är det efter 30 eller 60 minuter? Rider du fram för länge riskerar du att både du och hästen blir trötta = STOR seghetsvarning, rider du fram för kort tid kanske du inte hinner lösgöra hästen och ”komma till ridning.