Idag fick Archie en välförtjänt vilodag- det var ett tag sedan han slapp ifrån arbete helt och hållet även om tex våra tömkörningsturer i skritt inte torde belasta honom varken psykiskt eller fysiskt :).
2 vändor i gräshage blev dagens ”motion”, säkert mycket uppskattat gissar jag.
Som planerat begav jag mig till den gårdsvisning som Hästis tipsade mig om och om det som Rie nämnde i en kommentar igår handlar om att ”kunna se potentialen” så såg jag mängder här.
Gården saknar i dagsläget stall och allt som hör hästhållning till men med endast en stor hög pengar hade detta gått att åtgärda ganska lätt.
Logen på ca 12 x 18 meter hade man kunnat göra om till ett litet ridhus (högt i tak och till och med en liten läktare :)), den insådda vallen hade räckt till både hagar och en plan och fin utebana och det fanns en verkstadsbyggnad som hade gått att göra om till stall med en lämplig gödselplats precis utanför.
Boningshuset var fantastiskt fint och välskött om man gillar en miljon takbjälkar och äldre stil och ett intilliggande hus hyrs för närvarande ut för 5500:-/ månad, en icke förkastligt extrainkomst.
Summa summarum: många fördelar men som vanligt ser jag lättare problem än möjligheter.
Dels lär en så här pass fin gård bli såld på nolltid (den hade inte varit till salu i flera månader som jag trodde förut) och dels lär priset inte stanna vid de dryga 4,2 mille man begär.
Eftersom vårt eget hus inte ens är till salu skulle jag inte våga köpa detta i en hast för vad gör man sedan om ens eget förblir osålt en längre tid?
Det känns som lite av en moment 22 situation- vi vågar inte sälja förrän vi hittat något vi vill ha och när vi väl hittar något vågar vi inte köpa innan vårt eget är sålt.
Nu kommer detta säkert att lösa sig den dagen vi verkligen hittar drömboendet men detta kändes inte riktigt så till 100 %.
Det ÄR superfint- absolut- men det är ändå något (läs: de många miljonerna) som håller mig tillbaka och då får det vara.
Min personliga erfarenhet är att ju fler hus man tittar på, ju lättare blir det att VETA när man hittar rätt.
Vi är lika ambivalenta när det gäller gamla hus – jättefint och charmigt MEN underhållet…min man säger att när vi har råd att låta någon fixa så kan vi fundera på det.. dvs typ lottovinst e dyl…:-)).
Men visst är det lätt att börja dagdrömma när man ser salubilder på såna ställen.
Instämmer till 100%.
Allt hade varit tusen gånger lättare om vi varit händiga men är man inte det och inte har massor med pengar blir det svårt.