Månadsarkiv: maj 2011

Som man frågar får man svar, eller?

Har funderat på en sak vad gäller när både andra och jag själv ställer frågor på bloggar och/ eller olika internetforum.

Jag får en känsla av att de som svarar OFTAST gör det om de ”håller samma linje” som skribenten/ frågeställaren.

Tycker man något heeeeelt annat eller gör på ett helt annat sätt så väljer man nog oftast att INTE svara alls och de som svarar med ”raka-motsatsen-svar” är oftast skribenter som på något vis retar sig på på frågeställaren eller som är ”kända för” att alltid vara lite motvalls eller dylikt.

Likaså är det vanligare att ”de präktiga” svarar, de som tror/ vet att de gör allting ”by the book” och tycker att deras sätt är det enda rätta.

Tänkte mycket på detta när jag läste en diskussion som handlade om hur mycket man rastar sin hund.

Mer eller mindre ALLA som svarade (och de var måååånga) svarade att de typ gick ändlösa promenader med sina skyddslingar, det var liksom ingen hejd på mängden timmar som dagligen lades på att på olika sätt stimulera hunden både fysiskt och psykiskt.

Eftersom jag känner fler hundägare som inte ens lägger 1 timme om dagen på att gå ut och gå med sin hund (att släppa ut hunden i trädgården räknar jag inte som ”rastning” i detta fallet) än de som är ute och går 3-4 timmar om dagen så ifrågasätter jag starkt hur pass representativa svaren i diskussionen var.

Snarare tror jag att det var mestadels ”Bror Duktiga” som svarade och när andra, mer ”normala” hundägare läste deras svar så vågade de inte skylta med hur ”dåliga” de själva är. Det är vad jag tror i alla fall.

Jag tycker också att jag väldigt sällan läser ”extrem-svar” på mina frågor på bloggen trots att jag VET att alla möjliga, enligt mig, konstiga beteenden förekommer och att folk kan resonera på de märkligaste vis.

Exempelvis läser jag aldrig kommentarer som:

”Jag tycker att det räcker med att min häst går i hagen 3-4 timmar om dagen- den står ju ändå bara där och hänger”.

”Jag ger min häst flera kilo kraftfoder varje dag trots att det är en promenadhäst som jag rider därefter”.

”Jag skulle aldrig få för mig att betala mer än 100 kronor för en privatlektion- det är aldeles för dyrt”.

”Jag rider alltid med ländtäcke i ridhuset på vintern oavsett hur varmt/ kallt det är ute”.

”Jag planerar aldrig mina ridpass i förväg utan tar dagen som den kommer. Känner jag inte för att rida så skiter jag i det och är det dåligt väder låter jag hellre hästen stå kvar i boxen”.

”Att analysera foder är hur löjligt som helst- det ser man ju genom att titta på det om det är bra eller dåligt”.

”Jag avmaskar hästen varje år för att vara på den säkra sidan och tycker att det blir för dyrt att först lämna in ett träckprov”.

”Jag köper bara märkesgrejer till min häst och skulle tex aldrig sätta på min häst ett täcke från Ullared”

”Hundar som inte lyder ska ha rejält med stryk”.

”Jag köper alltid det torrfoder som är billigast och tänker inte på om det påverkar min hunds mage eller inte”.

Onsdag- omväxling förnöjer

Även idag var bilens rutor istäckta på morgonen och jag var glad att jag hade låtit Archie stå med sitt regntäcke i stallet över natten- känns liiite kallt att låta honom stå utan.

När det var dags för uteritt efter jobbet hade solen tittat fram och det var 12 grader om än blåsigt.

Idag red vi ganska omväxlande; lite skolor på en nerlagd banvall, travökningar på samma ställe på hemvägen, en del klättring, skritt på asfalt och några lååååånga galopper varav någon i lite högre fart.

Det var roligt att se Soya och Arch galoppera sida vid sida- de är sååå söta ihop.

Efter ridningen fick Archie varva ner i en gräshage medan jag gjorde färdigt mina sysslor i stallet- det uppskattade han säkert.

Speciella annonser del 292, ridtips för lektionsryttare

Jag har nog tipsat om detta förut men det tål att nämnas igen tycker jag, särskilt nu när det börjar bli fint väder och semestertiderna närmar sig.

Om jag hade varit en vuxen lektionsryttare hade jag tyckt att det hade varit roligt och lärorikt att åka iväg på något sådant med några av mina ridkompisar.

Lite intensivare ridning och på så här välutbildade hästar kan nog vara en härlig inspiration inbillar jag mig.

http://www.blocket.se/vi/33603646.htm?ca=23_11

Dagens (mocknings)fråga

När jag tränade för en skicklig dressyrryttarinna med Heron för en miljon år sedan såg jag något som jag dittills aldrig stött på; hon mockade på ett för mig ”konstigt” sätt där hon endast strödde upp en större fyrkant i boxen medan typ en halv meter runt om och ut till väggarna lämndes utan strö (se bild ovan).

Jag har sedan dess inte sett någon annan strö på detta vis förrän jag kom till nuvarande stall där många har anammat samma metod.

Frågade en tjej i stallet som går en hästutbildning om de kanske har fått lära sig att strö på detta vis i skolan men detta förnekades och hon kunde inte heller riktigt förklara VARFÖR hon gjorde på detta vis eller vad som skulle vara en fördel med detta- bara att det var väldigt vanligt även bland hennes klasskamrater.

Så nu frågar jag er dear readers; har ni någon teori eller gör ni rent av (ordvits!!!) själva på detta vis? Why?

Frågar en nyfiken strö-o-man som täcker heeeela boxen med myyyyyycket halm.

Tisdag- vi krumelurar

Så här ser sadeln som jag har beställt ut (denna tillhör NN).
.

Notera frosten på gräset!

När Archie och jag skrittade iväg till NN idag var det MINUS 1 grad?!?!?! och jag var väldigt tacksam över att jag hade låtit vinterjackan ligga kvar i bilen trots att det varit så varmt länge. Nu kom den väl till pass.

När jag började rida fram var händerna helt stelfrusna trots handskar och NN sa samma sak när hon hade ridit en stund.

Eftersom Archie kändes ovanligt ”mjukbent” idag gjorde vi lite mer krumelurer och behövde inte koncentrera oss på regelrätt lösgörande arbete.

Det piruettförberedande arbetet såg fint ut när NN satt på och kändes lätt och villigt (med våra mått mätt) när jag själv red.

Idag ville NN att vi skulle försöka få till lite mer gest i bytena och inte bara ”göra dom med lite ivägsläppt häst” och som vanligt gick det bättre åt det ena hållet än åt det andra men med inte lika stor skillnad som det kan vara ibland- skönt!

När det var dags för piaff-träningen kallade NN ut sin hästskötare som satt upp för att jag skulle kunna se från marken hur det ser ut numera och jag måste säga att jag blev väldigt imponerad, glad och positivt överraskad.

Från ryggen känns det inte som att det händer såååå mycket och jag vet ju hur det har sett ut när jag har försökt att trampa Archie på töm så de riktigt fina piaff-embryona som jag såg i flera sekvenser var väldigt roliga att se.

Passage-försöken däremot är fortfarande inte mycket att hänga i julgranen, kadensen saknas och det blir mer ”springigt” än något annat men har poletten kunnat ramla ner så bra vad gäller piaff-träningen så finns det hopp om passagen också.

Décima hade ju superlätt för passage när hon väl förstod vad som önskades, det gick i princip från den ena dagen till den andra så det vore kul om Archie kunde drabbas av samma snilleblixt.

Hur som helst är ju varken piaff eller passage något som jag behöver fundera en sekund över vad gäller tävlingsbiten men däremot är det en väldigt bra gymnastisk träning för herr Rakbent.

Ett nytt kärlekspar?

Härom dagen flyttade en ny häst in i vårt stall- det 4-åriga stoet Della.Jag var lite fundersam över hur det skulle gå med en ”rödhårig kvinna” bland alla våra karlar men tröstade mig med att Archie, närmaste boxgranne, haft att göra med rödtoppar tidigare och då utan problem.

Av någon anledning tycker de flesta hästar om Archie, kanske för att han själv är harmlös och helt utan onda avsikter och baktankar och denna tjej verkar än så länge väldigt förtjust i sin, kanske nya pojkvän?

Hallå där Arcimboldo…..

…om jag kråmar mig lite kanske du blir intresserad?

Du bruden…jag vet själv allt om hur man kråmar sig…så det så…

Förslag på ett nytt tv-program?

I förra veckan ägnade jag och maken oss åt något som varken han eller jag finner speciellt roande; vår trädgård och dess skötsel.

Vi högtryckstvättade altanen, oljade in densamma, tog fram trädgårdsmöblerna och oljade in dom, klippte gräset, försökte utplåna så mycket kirskål som vi orkade osv och detta är för oss mer ett nödvändigt ont som måste göras än något som vi finner rogivande och underhållande.

Tack och lov är vår trädgård inte så stor och dessutom i mångt  att betrakta som lite åt ”natur-tomt”-hållet till- vi har inte precis några rabatter eller grönsaksodlingar som kräver mycket skötsel men ibland hade det varit roligt att ha den i ännu snyggare skick- bara man själv slapp ägna sig åt eländet.

Funderandes över detta kläckte jag en ny programidé inspirerad av ”Arga Snickaren” som jag ibland följer på tv. Då kan jag bli väldigt sugen på att ”göra om” hemma trots att vi egentligen inte har något som direkt behöver fixas och vi framför allt är mycket ohändiga båda två.

Att anmäla oss till ”Arga Snickaren” hade varit lönlöst- vårt hus hade aldrig blivit utvalt eftersom det som sagt inte finns något som egentligen BEHÖVER göras men däremot kanske vi kunde anmäla oss till ett program vid namn ARGA TRÄDGÅRDSMÄSTAREN om det nu hade funnits något sådant?

En kombinerad trädgårdsmästare/ psykolog kunde komma hem till oss, skaka på huvudet åt mossan i vår gräsmatta och de icke beskurna päronträden som de flesta åren inte ger någon skörd (vilket vi inte bryr oss om eftersom ingen av oss äter päron) och sedan ställa djupsinniga och analyserande frågor till maken och mig om varför jag ägnar så mycket tid åt min häst och maken åt sitt flygintresse i stället för att gräva runt i trädgården.

Vad tror ni om den idén? Ska jag tillskriva SVT å det snaraste?

Måndag- en avslappnad herre

Möttes av ovanstående syn när jag kom till stallet efter jobbet idag och jag HOPPAS verkligen att Archie låg ner bara för att markera att det är hans vilodag idag och för att han var gräs-däst.

Typiskt mig att bli orolig direkt, kanske för att jag inte sett Archie ligga ner på flera år känns det som. Inte ens när jag ibland dyker upp som ett spöke i ottan ligger han ner utan ser alltid lika vaken ut.

Som unghäst tillbringades dock nästan varje eftermiddag i horisontell position så då reagerade jag inte utan tyckte bara att det var mysigt eftersom Archie dessutom tillät att man satte sig hos honom långa stunder utan att han ville stiga upp.

Nu går herrn dock i hagen och luftar sig- Rockys ägare har lovat att ta hand om intaget och jag kan ta fram lite äppelkaka och njuta :).

Dagens (skatte)fråga

Igår kunde jag hos ganska många vänner och bekantas statusuppdatering på Facebook läsa att de nöjt DEKLARERADE (vad sägs om DEN ordvitsen???) att de nu hade deklarerat.
 
Jag har aldrig förstått vitsen med att vänta med detta in i det sista- man får ju papperna flera veckor i förväg och jag skulle dessutom tippa att det för 90 % av dom som deklarerar bara är att sätta ett kryss eller skicka in deklarationen via sms eller internet.
 
Vad är grejen med att vänta liksom?
 
Vet att man förr brukade se bild i tidningen på folk som hastade in mot skattekontoren ”fem i tolv” och det verkade som om det för vissa nästan blivit en ”sport” att lämna in deklarationen så sent som möjligt.
 
Så ni som roar er med detta; upplys en okunnig och förundrad över anledningen!    

Veckan som gått

Veckan som gått har varit en kort arbets-dito, alltid lika skönt och fort gick den!

Vädret har varit strålande skulle man kunna säga lite ordvitsigt, inte en dag utan solsken och det första regnet på vad som känns som en evighet kom först under söndageftermiddagen.

I måndags blev jag för första gången på länge filmad när jag red och med facit i hand borde jag kanske ha valt ett bättre tillfälle att visa upp min lille häst för läsarna?

För det är ju så många gör har jag förstått; de filmar bara när hästen går som allra bäst och redigerar dessutom hårt så att inget stör den fläckfria bilden.

Nu kom jag dumt nog inte ihåg kameran förrän mitt ridpass egentligen skulle varit slut och då filmade vi mer ”bara för att kameran var med”, inte för att ”oj, oj, oj…så superbra Archie går just nu”.

Men visst; jag skäms inte för att visa upp även mindre fördelaktiga saker, det kanske kan sporra någon annan att allting inte alltid MÅSTE vara så himla perfekt?

I tisdags hände något obehagligt som tyvärr fortfarande sitter i; jag vaknade och kände mig fullständigt vimmelkantig och yr och även om detta gick över under dagen så har faktiskt yrsel-känslan suttit i hela veckan om än mycket, mycket mildare…men dock.

Jag kan tex köra bil och cykla utan problem och har inte heller när jag har ridit känt av yrseln speciellt mycket men det är så klart ändå ytterst obehagligt.

Har googlat lite på nätet och även pratat med sjukvårdsupplysningen och det verkar som att jag har något fel på balansnerven och detta kan ta både dagar och veckor innan det självläker.

Yr eller inte…exemplevis hoppningen i fredags gick hur bra som helst så jag hoppas (observera ordvitsen) på ett snabbt tillfrisknande.

Helgens tävling var en av veckans höjdpunkter, jag var mycket nöjd när jag körde hem från denna.

Förhoppningsvis fortsätter vi att få bättre och bättre resultat de kommande tävlingarna, jag ska i alla fall göra mitt yttersta för att det ska bli så.