Och ännu bättre än att den är gullig gillar jag att den är så tillgiven- man kan stå och klia länge på den som en stor hund :).
Det är verkligen synd att inte alla uppfödare lägger lite tid på att hantera fölen redan tidigt, jag är övertygad om att man har igen det senare.
När jag köpte Archie som 3-åring var han otroligt hälhanterad, han hade redan blivit klippt på halsen, var van att bli spolad, ha lindor och täcke på sig osv.
Samtidigt som jag köpte honom köpte en annan tjej i stallet en långt mer ohanterad 4-åring och det var verkligen skillnad på våra hästar.
Minns att jag blev ombedd att hålla den andra hästen medan ägaren skulle lägga på den ett täcke och det slutade med att jag, som var oförberedd, släpades måååånga meter i stallet eftersom hästen tydligen var rädd för täcket. Suck….
Att lära ett föl att lyfta hovarna lätt, att kunna ta på den överallt (även på öronen tex), att kunna leda den i grimma osv- allt sådant tar inte så lång tid att göra och man har som sagt igen det längre fram.
Ja, jag fattar inte hur man skulle kunna låta bli att pyssla och samtidigt uppfostra en sådan liten söting:-)!
Ulla:
Jag instämmer men så är jag ju också tokig i alla bebis-djur.
Kanske om man har fullt upp med hästuppfödning i stor skala så finns inte tiden och lusten att ”pyssla” med varje enskilt föl så som man gör när man bara har ett men å andra sidan tror jag inte att man behöver lägga jättemycket tid utan att det är mer ”kvalitet framför kvantitet” som gäller.
Jag har också erfarenheten att det hjälper att pyssla och arbeta med stoet – då ser fölet från början vad hästlivet innebär. Jag har ju bara tagit ett föl i taget, så jag har haft möjlighet att pyssla med både sto och föl. Jag har också börjat rida stoet relativt tidigt, och haft fölet med som handhäst. Det ger inte bara motion utan även social träning. Dessutom har jag lärt in röstkommandona på det sättet – fölet hör ett röstkommando och härmar mamma.
Ja, som sagt- jag tror att man har igen det senare.
För det är hur som helst lättare att sätta ett litet föl ”på plats” än att försöka göra detsamma med en stark och ofostrad hingst på 170cm som man vill rida in tex.
Förstår dina situationstecken ”sätta häst på plats” men jag vill inte riktigt uttrycka mig så. ett nyfött föl är en individ utan förutfattade meningar. Hur det fölet sedan blir beror helt och hållet på hur ”människan” lyckas eller misslyckas med hanteringe. Umgås med fölet varje dag, korta stunder men ofta. och så fort fölet börjar leka TRYCK det ifrån dig. Nafsar fölet ta bort handen vanligt för hinstföl. Vänj fölet vid grimma så tidigt som möjlig och vi som har Nordisar låter även fölen följa med på arbete väldigt tidigt. Bind upp fölet vid stoet om man nu inte kör så i en gjord som inte kan snurra. Korta pass.
Ta hjälp av en medhjälpare i början , led stoet ett steg i taget, samtidigt som medhjälparen puttar lite försiktigtpå fölet, tvinga inte. UTAN TÅLAMOD och låt det ta den tid det tar. När fölet har förstått leder man det vid stoet och jag lovar denna lilla varelse som får vara med på promenaderna kommer att lättare förstå sina framtida uppgifter eller inte vara så försiktig då fölet sett sin mor göra saker så är det mycket lättare. Men det är så ”vi” gör som kör och där har man tusenfaldigt igen. Att umgås från dag ett och göra saker. Jag började med min fölis som jag fick hem vid sju månaders ålder men då hade hon redan gått brevid sin mor i körning.