Idag hade jag bestämt mig för att det var dags för Archie att få klättra i lite rejälare backar än de vi har i närheten av stallet så jag körde de 15 minuterna till Torna Hällestad (en håla bredvid Dalby kan man väl säga) och lastade ut djuren vid en äng med det för Soya säkert underbart klingande namnet ”Kaninlandet”.
Oturligt för henne höll sig ängens namngivare borta, kanske låg de och tryckte i sina hålor men vi hade en lika mysig tur ändå.
Archie fick verkligen lyfta på fötterna- inte bara för att vi klättrade utan också för att vi red i lite stenig terräng som dessutom kantades av diverse trädrötter. Verkligen precis vad han behöver tycker jag- lära sig att inte gå och drömma utan titta var han placerar hovarna.
Efter lite mer än 1 timme var vi nöjda och körde den korta biten hem- väldigt skönt att kunna fara iväg på sådana här utflykter utan större krusiduller och utan att behöva avsätta halva dagen för ändamålet.
Jag kör ju Archie med sadel och strykkappor på och sedan är det bara att trä på hackamooret när vi kommer fram så det tar verkligen inte många minuter innan man kan sitta i sadeln.
