Münchhausen by proxy- djurvarianten

”Münchhausen by proxy, MBP eller Münchhausensyndrom genom ombud är en psykisk sjukdom nära besläktad med Münchhausensyndrom. MBP innebär att personen i fråga inte själv utger sig vara sjuk, utan i stället framträder som ombud för någon annan som utan grund uppges vara sjuk. Den sjuke, vanligen en förälder, använder företrädesvis sina barn som ställföreträdande sjukdomsbärare”.

Ja, så står det om denna, om uttrycket ursäktas fascinerande (i alla fall för mig) sjukdom i Wikipedia.

Idag tänkte jag berätta om 2 fall där flera personer och inte bara jag misstänkt att djurägarna lidit av just denna sjukdom även om något aldrig bevisats.

Det kan, tycker jag, vara bra att vara bekant med detta ovanliga fenomen för det väcker onekligen väldigt mycket känslor hos de som stöter på dessa djur och deras ägare och ju fler som får upp ögonen för att det faktiskt finns en sådan här sjukdom desto större är väl sannolikheten att man ändå kan göra något som utifrånbetraktare även om jag själv upplever det som otroligt svårt (för att inte tala om KÄNSLIGT och KONFLIKTFYLLT).

I det ena fallet var jag personligen bekant med djurägaren under några år och från början tror jag inte att det var någon som tyckte att det var något konstigt med denna trevliga och sociala person.

Men redan när personens första häst började drabbas av ”sjuttioelva” olika ”sjukdomar” var det lite anmärkningsvärt även om det så klart och tyvärr finns hästägare som tycks vara fullständigt förföljda av otur- hur de än bär sig åt.

Denna hästägares enda ”fel” som jag som utomstående kunde tycka hon gjorde var att hästen reds väldigt sporadiskt- det verkade långt roligare att bara ÄGA hästen, prata om den och köpa en massa utrustning än att rida på den men det vet jag andra som också tycker utan att deras hästar blir sjuka stup i kvarten.

Hur som helst så blev hästen utdömd efter några år (minns ej diagnosen) och häst nummer 2 inköptes.

Även denna häst blev efter inte särskilt lång tid utdömd och när häst nummer 3 gick samma öde till mötes (vi hade då nästan helt tappat kontakten) så började i alla fall jag ana ugglor i mossen.

Att personen själv också ofta var sjuk (eller påstod sig vara det) liksom för övrigt personens make OCH hund bidrog så klart till mina misstankar men på den tiden kände jag inte till Münchhausens syndrom och även om jag hade gjort det vet jag inte riktigt vad jag hade kunnat göra.

Nu ska jag inte heller tvärsäkert påstå att det inte var några fel på varken personen, maken, hunden eller de 3 hästarna, i vart fall djuren blev ju veterinärundersöka efter konstens alla regler och mer därtill och man tycker ju att NÅGON veterinär BORDE ha reagerat på alla dessa krämpor?

Samtidigt är ju svårigheten med djur att de inte själva kan föra sin talan utan att en veterinär i ganska stor utsträckning måste förlita sig till djurägarens observationer och påståenden.

Visst kan olika prover och undersökningar på plats visa mycket men man kan ju ändå som veterinär inte helt ignorera en djurägares utsagor om vad som utspelar sig på hemmaplan.

Det andra exemplet är hämtat från Internet där en person i måååånga år och på olika forum som jag följt har redogjort för den ena mer ”fantastiska” sjukdomen/ diagnosen än den andra som både personen själv, mer än 1 hund och sammanlagt FEM olika hästar drabbats av.

Personen framställs genom sina beskrivningar som i alla fall i mina ögon som mer eller mindre den ULTIMATA djurägaren som skulle gå över eld och vatten för sina djur så att sjukdomarna och skadorna skulle ha drabbat hundar och hästar på grund av någon form av misskötsel verkar fullständigt otänkbart.

Även i dessa fallen finns inte den veterinär, klinik, massör, hovslagare, equiterapeut- you name it- som inte har undersökt djuren men trots detta har i alla fall alla hästar gått samma öde till mötes: DÖDEN!

Nu har jag som sagt inte träffat personen IRL och vet därför inte om allting är påhittat från början till slut men samtidigt undrar jag- vem skulle orka hitta på dessa evighetshistorier (med referenser till olika veterinärer och kliniker- dvs lätt att kolla upp) under mer än 10 års tid? Och varför i så fall om de inte var självupplevda? Fiskar man efter uppmärksamhet och/ eller sympatier? Är det något att vara stolt över att alla djur man äger är mer sjuka än friska?

Ja….inte vet jag och jag kan faktiskt bara hoppas att det ÄR påhittat- annars är det väldigt synd om djuren.

Vad är era erfarenheter? Känner ni någon som ni misstänker har haft ”extrem otur” med sina djur där ni misstänker att allt inte stått rätt till? Eller känner ni personer som ni tror lider av Münchhausensyndromet?

Hur har ni hanterat detta?

13 kommentarer Skriv kommentar

  1. annakarlegard

    Jag tror tyvärr att tar du hästen till ”rätt klinik” och är tillräckligt påstridig så kan man nog hitta fel på de allra flesta hästar.

    Även jag har haft en person i samma bekantsskapskrets som har avverkat ett flertal hästar utan att hon knappt har kommit igång med någon speciell ridning. Hästarna hade symptom som ingen annan såg..det vara bara ägaren ”som kände något”. Vet inte riktigt hur många hon fått utdömda men sist jag hörde var det iallafall 3-4 stycken.

    Ett annat fall som jag känner till och som också gör mig rätt förbannad var en kvinna som köpte en 3-åring och som 4-åring var den behandlad för jag vet inte hur många olika grejer. Även där ”kände” (inbillade sig)ägaren mer att något var fel och åkte till klinik var och varannan månad med den. En unghäst som känns lite stel kan ju ha lite växtvärk eller kanske träningsvärk. En månads sommarbete hade ju varit ett alternativ att börja med istället för att åka till klinik med den på studs och spruta alla leder högt och lågt.
    Nu vet jag inte hur det går med den eftersom de flyttade till annat stall.

    Trror jag vet vem du syftade på som skriver om alla sina hästar som dömts ut o behandlas för alla möjliga krämpor på nätet.

    Jag tycker att det är äckligt och i klass med djurplågeri måste jag säga. Självklart ska man vara uppmärksam på om hästen känns ofräsch men ofta kan det räcka med att hästen får en period med skritt i skogen eller en vecka i en bra hage för att bota lite trötthet/stelhet.

    Svara
  2. Linda

    Vart finns försäkringsbolagen i sådana här fall kan man undra? Låter de bara en hästägare få häst efter häst utdömd och glatt betalar ut försäkringspengar? Borde inte de reagera?

    Svara
  3. Jessica

    Det finns en del exempel på sådana människor, ja. Som veterinär får man i ganska många fall agera terapeut åt djurägaren- inte helt optimalt för någondera part ( psykologutbildning hanns inte med också på 5,5 år ;-). Följaktligen kan man ju inte ställa diagnos på människan, men visst undrar man ibland! Sedan är det ju alltid så att veterinären som inte hittar ngt fel blir klassad som idiot, speciellt då djurägaren går tull ngn annan som då hittar ett ”fel”. Inte lätt, man måste ju försöka lita på djurägarna- de känner ju trots allt sina djur bäst och veterinärer är ju inte mer än människor heller- dvs saker kan ju missas. Medicin är knappast svart eller vitt ( det hade varit mkt smidigare då).

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Jag tror som du Anna att det går att hitta fel på de allra flesta hästar liksom i ärlighetens namn också på tex alla vuxna människor.

    Vem av oss är helt utan krämpor alltid och 100 % frisk? För att ta ett exempel så har jag sedan födseln knappt 30 % syn på mitt ena öga men det är inget jag någonsin tänker på och det påverkar mig knappt. Just nu är jag megaförkyld och för några veckor sedan hade jag ju mina yrselattacker men inte tusan var jag arbetsoförmögen för det!

    Just pga ovanstående så tror jag att de hästägare som verkligen VILL ”hitta fel” kan göra det- röntgar man igenom hästen ner till minsta beståndsdel så kan man säkert hitta någon pytte-avvikelse som inte BEHÖVER betyda något men som denna hysteriska ägare kan ta fasta på som bevis på att hästen är sjuk. Bara ett exempel…

    Efter att jag skrivit inlägget kom jag faktiskt på en tredje människa jag känt som jag är övertygad om både har münchhausen-sjukdomen för egen del och ”by proxy” för hästens del.

    Jag har aldrig varit med om maken till människa att sjukskriva sig till att börja med- detta hände i perioder flera gånger per månad (förkylning, halsont och liknande) och arbetsgivaren hade nog gladeligen gett människan sparken då arbetet verkligen påverkades mycket negativt av dessa ständiga ”sjukdoms”-avbrott.

    Och precis som människan själv så sjukdomsförklarar denna sin häst ”trettioelva” gånger om året- det är knappt man kan hålla sig för skratt.

    Skulle hästen hosta till EN gång misstänks genast en infektion/ förkylning (trots att ingen annan häst i stallet visar minsta tecken på sjukdom) och hästen tempas för säkerhets skull i flera dagar. ”Givetvis” blir det ingen ridning på 14 dagar- människan försöker hitta ALLA svepskäl för att slippa sätta sig på den sedan många år totalt oridna och ouppfostrade hästen.

    Minsta sår går så klart också att se som ett rid-hinder, lösa skor och jag vet inte allt annat också.

    Det ”komiska” med denna människa är att veterinär mycket sällan anlitas och definitivt inte vid de tillfällen då det faktiskt (enligt mig) varit befogat.

    Hästen var pga olika omständigheter som jag inte vill gå in på under långa perioder väldigt styv och såg faktiskt direkt HALT ut men se…DÅ ville ägaren inte alls kännas vid detta. Hästen longerades trots sitt ”hackande”, enorma protester osv men ooohhhh nej…det var verkligen inga fel på den.

    Att erkänna detta skulle för denna ägare ha varit att erkänna ”ett misslyckande” tror jag medan däremot sår och förkylningar mer ses som något som ägaren inte kunnat påverka.

    Hur som helst har jag tyckt synd om detta djur i många, många år- så klart är den inte utsatt för något regelrätt djurplågeri men hade kunnat ha det sååå mycket bättre hos någon annan.

    Svara
  5. Birgittas hästsida

    Mycket bra fråga Linda och så här tror jag:

    I mitt ”Internet-fall” har det handlat om väldigt lågt försäkrade hästar där ägaren kanske fått ut runt 20.000 per häst.

    Kanske har man från försäkringsbolagens (det har varit mer än 1) och också klinikernas sida resonerat som så att det varit billigare att ”lösa in” hästen än att fortsätta med mycket dyra undersökningar, operationer och gud vet allt. Jag har fått en känsla av att denna ägare hade kunnat bokstavligen prata vem som helst till döds faktiskt.

    I fallet med personen jag kände IRL så hade denna ett sådant yrke och var så pass ”verbal” att det nog inte var så lätt att stå på sig utan att riskera en stämning på halsen.

    Svara
  6. annakarlegard

    Jag kan mycket väl förstå dilemmat som veterinär när man konfronteras med dessa människor. För det första måste man ju utgå ifrån att hästägaren vill sin hästs bästa och bara vill att den ska bli frisk. Så fungerar ju också de flesta normalt funtade människor.

    Det måste vara frustrerande när ägaren inte vill acceptera att det inte är något fysiskt fel på hästen=dålig veterinär som inte hittar felet…
    Det hör man ju då och då om folk som byter veterinär och då minsann upptäcktes felet! Och som den stackars hästen har fått lida av att fått gått runt med sin oupptäckta skada..!

    Rent krasst så tror jag många hästar känns lite knackiga,stela,tröga pga att ryttaren faktiskt inte rider speciellt bra. Om man köper en välriden, mjuk och lydig häst som efter några månader är stel,trög och inte lika välriden längre måste det vara enklare att skylla på någon skada eller ännu hellre ett dolt fel än att man faktiskt inte rider lika bra som föregående ryttare och inte kan underhålla ridbarheten på samma sätt.

    Jag tycker att man ska vara lyhörd mot sin häst, absolut. Och göra en check om hästen plötsligt inte är sig riktigt lik.

    Men det är ju inte heller helt ovanligt att mer eller mindre utdömda hästar frisknar till avsevärt så fort det får en ryttare på ryggen som kan rida dem i en bra form samt erbjuder ett bra och varierat träningsupplägg

    Svara
  7. Birgittas hästsida

    Exakt Anna!

    Jag är övertygad om att många hästars styvhet o dyl enbart är frukten av felaktig ridning och hade kunnat avhjälpas mycket snabbt.

    Jag har faktiskt redan skrivit ett inlägg på det temat som ska publiceras om några dagar.

    Svara
  8. Alva

    Hej! Sitter lite vid min dator och försöker läsa om Münchhausen by proxy and djur.
    Det är så att en nära bekant till mig antagligen lider av detta syndrom. Hon har haft över tio hundar och varje hund har varit mycket sjuka under deras år. Dåliga i magen, diareé, kräkningar, blod i urinen mm. Ägaren höll på väääldigt mycket med öronen på hundarna, tog de nästan aldrig till veterinär och gjorde egna ”hopkok” som hon kallar mirakelmediciner till sina djur för att de skulle bli bättre, sen blev de dåliga efter några dagar igen.
    Alla hundar har fått akutavlivas.
    Just nu har hon nya hundar och den ena hunden kissar blod.. Vi som vet om detta försöker göra allt vi kan för att försöka rätta till detta.
    Det känns bra att jag ser att andra är medvetna om Münchhausen by proxy och jag hoppas att fler och fler lär sig om sjukdomen, antar att den är otroligt vanlig!

    Svara
  9. anonym

    Hej
    Jag har funderat på detta då en ytligt bekant har kennel.
    Det är.jämt tragiska olyckor på hens hundar.
    Drunkna dom inte blir dom påkörda atakerade förgiftade osv.
    Det händer alltid något och dom blir sjuka.
    Minst 2 från varje kull åker till hundhimelen.
    Vad kan man göra?

    Svara
    • Birgitta

      Jag tror att det är MYCKET svårt att komma tillrätta med dessa människors djurhållning för oftast tycker dom ju själva att dom är världens bästa djurägare.

      De saker du räknar upp som drunkning och att bli påkörd finns ju möjligheten har skett genom VÅRDSLÖSHET.

      Tycker man att djurhållningen är just vårdslös eller på annat synligt sätt (som går att visa/ bevisa) ”dålig” kan man ju anmäla det så att en djurskyddsinspektör åker ut och gör en kontroll.

      Svara
  10. My

    Du skriver att du inte vet vad du kunnat göra om du hade vetat om diagnosen då, jag tror inte att du kunnat göra så mycket faktiskt – men det hade kanske känts bra om du haft kunskap om diagnosen, för det brukar det göra.

    Jag känner igen det du beskriver och vet vad du menar, det har gjort mig rosenrasande flera gånger och jag har fått bita mig i tungan för att inte ryta till – men, jag vet att det inte skulle hjälpa och jag har fått acceptera att jag inget kan göra 🙁 Det enda jag absolut inte gör är att kommentera och tycka synd om, eftersom det bara uppmuntrar beteendet.

    Bra att du informerar på bloggen, tror minsann jag ska göra samma sak på min blogg 🙂 Får jag länka till detta inlägg?

    Svara

Skriv en kommentar till Birgitta

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>