Månadsarkiv: juni 2011

Dagens (gräs)fråga

I senaste numret av Ridsport kunde man läsa att antalet fånganfall i Sverige ökar lavinartat sedan några år tillbaka.

Som tex Prick var inne på i en kommentar nyligen är en stor bov i dramat överutfodring i kombination med för lite motion och att hästägarna överskattar hur mycket de egentligen tränar sin häst.

Jag och många med mig är helt övertygade om detta samband och jag tror också att det ökade foderutbudet kan vara en faktor.

När jag började rida på stenåldern fanns det i princip bara havre eller korn att välja på, några år senare kom Kraffs produkter och sedan har marknaden bara exploderat.

Idag är det ingen måtta på de olika müslifoderna som finns, det pelleterade fodren likaså.

Många stall låter dessa olika foder ingå i stallhyran och DÄR mina vänner ser jag en väldigt stor bov i dramat.

För det vet vi väl alla att ”gratis är godast” och om något ingår så ska det givetvis utnyttjas vare sig det behövs eller inte.

Ja, ni får ursäkta min raljerande ton men jag har sett det så många gånger och jag är ÖVERTYGAD om att inte ens hälften av det foder som går åt i vissa stall idag hade legat i hästarnas magar OM HÄSTÄGARNA SKULLE BETALA SEPARAT FÖR DETTA.

Av detta följer givetvis att en del hästar får i sig på tok för mycket mat mot vad de behöver och vad blir resultatet av detta; tja i vissa fall en fet häst och i värsta fall en häst som får fång.

Att det nu skrivs och varnas så mycket om denna hemska sjukdom är bra tycker jag- i början av min hästägarkarriär trodde jag, liksom säkert många med mig att detta var något som bara drabbade feta ponnys och så var det kanske också då.

Nu drabbas alla raser, stora som små och detta leder mig efter den långa utvikningen in på dagens fråga; vågar man låta hästen äta gräs?

För oavsett om man har/ får en fet häst eller ej så är det när den äter GRÄS som det är vanligast att fång bryter ut, visst förekommer sjukdomen året runt men framför allt när hästar kan beta.

Och detta har jag märkt har fått många att bli livrädda för allt vad gräs heter och är de inte rädda för att hästen ska få fång så åberopar de argument som ”jag har en tävlingshäst och vill inte att den ska bli fet”.

Gräs ses alltså i många/ vissa kretsar idag som något fettbildande som man ska undvika och jag undrar hur ni ser på saken?

Själv leker jag ju med elden och låter min fd fånghäst äta gräs 6-7 timmar om dagen och skulle han bli sjuk igen kommer jag givetvis att både anklaga mig själv och få höra från ”tusen håll” att jag får skylla mig själv och ”hur kunde jag vara så dum”.

Varför jag trots det utsätter Archie för gräsätande har jag förklarat flera gånger så det behöver jag inte orda mer om idag utan vill höra hur ni resonerar med ERA hästar!

Torsdag- Soya lever farligt

Ja, ja då…jag kan väl flytta mig liiiiite om du absolut vill….

….är du nöjd nu?

Även idag blev det morgonridning eftersom jag bokat tid för massage för egen del efter jobbet.

Hoppning stod på agendan och jag började med att rida fram i en ganska låg form och friskt tempo.

De enda hinderna som stod framme är de som ni ser på bilderna; studs in och därefter 1 galoppsprång till c-hindret och 2 galoppsprång till d-hindret.

Denna typ av hoppning passar oss utmärkt och Archie hoppade jättefint och villigt som vanligt.

Lilla Soya däremot var lika vimsig som alltid då vi hoppar; ”AKTA DIG” tycks inte ha någon som helst mening för henne och till slut bestämde jag mig helt sonika för att hoppa över henne, he he.

Först då Archie nästan landade framför henne hade hon vett att flytta sig- det är verkligen tur att både hund och häst är extremt vana vid varandra.

Idag var det riktigt varmt i ridhuset så efter bara 30 minuter och eftersom allt gick så bra skrittade vi ut i 40 minuter- det var skönt med lite frisk luft och insekterna hade ännu inte vaknat till liv.

På eftermiddagen blev det som så ofta ytterligare ett hagutsläpp och några timmar till i hagen- varför stå och hänga i boxen när man kan stå och hänga i hagen :)?

Ännu en skylt

Medan den föregående skylten som jag visade på bloggen härom dagen var ganska rolig (tyckte jag i alla fall) så är det för bedrövligt att man ens ska behöva använda skyltar som den ovan!

Det borde väl vara självklart att man inte kan slänga mormors gamla soffa, de nerslitna vinterdäcken eller det som blev över när man rev ut köket och badrummet rakt ut i naturen, eller?

Hjäääälp-klasserna krymper och jag undrar varför?

Jag har varit inne på detta ämne redan förra året och tyvärr ser jag samma tendenser i år och skulle vilja veta era tankar kring det hela.
 
Det handlar alltså om att det i Skåne börjar bli färre och färre startande i regionala klasser- i alla fall är det så jag upplever det.
 
LC och LB-klasser på lokal nivå fylls fortfarande upp ordentligt men när vi kommer till LA-klasserna och då framför allt på regional nivå så dalar anmälningarna och samma sak gäller även MSV C och MSV B-klasserna.
 
Jag har flera gånger i år tävlat i klasser som endast bestått av 10-15 ekipage (några gånger ännu färre) och det tycker i alla fall jag är både för lite och tråkigt.
 
Det kan ju (inbillar jag mig i alla fall) inte vara kul för arrangörerna heller att ha 3 klasser på en och samma dag och ändå knappt lyckas samla ihop 50 startande.
 
Frågan är vad ovanstående beror på?
 
Är det för dyrt att lösa den regionala licensen?
 
Är det för dyrt att anmäla sig till de olika klasserna?
 
Har det stigande bensinpriset påverkat ryttarna?
 
Ordnas det för många tävlingar i Skåne?
 
Kan det bero på att inte så många ”vågar” kasta sig ut i hetluften på de regionala tävlingarna eftersom i alla fall jag vill påstå att konkurrensen är helt annorlunda idag mot för säg 10 år sedan?
 
Intressant är att en god vän påstår att situationen i Stockholms-regionen inte alls ser ut som i Skåne utan att man där fyller upp ”alla” klasser- även de svårare.
 
Vad beror då DETTA på?
 
Har Stockholmarna mer pengar, färre tävlingar, bättre självförtroende eller vad är det frågan om?
 
VAD TROR NI?

Onsdag- flugor, sniglar och andra djur

I morse blev det tidig uppstigning för mig och Soya- ett dressyrpass var inplanerat och eftersom det varit väldigt varmt och kvavt de senaste dagarna ville jag inte rida på eftermiddagen- varför svettas ihjäl om man inte måste?

Passet gick väldigt bra och liksom förra gången jag red i ridhuset tränade jag på sådant som ingår i MSV C-programmen.

Jag märker att jag ibland vill ”fuska” lite och göra sådant som jag tycker är roligt och som Archie har lättare för i stället för att öva på det som verkligen BEHÖVS (se ovan) så det gäller att ta sig själv i lilla örat och skärpa sig.

Eftersom det mesta flöt på väldigt fint avslutade vi efter 45 minuter och skrittade ut i 25 minuter- vädret var behagligt men insekterna hade börjat vakna till liv så när vi kom fram till stallet fick jag preparera Archie inför dagens hagvistelse.

Ett flugsprays-indränkt insektstäcke och ”rånarluva” fick det bli och sedan var Archie redo för att slappa och jag för att åka och arbeta.

En kompis till Soya, tiken med det urcoola namnet ”Snigel” roar sig på gödselstacken så till den milda grad att den borde heta ”Gris” i stället- inte ens Soya brukar rulla sig med sådan frenesi i gödseln!

Snigel utforskar gödselstacken/ göselstanken (?) och Soya ligger och äter på hovrester. Livet är härligt tycker tjejerna!

Superman i sin dräkt- redo att inta gräshagen!

Speciella annonser del 321, vad ska man tro?

Hur gammal ska man gissa att denna häst är (VARFÖR skriver man inte ut det i annonsen)?

”Hon är pigg för sin ålder” indikerar ju att hästen är relativt gammal medan ”nybörjare på galopp, lär sig fort” talar för en yngre häst (även om det är en travare brukar de vara galopperade med en del innan de är ”hundra” år).

Jag tror jag ska börja ordna kurser i annonsering….

”Hur du ska utforma en vettig annons så att du slipper onödiga samtal eller att ingen hör av sig”- vad tror ni om det?

Och så vädret förstås!

Medan jag svarade Minstral i inlägget nedan kom jag på att jag ju glömt att ta upp ytterligare en ”träningsfaktor”- VÄDET!

För precis som jag anser att man ska variera sitt träningsupplägg och sina underlag (beroende på vad man kräver av hästen) så anser jag också att man SKA kunna rida i ”alla” väder, kanske framför allt om man har en tävlingshäst.

Väl på en tävling kan det plötsligt börja ösregna eller blåsa kraftigt tex och vad ska man göra då om hästen kryper ihop och vägrar att gå ”ordentligt”? Köra hem?

Nej, själv har jag sett till att i alla år rida i både snöfall, ösregn, stekande sol och hård blåst- det finns inte den väderlek som rubbar Archie och han protesterar aldrig.

Detta har jag haft stor nytta av på tävling- just när det tex börjat ösregna och andra hästar gått som små ihopkurade bollar så har Archie traskat på lika villigt som alltid.

Sedan menar jag inte att man i alla lägen ska eftersträva att ”plåga” hästen och rida hur dåligt vädret än är men om det BEHÖVS- så ska den klara det utan större protester.

Annars stiger jag själv tex hellre upp i ottan för att rida i ett svalt ridhus än unnar mig ytterligare någon timmes sömn för att sedan ”tvingas” rida i ökenhetta inomhus alternativt i nästan lika äcklig värme utomhus där det dessutom vimlar av insekter men där är man ju olika- en del väljer långt hellre det sistnämnda alternativet  och andra struntar helt enkelt i att rida när det är så varmt.

Men om jag skulle strunta i att rida varje gång det var för varmt, för kallt, för blåsigt eller regnigt så skulle det inte bli mycket ridet för min del så därför har jag helt enkelt valt att så långt det går ignorera vädrets makter och köra mitt race oavsett.

Dagens (tränings)fråga

En läsare tyckte häromdagen att det hade varit intressant att veta hur andra lägger upp sina träningar under pågående tävlingssäsong och hur man lägger upp träningen så att hästen utvecklas utan att man sliter för mycket på den.

Jag kan bara hålla med- detta är intressanta och viktiga frågor och jag hoppas att några/ många av er vill delge oss andra era tankar, ideéer och upplägg.

Själv är jag ju som ni vet en ivrig förespråkare för VARAITION och har alltid varit.

Minns att jag i ungdomen skrev ett klatschigt inlägg till vår ryttarförenings medlemstidning med rubriken ”Vilodag- ej stillodag” där jag gav trettioelva olika tips på vad man kunde göra med sin häst när den hade en vilodag.

Bortsett från variationen så tycker jag att det är viktigt att variera passens ”ansträngningsgrad” och inte rida mer än max 2 (fast helst bara ett) anträngande pass i rad (nu är ju ”ansträngande” ett relativt begrepp så det som är lätt för en häst kan ju vara jobbigt för en annan).

En tredje superviktig sak för mig är UNDERLAGET och detta försöker jag att aldrig ge avkall på.

Jag sitter INTE och rider dressyrpass på för djupa, stumma, steniga, ojämna osv underlag- skaderisken överväger i dessa fall den eventuella nyttan som jag menar verkligen kan diskuteras.

Att kräva att hästen gör sitt yttersta medan man erbjuder den ett långt ifrån optimalt underlag ser jag inte hur det skulle kunna gagna varken ryttare eller häst men ni får gärna försöka överbevisa mig.

Slutligen ”måste” jag klämma i med att ridning och träningsupplägg som så mycket annat i livet är ORÄTTVIST!

Det finns de som rider hur ogenomtänkt, farligt, slarvigt osv som helst och som ändå aldrig får skadade hästar som har stora framgångar när de tävlar.

Detta är inte mycket vi andra kan göra något åt och inget jag eftersträvar för egen del även om det så klart kan kännas ”surt”

Min tröst är att JAG gör det jag tror är bäst för att min häst ska må så bra som möjligt och att de som slarvar troligen hade haft en ÄNNU bättre häst om de inte ridit som de gör = de förlorar trots allt på sitt beteende.

Tisdag- fast det känns som måndag

Lite ”ovant” kändes det nästan att komma till jobbet idag- jag tillhör de som extremt snabbt ställer om mig till ”viloläge” och glömmer allt vad arbetsplatsen heter på min ledighet.

Så medan jag har arbetat idag har Archie gjort motsatsen- latat sig i hagen.

Jag unnar honom absolut detta- även vila är en del i vår träning- mer om detta i separat inlägg imorgon!