Som jag skrev häromdagen så är jag faktiskt inte förvånad över att människor i gemen kan vara ganska rädda för att ingripa om de ser något olagligt/ orätt osv.
Man vet inte vad för repressalie som kan drabba en tror jag att många tänker- sorgligt men sant.
Och idag tänkte jag ”prata” lite om civilkurage vad gäller hästar.
Jag undrar hur många som I VERKLIGHETEN skulle våga uppvisa samma civilkurage som de tex på nätet så lätt basunerar ut att de tycker att ANDRA ska ha.
Min erfarenhet är att det är väldigt lätt att ha en massa åsikter- framför allt när man inte själv behöver gå i fronten för dessa IRL.
Jag vill nog påstå att jag genom åren blottat flera ”svagheter” hos mig själv på bloggen- jag tycker inte att jag utger mig för att vara ”miss Perfect” som vet och gör allt exakt som man ska (även om jag har MYCKET åsikter om MYCKET) och när det kommer till just civilkurage måste jag erkänna att jag många gånger agerat fegt.
Att jag VET att många är precis lika fega som jag själv är så klart ingen ursäkt- möjligen en förklaring till mitt usla beteende.
Jag har exempelvis vid upprepade tillfällen sett ett FÅTAL ryttare (över en period av många år ska sägas) slå sina hästar på ett sådant sätt och med sådan styrka att det inte kan ursäktas eller rättfärdigas på några villkors vis- ändå har jag inte ingripit.
Vissa av ryttarna har varit så kallade ”proffs” som man därmed tycker dels BORDE begripa bättre/ vara så skickliga att de inte behövde ta till våld och dels borde vara mer rädda om sitt rykte.
Att jag inte ingripit kan jag nog inte förklara med något annat ord än ren feghet vilket är sorgligt- det erkänner jag.
Dessutom vet jag hur svårt det är att bevisa något, hur ovilliga andra hade varit till att vittna och vilka mikroskopiska konsekvenser (om ens några) som sådant våldsamt agerande får i slutändan.
Tack och lov händer det ytterst sällan att jag ser någon bete sig illa mot sin häst men det HAR alltså hänt och jag har inte gjort något.
Är detta något ni som läsare känner igen eller är ni alltid ”sanna mot er själv” och ingriper? Hur gör ni det i så fall? Vad har hänt i de fall ni agerat?
Jag håller med dig! Det är väldigt lätt att sitta i trygghet framför sin dataskärm och vara duktig. Helt annat läge ute i verkligheten.
De gånger jag verkligen har agerat har det faktiskt ofta handlat om att jag pratat innan jag tänkt…
Jag har aldrig sett någon behandla en häst dåligt faktiskt, men jag har brutit mig in i bilar för att rädda hundar från värmeslag vid flera tillfällen. Dock har jag aldrig råkat ut för repressalier för det.
Håller med dig om feghet, men handlar inte alltid om feghet utan även om självbevarelsedrift. Mamma är väldigt duktig på civilkurage faktiskt, hon har ju tom ”stulit” en hund som for illa.
Jag har vid ett tillfälle tagit kontakt med miljökontoret (när de hade tillsynen) i en kommun efter att en häst verkats enligt O.L.s vildhästmetod så illa att hon knappt kunde ta sig ut till hagen. Dessförinnan pratade jag med ägaren men det hjälpte föga. Det tog två dagar så kom en inspektör ut på ett oanmält besök. Tyvärr hade marken tinat så det var inte lika illa men ägaren fick förklarat för sig hur viktigt det är att hästan måste kunna gå obehindrat även när marken är hård. Nu är hästen flyttad till annat ställe och jag hoppas att de inte använder sig av dylika metoder längre.
Jag har aldrig sett någon behandla sin häst riktigt illa. Ett fåtal gånger har det varit gränsfall och »ganska olämpligt« och i ett av fallen sa jag bara helt kort »nu ser jag helst att du LUGNAR DIG«. I de andra fallen tittade jag med ogillande min vilket räckte för att avbryta det hela. Jag har också »sagt upp« en elev som ofta var för hård mot sin häst.
Om jag var i en beroendesits hade jag så klart varit fegare. Men hade jag – kanske t o m upprepade gånger – sett någon misshandla hästen/hästarna kan jag nästan lova att jag åtminstonde gjort en anonym anmälan. Det vågar jag skriva även fast jag bara sitter bakom min skärm.
Ann:
Jag har tack och lov aldrig sett någon missköta sin häst eller ha en dålig stallmiljö- sådant som jag tror hade varit relativt lätt att anmäla, dvs PÅVISA.
Om en häst står med sår på kroppen, gödsel upp till knäna och dylikt är det liksom svårt att ”slingra sig” som ansvarig.
Det jag däremot har bevittnat har handlat om exempelvis jättehårda ryck i tyglarna, hårda sparkar mot hästens buk oh framför allt; upprepade mycket hårda slag med spöt vid RIDNING.
Sådant är jättesvårt att bevisa så vida man inte filmar det tydligt- exempelvis ”ränder” av piskrapp försvinner mycket snabbt.
Och vad skulle man säga om man anmälde en sådan person:
”Jag har sett att XX har piskat upp sin häst”?
Även om XX skulle göra detta relativt ofta så är nog risken/ chansen att en inspektör eller dylikt dök upp precis när detta skedde mikroskopisk.
Så tyvärr tror jag inte man hade kommit någon vart med en sådan anmälan och definitivt inte anonymt.
Tur på sätt och vis för annars kunde man ju anmäla varandra hit och dit om man blev ovän med någon…
Bevis måste finnas och jag menar att det i dessa fall är mycket svårt att bevara/ dokumentera dessa.
För knappt två månader sedan så red jag i ridhuset samtidigt som en klubbkamrat. Det är en juniorryttare i övre tonåren som för ett par år sedan fick en läromästare i dressyr. Vid detta tillfälle då vi red samtidigt så reagerade jag på att hästen var omplåstrad på ena sidan vid skänkelläget. Jag tänkte direkt att det säkert var sår från sporren, men jag vill tro gott om folk så jag försökte försvara det för mig själv med att det säkert var ett insektsbett eller dyl. Det tog inte lång tid innan ryttaren piskade sin häst i princip i varje steg hästen tog (hästen har tappat bjudningen och går in i sig själv och stänger av). Ska tilläggas att ryttaren red med sporrar, spö och graman. Efter ett tag såg jag att hästen hade rosafärgat skum runt munnen. Än en gång försökte jag tänka att hästen kanske ätit något innan ridpasset som färgat skummet. Jag sa inget då men kunde inte släppa vad jag sett och efter ett par dagar tog jag den fega vägen och mailade ryttaren samt hennes mamma som är mkt invoverad i dotterns ridning och tävlande. De vet mycket väl vem jag är och jag vet mycket väl vilka mor och dotter är. Jag skrev i mitt mail att jag reagerat på vad jag såg under ridpasset och att den typen av ridning inte är ok. Det tog inte lång tid innan mamman ringde mig och jag fick höra både det ena och det andra. Jag hade knäckt en tonåring, jag hade tagit mig befogenheter som jag inte har, jag kom med grova anklagelser etc etc. Mamman förklarade att hästen har en ytlig ven precis vid sporrens läge (eller hur.? hur hårt får man inte gräva med sporren innan man tagit hål på den tjocka huden på hästens sida och kommit till en ven..?). Mamman förklarade vidare att de varit i kontakt med veterinär och att de blivit rekommenderade att plåstra om hästen och fortsätta rida med sporrar (till den veterinären vill inte jag ta min häst..).
För att undvika ryktesspridning och skitsnack så meddelade jag klubbens ordförande att jag mailat mor och dotter och att jag står för det till 100%. Jag fick 100% stöd tillbaka där, då många tidigare reagerat över ryttarens ridning.
Ett par veckor efter detta inträffat så var ekipaget och red junior-SM på Strömsholm. Där gick det inte bättre än att ekipaget blev stoppat från att komma in på banan i andra kvalet för att hästen var alldeles blodig på sidorna..
Jag ska inte säga att jag blev glad när jag hörde om denna totala förnedring som ryttaren satt sig i på SM men jag kände mig nöjd med att jag hade sagt ifrån ett par veckor tidigare och att de faktiskt blivit stoppade av en överdomare på en stor tävling. Tyvärr så tror jag inte att hästen slipper denna typ av ridning trots att detta inträffat..
Men herregud vilken historia Linda!!!!
Jag blir aldeles matt!!!
ALL HEDER åt dig- jag tyckte inte alls att du tog den fega vägen- du stod för dina åsikter!
Att du gjorde det i skrift var nog bara bra- mor och dotter fick möjlighet att i lugn och ro begrunda dina åsikter.
Hade du sagt något på plats kanske det kunde blivit ännu otrevligare än vad det blev.
Jag tycker att ditt exempel verkligen visar på hur svårt och känsligt sådant här är- det är minsann inte bara att öppna munnen och börja ”gasta” även om du i detta fallet fick 100 % rätt!