Fast ska jag vara ärlig så har jag börjat undvika denna person och om vi väl träffas försöker jag med alla till buds stående medel att inte börja diskutera dagens eller föregående resultat.
För det slår aldrig fel! Som AMEN i kyrkan börjar denna person sin litania!
Hela programmet gås noga igenom och hela tiden kommer detta jäkla OM in i sammanhanget.
”Och så fick jag en 5:a på mellantraven fast OM inte XX (hästen) hade tagit ett galoppsteg mitt i alltihopa så hade det säkert blivit en 7:a” och ”På bakdelsvändningen fick jag en 4:a men OM inte XX hade börjat stirra på en man med paraply så hade det nog blivit en 6:a” osv….
Summan av kardemumman blir alltid att personen glatt konstaterar att hon hade haft MINST 20 poäng mer OM bara inte OM hade inträffat och jag måste säga att det är sååå tröttsamt att lyssna på.
Mitt lite skämtsamma råd till de som inte är så nöjda med sina ritter är att ”bryta ihop och komma igen”- visst ska man rannsaka sig själv, försöka hitta vad det var som gick snett osv men att börja med detta jäkla ”om jag bara hade” och om bara hästen hade gjort si eller så eller inte hoppat till för ditten eller datten- det leder liksom ingen vart och känns bara som urtrista bortförklaringar att behöva lyssna till som åhörare.
Hahahahha ja då ska du inte få höra mig-och-mina-om-jag-inte-hade-gjort-de-missarna-hade-jag-haft-så-många-poäng mer. Fast jag måste tillstå att jag tycker det är lite roligt att ”räkna” ut vad man kanske hade fått för poäng om ritten varit perfekt. Jag menar – om jag kommer fram till att ”hmm… nej, jag kan inte få fler poäng än jag fått” (trots att jag bara red på säg 55 % i en msvb) så känns det nästan lite uppgivet för mig, personligen. För mig är det mer en sporre att tänka – ”kom igen nu, kämpa på – bättre kan vi”. Fast vi tänker ju alla olika.
Liv:
Jag har själv många gånger gått igenom mina dressyrprotokoll och räknat på hur mycket olika missar kostat (Archies obefintliga slutor för höger skänkel tex), vad jag hade kunnat få för poäng som bäst osv.
Det är inte fel alls tycker jag men detta kan man göra i sin ensamhet och eventuellt med tränaren.
Men att som denna person springa runt och ”bortförklara” sig till kreti och pleti (jag har hört svadan även när personen pratar med andra) – det låter som sagt bara pinsamt och ”oproffsigt” från någon som borde veta bättre.
För jag tror nog också att majoriteten av de som tävlar hade kunnat gå runt och ”om-ma” sig- alla har väl någon miss i sitt program som OM inte den hade inträffat hade renderat fler poäng.