Första veckan efter semestern flög som många andra sin kos i överljudsfart.
Duktiga kollegor hade tack och lov lyckats hålla ställningarna aldeles utmärkt under min frånvaro och det var skönt att komma tillbaka till ett nästan ”tomt skrivbord”.
Själv hade jag hållit jobbmailen stången genom att kolla den dagligen under semestern så jag slapp även att lägga tid på detta.
Personligen läser jag hellre 0-5 mail om dagen än 100 stycken första arbetsdagen men jag har full förståelse för de som vill glömma jobbet helt när de är lediga.
Själv tycker jag inte att det är det minsta betungande att läsa de få mailen men som sagt- man är olika.
Till skillnad från då jag jobbade med försörjningsstöd ”vågar” jag numera också vara ledig i 4 veckor, gjorde jag likadant på förra jobbet hade jag så mycket att ta igen efteråt att det faktiskt knappast kändes värt det.
Då brukade jag ägna hela första veckan efter semestern med att vråljobba, fullständigt okontaktbar för omvärlden eller i alla fall mina kollegor. Tragiskt….
Annars har denna vecka innehållit de sedvanliga ingredienserna, läs mest hästaktiviteter av olika slag.
En släktträff blev det i lördags då jag bland annat träffade två fastrar som jag inte sett på ca 10 år.
Det har onekligen sina nackdelar att vara andra generationens invandrare och ha hela släkten i ett annat land- något jag funderat en hel del på efter fastrarnas besök men sådant man i vanliga fall, fast i ”ekorrhjulet” sällan ens hinner reflektera över, då har man oftast fullt upp med sitt.
