Bättre en stallplats i handen än tio i skogen….

…men ibland är det bra att ha en plan B eller till och med C.

För ett tag sedan blev jag en kväll uppringd av en bekant som ville fråga om jag visste om vi hade lediga stallplatser hos oss.

Denna fråga får jag lite då och då, det verkar som att exempelvis mitt bloggande fått folk att förstå att jag trivs väldigt bra i mitt stall och att det finns många fördelar med detta.

Hur som helst- uppringaren kände att hon ville flytta från det stall hon hade hästen i av olika, för mig fullt förståeliga anledningar, men jag gav henne ändå rådet att besinna sig och inte agera i affekt.

Just ”affekt-reaktioner” kan vara förödande- man tänker inte alltid klart utan kan låta andra känslor ta överhanden (en barnslig önskan om ”hämnd” är tex inte ovanlig) men vad jag alltid brukar be den arge att reflektera över är vem man EGENTLIGEN straffar!

Kommer stallägaren att gråta blod och ångra sig bittert när man säger upp stallplatsen eller kommer denna genast att fyllas utan att någon skänker dig ens en tanke så fort du packat dina saker?

Kommer du själv att få det BÄTTRE i ett nytt stall eller blir det i själva verket ”sju resor värre” med ännu sämre villkor och förhållanden bara för att du kastat dig iväg, hals över huvud?

Viktiga saker att tänka på men något annat som man också kan ha i åtanke är att ha en plan B OM något skulle ”skita sig” där man står.

Det är inte fel att ha/ känna till alternativa uppstallningsmöjligheter även om det inte är säkert att man kan flytta dit på studs och det betyder inte att man inte trivs där man står utan bara att man försöker vara förutseende.

Stallet man står i ska kanske hastigt och lustigt säljas, stallhyrorna kanske plötsligt höjs så att man inte har råd att ha kvar hästen där eller så kanske stallägaren plötsligt vill ha alla boxarna för någon egen verksamhet. Jag har hört allt detta och många andra skäl för en flytt så det behöver inte vara något så

”enkelt” som att man blir osams- ett annat mycket vanligt skäl att man flyttar.