Är det lönt att vara hjälpsam?

I förra veckan tog jag upp ett, som jag tycker vanligt förekommande fenomen, detta att det är mycket lättare och vanligare att ”man” fokuserar på sådant som är negativt, sådant man inte har eller sådant man är missnöjd med.

En trogen bloggläsare påminde mig i anslutning till detta om ett också relativt vanligt fenomen (enligt henne i alla fall) och det är det här med att HJÄLPA TILL eller att inte göra det.

Läsaren hade i sitt stall råkat ut för att det blev väldigt sura miner då hon vid ett tillfälle avböjde från att hjälpa till med vad det nu var och det intressanta med detta var att läsaren påstår att hon innan denna ”ohjälpsamhet” hade ställt upp, tja…om inte hundratals gånger så näst intill!

Läsarens konklusion var att det är väldigt lätt att glömma de otaliga gånger man hjälpt till men säger man sedan NEJ en endaste gång- då minsann är det världens undergång ungefär och man ses som sååå ogin osv.

Jag måste tyvärr säga att jag gjort liknande erfarenheter för många år sedan och att dessa erfarenheter också lärt mig en del.

Jag lovar tex aldrig mer än jag säkert vet att jag kan hålla och jag är också alltid väldigt tydlig med vad jag kan ställa upp med och vad det i förekommande fall KOSTAR.

För min tid är dyrbar för mig liksom min bil inte körs på vatten.

Jag lånar inte heller ut exempelvis släpet hur som helst och vill folk ha hjälp med mockning och andra trista stallsysslor så vill jag ha betalt för detta.

Passar det inte- tja…då får man fråga någon annan.

Annat är det i relationer där man känner att det är ”ge och ta”- där man kan hjälpas åt ÖMSESIDIGT.

Men som sagt- visst är det intressant hur lätt det är att tidigare ”insatser” man gjort åt någon så lätt glöms bort så fort man inte längre kan/ vill ställa upp och då är det kanske inte så konstigt heller om en del har en lite ogin inställning till att just hjälpa andra?

4 kommentarer Skriv kommentar

  1. sofia

    Nä det är inte lönsamt att hjälpa andra TYVÄRR!!

    Jag har länge varit naiv och trott att den ”snälle” empatiske, givmilde personen som ställer upp och är ”du kan ringa mig mitt i natten om du vill ha hjälp typen” skall vara vinnaren och den som man kanske kommer ihåg.

    Men det är den som många gånger ”slår sig fram” /armbågar sig fram, tar för sig osv……den där typen av ”kan du hjälpa mig folk” går bara vidare till nästa och frågar om den kan…..man syns bara för stunden i deras ögon.

    Samma personer har inte alltför ovanligt beteende att vilja låna allting heller som sagt. Och jag är också av den sorten att jag inte lånar ut mitt släpo, för det är just LÅNA dom vill….betala har dom banne mig inte ens tanken på!!

    Snyltare på alla sätt och vis….bläääääääää! 🙁

    Detta är MIN åsikt! 🙂

    Svara
  2. Cecilia

    Känner mycket väl igen detta. I ett stall jag stod innan ställde jag upp jättemycket med bland annat att åka och lunchfodra hästanra i stort sett varje dag eftersom jag gick hemma om dagarna. Ställde oxå upp och mockade om det behövdes mm. Sen var det EN gång de skulle ta in hö i detta stall och jag hade Saga som då var liten och sa att jag inte kunde hjälpa till. Jag menar, skulle jag ha med henne upp på loftet eller??? SÅÅÅÅ sura dom blev och SÅÅÅÅÅÅÅ besviken jag blev!!!

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>