Månadsarkiv: augusti 2011

Mer om sängsovande hundar

I morse när vi steg upp sa maken till mig att han hade sovit jättedåligt och avslutade ”och när jag väl lyckades somna fick jag Soyas tass rakt i ögat”.

Riktigt så våldsamt brukar det inte gå till i vår sänghalm, snarare brukar jag faschineras över hur ”samspelta” vi ändå är- 3 varelser i en 160 säng.

Visst får man ”fälla ihop sig” ibland för att snabbspringaren sträcker ut sig i SIN fulla längd (och för att väga 14 kilo är hon lååååång) men jag tycker att det borde vara lätt hänt att man både sparkar till henne, lägger sig på henne och allt möjligt annat eftersom hon alltid ligger under täcket.

Men precis som maken och jag aldrig sparkar på varandra eller som småbarn kan sova i föräldrarnas säng utan att skadas så klarar sig fastrunner också för det mesta.

Någon enstaka gång har jag hört att hon ramlat ur sängen men om det har berott på maken eller mig eller varit självförvållat vet jag faktiskt inte.

Och oftast sover hon vid våra fötter- inte i ansiktshöjd så att man riskerar att få ögonen utpetade även om hon vid något enstaka tillfälle kan hasa sig uppåt i sängen, lägga huvudet på någons kudde och se så människolik ut att maken och jag givetvis inte kan göra annat än sucka hänfört över vår ”bebis”.

Onsdag- herregud…25 års jubileum och en FILM!

Idag blev det dressyrträning på vår gräsbana som Archie verkar så förtjust i- vet inte om det är ytan eller att han slipper ridhusets väggar som gör att han nästan alltid går väldigt bra där.En del bytesträning blev det och jag tränade också på att variera formen, från tävlingsform till lång och låg- det sistnämnda Archies specialitet :).
Efter ritten kom jag och en stallkamrat att prata om hur länge jag hade haft mina olika hästar och efter en sammaräkning fick jag en smärre chock- jag firar strax 25-års jubileum som hästägare! Hur är det ens möjligt- jag som bara är *harkel* 25 år gammal (nåja…i sinnet i alla fall….)!Sprayterapin med ponnyn Rocky fortsatte idag- det gick ännu bättre än igår och nu tror jag snart att han är helt botad.Tricket är att inte ge upp när han börjar dansa på stallgången utan bara att fortsätta att spruta och prata lugnande ända tills han står stilla vilken han ändå gör relativt snabbt.

Den högintressanta filmen vi spelade in igår finns att beskåda här:

http://www.youtube.com/watch?v=mPPVg5MHDiU

Du vet att du älskar din häst när….

Du vet att du älskar din häst (alternativt är knäpp i bollen, välj själv) när du inte kan ta en sovmorgon ens på semestern för du vaknar och tänker ”åhhh….nu står Archie och väntar på att få komma ut i hagen”.

I nuvarande stallet BEHÖVER jag dock inte sköta utsläppet om jag inte VILL men på ridskolan pysslade jag med detta morgonnöje 365 dagar om året i måååånga år.

Tisdag- mer terapi

I morse red jag i ett nästan iskallt ridhus- ute var det bara 10 grader och ridhuset hade inte hunnit värmas upp av de solstrålar som senare skulle rama in dagen.

Jag är verkligen trött på myggen- morgonens bidrag, 2 bett på min hals och ett bett på kinden gjorde att jag inte ens övervägde att rida ut och i stället blev det alltså ett lättare ridhuspass.

Tyvärr är hela vägen till NN, dit man nästan bara kan skritta vilket tar nästan 20 minuter, den värsta biten vad gäller mygg så jag undrar när jag ska ”våga” mig dit?

Trist som tusan att inte kunna rida som jag vill nu när det är både ljust och varmt men jag orkar bara inte med fler bulor och även Archie är hur irriterad som helst om man vill rida med myggsällskap.

Hur fasen rider folk i Norrland undrar jag?!?!?

På eftermiddagen bad en stallkamrat åter om min hjälp med att frälsa hennes häst från spray-skräcken och det gjorde jag såååå gärna.

Ett tips: det enklaste/ bästa sättet att få mig att göra något som har med hästhantering att göra är att säga ”DET GÅR INTE” :)!

För jag må inte vara någon superryttare men när det gäller att visa hästar var skåpet ska stå misslyckas jag sällan och mina metoder är både lugna och icke-våldsamma.

Jag har klippt hästar som andra inte kommit i närheten av, lastat ännu värre galningar och övertalat djur till både det ena och det andra :).

Idag gjorde jag som sist med spray-hatande hästen, jag band upp honom i uppbindningarna, höll dessutom i ett kedjegrimskaft om han skulle få för sig att slita sig och sedan körde jag igång med flaskan allt medan jag pratade lugnande och oavbrutet.

Precis som sist började en fram och tillbaka-dans i uppbindningarna men jag stod bara lugnt kvar vid hästens hals, babblade en massa meningslösa men uppmuntrande ord och se på f..n:

När gossen hade dansat sig trött, vilket faktiskt gick väldigt snabbt, stod han i princip blickstilla och jag föreslog skrattande att vi skulle föreviga detta genom att filma eftersom det fanns andra vi ville visa detta fantastiska resultat :).

Kanske hamnar lilla spray-pojken på Youtube med sadistiska Birgitta vid sin sida, i så fall ska ni absolut få en länk, jag lovar:)!

Du vet att du älskar din hund när….

Vissa sover gott om natten

Du vet att du älskar din hund (eller är knäpp i bollen- välj själv) när du hellre ligger ihopfälld som en jäkla armékniv medan hunden vräker sig bredvid dig i sängen än att du lägger hunden i någon soffa, fåtölj eller någon av de 2 gästsängarna du har i ditt hus (om den nu inte kan ligga i sina 2 korgar eller rent av på golvet)!

Njut av livet Soya!

Bättre en stallplats i handen än tio i skogen….

…men ibland är det bra att ha en plan B eller till och med C.

För ett tag sedan blev jag en kväll uppringd av en bekant som ville fråga om jag visste om vi hade lediga stallplatser hos oss.

Denna fråga får jag lite då och då, det verkar som att exempelvis mitt bloggande fått folk att förstå att jag trivs väldigt bra i mitt stall och att det finns många fördelar med detta.

Hur som helst- uppringaren kände att hon ville flytta från det stall hon hade hästen i av olika, för mig fullt förståeliga anledningar, men jag gav henne ändå rådet att besinna sig och inte agera i affekt.

Just ”affekt-reaktioner” kan vara förödande- man tänker inte alltid klart utan kan låta andra känslor ta överhanden (en barnslig önskan om ”hämnd” är tex inte ovanlig) men vad jag alltid brukar be den arge att reflektera över är vem man EGENTLIGEN straffar!

Kommer stallägaren att gråta blod och ångra sig bittert när man säger upp stallplatsen eller kommer denna genast att fyllas utan att någon skänker dig ens en tanke så fort du packat dina saker?

Kommer du själv att få det BÄTTRE i ett nytt stall eller blir det i själva verket ”sju resor värre” med ännu sämre villkor och förhållanden bara för att du kastat dig iväg, hals över huvud?

Viktiga saker att tänka på men något annat som man också kan ha i åtanke är att ha en plan B OM något skulle ”skita sig” där man står.

Det är inte fel att ha/ känna till alternativa uppstallningsmöjligheter även om det inte är säkert att man kan flytta dit på studs och det betyder inte att man inte trivs där man står utan bara att man försöker vara förutseende.

Stallet man står i ska kanske hastigt och lustigt säljas, stallhyrorna kanske plötsligt höjs så att man inte har råd att ha kvar hästen där eller så kanske stallägaren plötsligt vill ha alla boxarna för någon egen verksamhet. Jag har hört allt detta och många andra skäl för en flytt så det behöver inte vara något så

”enkelt” som att man blir osams- ett annat mycket vanligt skäl att man flyttar.

Måndag- mygglurad (igen!)

Idag tänkte jag åter, för vilken gång i ordningen vet jag inte, rida ut på en längre tur.

Och det började bra- det fläktade friskt vid stallet och det höll myggen borta.

Men jag hann inte så långt förrän vinden valde att lämna oss och då fick vi genast annat sällskap i stället :(.

Så inte heller idag blev det en ordentlig tur i det fina vädret utan en förkortad version som i alla fall flöt på bra.

Jag avslutade med en check på vår gräsbana, ville se om helgens dressyrarbete hade gett resultat och det hade det minsann.

Archie kändes jättefin direkt, om det sedan VERKLIGEN berodde på den skickliga ryttaren 🙂 eller att han ville in i stallet låter jag vara osagt.

Hörde från en stallkamrat att hästarna sprungit så mycket pga myggen under morgonen att man fick flytta dom till andra hagar så helt klart tycker de ju att det är jobbigt med dessa eländiga kryp.

Birgitta -äppelodlaren

När maken och jag flyttade in i vårt hus för 9 somrar sedan (hjääääälp vad fort tiden går) fick vi ett gammalt äppelträd på köpet.

Någon, jag minns inte vem, påstod att äppelträd bara ger rejäla skördar vartannat år och låt mig säga så här:

Antingen visste inte den människan vad den talade om eller så är vårt träd ovanligt för grenar likt dessa dignar av frukt VARJE år.

Min frys brukar vara proppfull av skalade och i småbitar skurna äpplen (perfekt till äppelkakor) och Archie får hjälpa till att äta så det nästan sprutar ur öronen (så vi kan avliva myten om att fånghästar inte bör äta äpplen).

Som synes går vi samma fruktrika öde till möte i år och Archie serverades den första fallfrukten till kvällsmat.

Han är så blasé att han sparar äpplena till sist men till slut slinker de ner.